- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
959-960

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lamiinæ - Laminaria - Laminariaceæ - Laminarites - Lamina vitrea - Lamior - Lamiska kriget - Lamium

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Laminaria-Lamium

960

gar (Cerambycidx) bland skalbaggarna, genom den
lodrätt ställda pannan och den nedåtriktade munnen
skild från de öfriga grupperna. Hithörande arter
lofva i trä, och de fullbildade skalbaggarna träffas
oftast på olika slags trädstammar. I Sverige förekomma
omkr. 30 arter, fördelade på 15 släkten. Bland dem
må nämnas: t i m m e r m a n n c n (Acan-Ihocinus
wdilis), 12-16 mm. lång, ined sidotagg på ryggskölden,
kort och tätt gråluden och särskildt i öironen
fallande genom hannens kolossalt långa antenner
(.ända till 5 gånger kroppslängden, se l u fiir.i:

Arter af Lamiin;r. l timmerman, hanne ; 2
timmerman, hona; ö’ lilla aspbocken; 4 videbockcn.

honan (2 å fig.), som har kortare antenner,
igen-kännes på den till ett äggläggningsrör bildade
sista kroppsleden; träffas ofta om våren på nyfällda
granstockar eller på nybyggda trähus; tallbocken
(Monochammus sutor), 20-30 mm., svart med små gula
hårfläckar, allmän i barrskog på fällda stammar ;
videbocken (Larnia texlor; 4 å fig.), 30 mm.,
h. o. h. svart, liksom de båda föregående med
sidotagg på ryggskölden, träffas på asp och sälg;
ved bockarna (Saperda) af vika från do föregående
genom sin cylindriska ryggsköld, som saknar sidotagg;
störst är den ända till 30 mm. långa stora aspbocken,
grågult filtluden, på öfver-sidan tätt beströdd med
svarta, glänsande punkter; träffas på asp och sälg.
G. A-/.

Laminäria, bot., algsläkte af fam. Laminariacen. Bålen
består af en flerårig stam, som är fäst på hafsbottnen
medelst greniga rhizoider och i spetsen bär ett sig
årligen förnyande, läderartadt blad. I anatomiskt
afseende utmärkes den genom förekomst af slcmkanaler
och silhyfer (se Alger, fig. 7 C). Vid Sveriges
västkust förekomma allmänt L. saccliarina. "bladtång,
med ända till 3 m. lång, i kanten vanl. vågig, hel
bladskifva, och L. digitala, fingertång, med ända
till 2 m. lång stam och flikig "bladskifva. Ännu
gröfre blir den hos oss sällsynta, men vid Norges
kust n. om Jsedercn allmänna /,. Glustoni (se Alger,
fig. 7 A-C), hvars stam blir ända till 5 m. lång
och nedtill 7-8 cm. bred och slutligen nästan
träartad. Laminariaartcrna innehålla mannit och
användas som näringsmedel af kineser och "japaner. De
ätas äfven gärna af boskapen. En art är

giftig. Om användningen af L. digitala i
kirurgien se S t i p i t e s L a m i n a r i se.
G. L-m.

Laminariäceae, bot., växtfamilj bland de bruna
algerna, Phccophycea, utmärkt genom högt utvecklad
bål. Från en rotlik del uppskjuter en stjälk, som
i sin spets uppbär ett eller flera ofta väldiga
och långa bladlika organ, hvilka tillväxa vid
sin bas. Endast könlös fortplantning är säkert
känd. Laminariacéerna förekomma i tempererade
och kalla haf, där de kunna bilda stora skogar på
hafsbottnen. Där de finnas i större mängd, användas de
på olika sätt, såsom till näringsmedel, boskapsfoder
och limberedning. De brännas till aska ("kelp",
"varek"), och ur denna fram-ställes jod. Inom
kirurgien nyttjas de torkade, trinda stjälkarna
af Laminariaartcr (se Stipitcs Lami-narin1). Hit
höra de största af alla alger. Vid Skandinaviens
kuster är familjen representerad af släktena llaria
(se d. o. och Alger, fig. l A), C liar da (s u d
a r ej, Laminaria (se d. o. och Alger, f 12. 7)
och SaccJiorrliiza. Af familjens öfriga släkten
kunna nämnas Ecklonia (se Alger, fig. l B), Ei/regia
(se A l g e r, fig. 6 A), Lcssonia (se A l g e r,
fiir. 4 A), Macrocijstis (se d. o. och Alger, fig. 8),
Poxlclsia (se Alger, fig. 4 B), Tlialassiophyllum (se
Alger, fig. 6 B) och Uloplcryx (se Alger, fig. l C).
G.L-m.

Laminarites, palconL, fossila föremål,
som antagits vara besläktade med nutidens
laminarior. Några af de beskrifna arterna
äro dock helt säkert oorganiska bildningar.
A. G. N.

La’mina vitrea, anat. Se Hufvudskål, sp. 1229.

Lämior, myt. Se L a m i a, grek. myt.

Lamiska kriget. Vid underrättelsen om Alexander den
stores frånfälle (323 f. Kr.) trodde grekerna stunden
vara kommen att afkasta det macedonska oket. Ett
stort antal grekiska stater slöt sig tillsammans
och uppsatte under atenaren Leosthenes’ befäl en
förbundshär. Till resningens kväfvande anrycktc
Antipatros, som vid denna tid förde styrelsen i
Ma-cedonien: men han blef slagen och inneslöt sig
i det starkt befästa Lamia i södra Tessalien, där
han länge belägrades af de förbundne grekerna. Af
denna orsak har kriget erhållit namn af det lam i
sk a. Sedan Leosthenes stupat och då den macedonske
fältherren Leonnatos framryckte till Antipatros’
undsättning, måste belägringen häfvas, och Antipatros
drog sig tillbaka mot den macedonska gränsen för
att invänta förstärkningar. Vid Krannon i mellersta
Tessalien kom det ånyo till strid (322), i hvilken de
förbundne grekerna ledo ett nederlag. När Antipatros
sedermera erbjöd sig att underhandla med hvarje stat
särskildt, ledde detta inom kort till för-bundshärens
upplösning. Antipatros framryckte mot Aten, som måste
sluta fred på synnerligen hårda villkor, bl. a. att
mottaga en macedonsk besättning i Munychia samt
utlämna Demosthenes, Hypereides och andra talare,
hvilka eggat folket till resning mot Macedonien.
A. M. A.

Lamium L., Pl i st e rsl ä k t c t, bot., ett
ört-släkte inom fam. Labialcc. Blomkronan är
läppfor-mig, med öfre läppen hvälfd öfver knapparna
å de tvåväldiga 4 ståndarna. Den nedre läppens
sidoflikar äro ganska små, tandlika; mcllanfliken är
vidgad från smal bas. Hithörande arter äro medelstora
eller mindre örter med korsvis motsatta blad, i
hvilkas vinklar med den fyrsiditra stjälken sitta
oftast relativt stora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:29:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free