- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
793-794

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La Fayette l. Lafayette, Marie Joseph Roch Yves Gilbert Motier de - Lafbrännvin - Lafbål - Lafenestre, Georges - Laferrière. 1. Julien L. - Laferrière. 2. Julien L., den föregåendes son - Laferté - Laffeld - Laffitte, Jacques - Laffitte, Pierre - Lafite - La Flèche. 1. Stad. Se Flèche - La Flèche. 2. Fransk hönsras - Lafont, Charles Philippe - La Fontaine, Jean de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(s. å.), Tower, "The marquis de La Fayette in the
american revolution" (1895), Doniol, "L. dans la
Révolution 1775-1799" (1904), samt biografier
af Tuckerman (1889), Charavay (1898) m. fl. -
L:s son Washington Georges Motier de L., f. 1779,
d. 1849, var till 1807 officer i Napoleons armé,
tillhörde under restaurationstiden och Ludvig Filip
deputeradekammaren och invaldes 1848 i konstituerande
församlingen. Han hade två söner, Oscar (f. 1815,
d. 1881) och Edmond Motier de L. (f. 1818,
d. 1890), som båda sutto i 1848 års konstituerande
församling, drogo sig tillbaka under andra kejsardömet
samt blefvo senatorer under den tredje republiken
(L. S.)

Lafbrännvin. Se Brännvinsbränning, sp. 433-434,
och Islandslaf, sp. 948.

Lafbål, bot. Se Lafvar.

Lafenestre [-fənätr], Georges, fransk författare,
f. 1837 i Orleans, konservator vid Louvre och
lärare vid dess skola, skref flera diktsamlingar och
konsthistoriska arbeten (La vie et l’oeuvre du Titien
1886, det europeiska måleriets historia 1893-95,
m. fl.).

Laferrière [-rjär]. 1. Julien L., fransk
rättslärd, f. 1798, d. 1861, var först advokat,
blef 1838 professor i förvaltningsrätt i Rennes,
sedan han utgifvit sitt mycket uppmärksammade
arbete Essai sur l’histoire du droit français (2 bd,
1836, 3:e uppl. 1885), och 1846 generalinspektör
öfver de juridiska fakulteterna samt 1849 medlem af
Conseil d’état. 1850 vardt han recteur d’académie i
Seine-et-Oise, 1852 ånyo de juridiska fakulteternas
generalinspektör och 1854 recteur i Toulouse. Bland
L:s grundliga rättshistoriska arbeten märkes
ytterligare Histoire du droit français, précédée
d’une introduction sur le droit civil de Rome
(6 bd,
1845-58). - 2. Julien L., den föregåendes son,
rättslärd och ämbetsman, f. 1841, d. 1901, blef
1864 advokat och verkade därjämte till kejsardömets
fall som oppositionell tidningsman, erhöll flera
viktiga ämbeten och blef 1886 vicepresident i
Conseil d’état. Han utsågs 1898 till generalguvernör
i Algeriet, men afgick kort därpå och blef 1900
generalprokurator vid kassationsdomstolen. Jämte
Batbie utgaf L. "Recueil des constitutions
d’Europe et d’Amérique" (1869). Som banbrytande
på förvaltningsrättens område anses Traité de
la jurisprudence administrative et des recours
contenlieux
(1887-88). (V. S-g.)

Laferté, pseudonym för furstinnan
J. M. Dolgorukov. Se Alexander, sp. 532.

Laffeld [-fält], by. Se Laeffeld.

Laffitte [-fi’t], Jacques, fransk statsman,
f. 1767 i Bayonne, d. 1844 i Paris, var son af en
handtverkare. Han kom 1788 till Paris, där han fick
plats på bankiren Perrégaux’ kontor och blef associé
samt efter Perrégaux’ död chef för firman, hvilken
under namnet Laffitte et C:ie blef ett af de förnämsta
bankirhusen i Paris. Efter att ha på ett lika utmärkt
som oegennyttigt sätt skött flera förtroendeplatser
utnämndes L. i april 1814 till "gouverneur" för
Frankrikes bank. Som sådan inlade han under dessa
svåra och farliga tider de största förtjänster
om landets kredit. Under "hundra dagarna" (1815)
var han medlem af representanternas kammare. Sedan
Ludvig XVIII s. å. återkommit, invaldes L. af staden
Paris i deputeradekammaren, där han slöt sig till
den liberala oppositionen, till
hvars förnämsta och mest populära ledare han
hörde på 1820-talet. Sin plats som "gouverneur"
för Frankrikes bank måste han lämna 1819. L:s hem
utgjorde mötesplatsen för det liberala partiets
politiska och litterära celebriteter. Med storartad
frikostighet understödde och beskyddade han
många gryende talanger, bland dem äfven Thiers
och Mignet. Under julirevolutionen 1830 spelade
L. en stor politisk roll och bidrog mycket
att skaffa hertigen af Orléans (Ludvig Filip)
konungakronan. Som minister utan portfölj var
L. medlem af den första ministär, som följde efter
julirevolutionen, och 3 nov. 1830 utnämndes han
till konseljpresident för det liberalaste af de
många kabinett, som aflöste hvarandra under Ludvig
Filips regering. Men snart började L:s liberalism
bli besvärlig för konungen. Redan 10 mars 1831
nedlade L. sitt ämbete som konseljpresident. Några
år därefter förlorade han till följd af en börskris
en stor del af sin förmögenhet. Han måste då äfven
sälja sitt hus i Paris, som han likväl återfick
genom en nationalsubskription, ett vittnesbörd om
hans stora popularitet. Ända till sin död fortfor
han att vara medlem af deputeradekammaren, där han
under sina sista år röstade med yttersta vänstern.
E. W.

Laffitte [-fi’t], Pierre, fransk filosof, f. 1823,
d. 1903, professor vid Collège de France, trogen
lärjunge till Auguste Comte, var under en lång,tid den
positivistiska religionens öfverstepräst. Skrifter:
Les grands types de l’humanité (2 dlr, 1895) och Cours
de philosophie première
(1889). S-e.

Lafite [-fi’t], Château-Lafite. Se
Bordeaux-viner.

La Flèche [fläʃ]. 1. Stad. Se Flèche. - 2. Fransk
hönsras, äfven kallad Poule cornette l. La
race du Mans
, som anses vara 500-600 år gammal
och känd för sitt smakliga kött och sin goda
äggläggningsförmåga. Äggen äro stora, hvita och
välsmakande. Rasens färg är glänsande svart eller
rent hvit. Särskildt karakteristisk är kammen med
sina två uppåtriktade spetsar. 2. H. F.

Lafont [-få’], Charles Philippe, fransk violinist
och tonsättare, f. 1781 i Paris, d. (genom
olyckshändelse) 1839, erhöll sin utbildning af
Kreutzer och Rode, gjorde tidigt konsertresor i
Europa, blef 1809 kammarvirtuos i Petersburg samt
fick 1815 en liknande befattning i Paris. L. var en
utmärkt violinvirtuos, i synnerhet i den graciösa
genren. Han skref en mängd kompositioner för violin
(bl. a. 7 konserter) samt 2 små operor och inemot
200 på hans tid allmänt omtyckta sångromanser.
A. L.*

La Fontaine [fåtän], Jean de, fransk fabeldiktare,
f. 8 juli 1621 i Château-Thierry i Champagne, d. 13
april 1695 i Paris. Hans fader var jägmästare,
och familjen gjorde anspråk på att vara adlig. I
sin första ungdom och äfven sedan visade han ringa
böjelse för allvarliga studier, men var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free