Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerlöf. 3. Selma Ottiliana Lovisa L. - Lagerman, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mirakler och inre under (märk t. ex. "Fågel Rödbröst"
och "Ljuslågan"); i Herr Arnes pengar (1904;
öfv. till da., ty., fr., holl. och fi.) omdiktade
hon en hemsk brottmålshistoria från gamla dagar; i
Nils Holgersons resa (1906 och 1907; öfv. till da.,
eng., fr., ry., fi., holl. och ty.) har hon gett
folkets barn en poetisk läsebok om deras eget land,
hvarvid hon i sagans form skildrat dess olika bygder;
många kapitel erbjuda drag af den rikaste poesi,
t. ex. "Den gamla bondkvinnan i Småland", "Karrs och
Gråfälls saga", hyllningen till fädernehemmet "En
liten herrgård" o. s. v. Samtidigt med att förf. under
stor och varm tillslutning från de mest skilda håll
firade sin 50-årsdag, utgaf hon En saga om en saga
och andra sagor (1908; öfv. till da., fr., eng.,
holl., fi. och ty.), hvari hon bl. a. skildrade
sitt författarskaps genombrott samt i ett par
berättelser som "Tösen från Stormyrtorpet" och
"Bröllopsmarschen" skapade prosadikter, som stå på
jämnhöjd med den första Jerusalemsdelens varma och
innerliga människoskildringar. Fröken L. har skrifvit
libretto med motiv ur "Fritiofs saga" till en endast i
utdrag uppförd opera af Elfrida Andrée. Vid 1911 års
stora kvinnliga rösträttskongress i Stockholm höll
hon ett djuptänkt, mycket beundradt föredrag Hem och
stat, som s. å. utgafs från trycket. - 1904 vardt
fröken L. led. af Göteborgs vet. o. vitt. samhälle
och af nämnden för Albert Bonniers stipendiefond
samt kreerades af Uppsala universitet 1907 till
hedersdoktor. Svenska akademien, som redan 1904
genom sin stora medalj i guld hemburit henne "sin
gärd af uppskattning", tilldelade henne 1909 "på
grund af den ädla idealitet, den fantasiens rikedom
och den framställningens själfullhet, som prägla
hennes diktning" det litterära Nobelpriset – för
första gången till en svensk, för andra gången till
en nordbo. Fröken L., som sedan 1897 varit bosatt i
Falun, har numera återförvärfvat sin föräldragård
Mårbacka (Lilliecronas Löfdala i "Gösta Berlings
saga"), där hon vistas en del af året och "blifvit
en jordbrukare såsom hennes far och farfar voro det
före henne och brukar samma jord som de".
L:s författarskap kännetecknas af en rik, stundom
öfverrik inbillningskraft, som kanske mindre
framträder i utfinnande af nya motiv än i ett
fantasirikt utformande af uppslag ur legendtradition
och verklighet; en utmärkt gestaltningsförmåga
med kraft att skapa lefvande skepnader och att ge
själarnas karaktär; en sällspord episk berättargåfva
med något af den gamla folkdiktens kynne, gärna,
liksom forntidens epos, gifvande ett flertal
hvart för sig afrundade stycken, hvilka bilda en
kedja af länkar, som gripa in i hvarandra, men ock
existera själfständigt. Hennes stil har, allt som hon
blifvit sin konst mera mäktig, försmått det glitter
och den onatur, som häftade vid hennes segerrika
förstlingsverk, och utvecklats till stor enkelhet och
frihet från förkonstling. Genom hennes diktning gå en
stark hembygdskänsla och en allvarlig pliktkänsla,
det hvilar en djupt etisk karaktär öfver hennes
diktning: krafvet på, att människan skall kämpa sin
kamp till slut för att bli sig själf och för att bli
sig själf värdig, betonas ofta, och öfver det hela
hvälfver sig en ljus och varm religiös optimism, som
innerst bottnar i en harmonisk personlighet. Fröken
L:s arbeten föreligga i flera stora svenska upplagor och,
som af det ofvansagda framgår, ha de äfven utgifvits i
utländska tolkningar; det bästa mottagandet ha de utom i
syskonlanden fått i Tyskland och Holland; dessutom
ha på senare tiden försöken att sprida hennes verk
i Amerika, England, Frankrike, Ryssland rönt mycken
framgång; äfven i Italien, Spanien och Brasilien ha
utkommit öfversättningar, och enstaka noveller finnas
äfven på hebreiska och isländska. Ett mycket stort
antal essayer har förekommit om henne i den utländska
tidskrifts- och tidningslitteraturen. Bland uppsatser
om henne märkas Levertins i "Svenska gestalter" (1903;
på tyska i serien "Die litteratur"), R. G:son Bergs i "Svenska
skalder från 1890-talet" (2:a uppl. 1909),
J. Mortensen, "S. L." (1908, i serien "Svenskar"),
I. Lassen, "S. L." (1905), och P. Kopp, "S. L." (1910);
i Bellesorts "La Suède" äro två kapitel egnade henne;
en kort själfbiografi förekommer i "Les prix Nobel en 1909" (1910).
1. L. W–m.
3. K. W–g.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
