Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landerbeck, Nils - Landerneau - Landerupgaard - Landeryd - Landes, Les, "hedarna" - Landes, departement i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
993
Landerneau - Ländes
994
varit e. o. adjunkt i astronomi, adjunkt i matematik
och naturkunnighet samt e. o. professor, utnämndes
han 1795 till ord. professor i matematik. L. var
led. af Vet. akad. (1786) och af Vet. soc. i Uppsala
(1798). Som vetenskaplig författare förtjänar
L. i svenska matematikens historia plats mera på
grund af kvantiteten än kvaliteten af utgifna
skrifter. Hans afhandlingar äro hufvudsakligen
dels införda i Vet. akad:s handl., dels utgifna i
disputationsform. De förra behandla visserligen till
största delen speciella frågor ur differential-
och integralräkningen - en gren af matematiken,
som under denna tid i Sverige ansågs utgöra den
matematiska vetenskapens högsta och svåraste del -3
men innehålla ingenting originellt. Ej heller hans
akademiska afhandlingar, hvilka uppgå till något mer
än ett tjugutal, erbjuda en själfständig behandling af
de däri uppställda problemen, men synas däremot vara
ganska lämpliga för det med dem afsedda ändamålet.
(I. *".)
Landerneau [lãdernå], stad i franska dep. Finistère,
vid Elorns utlopp i Brest-viken. 6,278 inv. (1906).
Landerupgaard [-går], egendom nära Kol din
g i södra Jylland, var 1867-90 en filial af
uppfostringsanstalten Flakkebjerg (se d. o.),
men är sedan dess en själfständig anstalt
för 100 gossar från öarna och Köpenhamn.
E- l^g.
Landeryd, socken i Östergötlands län, Hanekinds
härad. 3,149 har. 1,210 inv. (1910). L. utgör ett
konsist. pastorat i Linköpings stift, Domprosteriet.
Landes, Les [lä lã’d], "hedarna", en vidsträckt,
triangelformig platå i sydvästra Frankrike mellan
Adour, Garonne och Vizcayaviken. Den har en höjd
af 60–130 m. och är nästan alldeles horisontal
samt täckes af ett 20–80 cm. tjockt lager af fin
kvartssand, som hvilar på en svartbrun sandsten,
kallad alios, som är alldeles ogenomtränglig för
vatten. Området bestod förr till största delen
af hedar och träsk, i det att regnvattnet, som ej
kunde sippra igenom marken, under tre fjärdedelar
af året förvandlade stora sträckor till kärr, där
befolkningen måste använda höga styltor för att taga
sig fram (se fig. å sp. 994), medan om somrarna solen
uttorkade landet och alstrade febersjukdomar. Genom
vidsträckta dräneringsarbeten, som började 1857,
ha emellertid stora delar nu förvandlats till
fruktbara och hälsosamma trakter. Träd, mest ek
och fur, ha planterats, så att området nu hör till
Frankrikes mest skogrika. Af de 34,000 kvkm., som Les
Landes upptaga, äro redan 6,500 kvkm. torrlagda och
skogbevuxna. Likväl äro stora sträckor fortfarande
lika öde och vilda som förr. Utefter själfva kusten
går en rad dyner (ofta 6–8 innanför hvarandra), som
uppkastats af hafsvindarna och äro de högsta i Europa,
i medeltal 45–50 m., maximum 89 m. De voro i äldre
tider rörliga och ryckte allt längre in i landet,
men sedan 1778 har det lyckats att fästa dem genom
plantering, hufvudsakligen af strandfuran (Pinus
Pinaster Sol.), och nu för tiden äro de alldeles
täckta af skog. Mariningenjören Charlevoix, baron de
Villers, började detta arbete, ehuru hans namn med
orätt ända till våra dagar ställts i skuggan af hans
efterträdare Nicolas Brémontier. – Bakom dynerna
ligger en rad sjöar, étangs, af hvilka de flesta
sakna utlopp till hafvet och i hvilka kustfloderna
inmynna. De största äro étangs d’Hourtin (6,000 har),
de Lacanau (1,767 har), den med hafvet sammanhängande
Bassin
d’Arcachon, étangs de Cazau (6,000 har) och de
Biscarosse (3,460 har); alla de öfriga äro mindre
än 700 har. Huru dessa sjöar uppstått, är ännu
icke med visshet afgjordt, men sannolikt äro de
lagunbildningar. – Les Landes delas i Les grandes L.,
närmast kusten, och Les petites Landes, längre in i
landet. Litt.: Chabrelent, "Les Landes de Gascogne"
(1887), Cuzacq, "Les grandes L. de Gascogne" (1893),
Grandjean, "Les L. et les dunes de Gascogne" (1896),
Fabre, "L’Adour et le plateau landais" (1901) och
"La pénéplaine landaise" (1903), Violette, "Dunes
et landes de Gascogne" (1900), Kretschmer, "Die
küsten der ’Landes’" (i "Geogr. zeitschrift", 1910).
J. F. N.
Landes [lãd], departement i sydvästra Frankrike,
bildadt af delar af de gamla provinserna Gascogne,
Guienne och Béarn samt begränsadt i n. af
dep. Gironde, i ö. af Lot-et-Garonne och Gers, i
s. af Basses-Pyrénées och i v. af Atlantiska hafvet
(Vizcayaviken). 9,364 kvkm. 293,397 inv. (1906), 31
inv. på 1 kvkm. Departementet är uppkalladt efter
Les Landes (se Landes), hedar, som till största
delen uppfylla det. S. om Adour, hufvudfloden i
dep., har dock landet en annan karaktär.
La Chalosse, som det kallas, är lågbergigt, rikt
vattnadt af Adours bifloder: Midouze fr. h. samt
Gabas, Luy och Gave de Pau m. fl. fr. v., och
ganska bördigt. Sädesafkastningen nu är dock ej
tillräcklig för befolkningen, ehuru denna är glesare
än i något annat dep. på Frankrikes fastland med
undantag af Lozère och Alpdepartementen. Invånarna
äro af gaskognisk härkomst, småväxta, svaga, men
uthålliga. De fattigaste utvandra merendels till andra
delar af landet, de öfrige tillbragte förr som herdar
hela sommaren ute bland sina boskapshjordar, nästan
alltid på höga styltor (jfr därom föregående art.
 |
| Herde och brefbärare i Landes. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
