- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1053-1054

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsrätt - Landsrätten - Landssed - Landssekreterare - Landsskrifvare - Landssorg - Landsstaten - Landsstäder - Landstad, Magnus Brostrup

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanfattningen af de för landsbygden och dess
invånare gällande rättsbuden till skillnad från
de lagbud, som gällde för städerna och deras
inbyggare. Landsrätten fanns sammanförd i landslagen,
stadsrätten i stadslagen. Sedan genom 1734 års lags
antagande de särskilda lands- och stadslagarna
försvunnit, bibehöllo dock landsbygd och städer
domstolsväsendet och administrationen på särskildt
sätt anordnade, och därjämte gällde fortfarande länge
i åtskilliga förhållanden – t. ex. med afseende på
arfsrätt, bördsrätt, giftorätt – olika rättsregler
för landsbygden och dess inbyggare (landsrätt)
samt för städerna och deras invånare (stadsrätt);
landsrätten var, enligt särskilda bestämmelser,
gällande för medlemmar af adelsståndet, äfven om
de bodde i stad, likasom stadsrätt tillämpades
jämväl på prästfamiljer å landet. Städerna ha i
allmänhet ännu bibehållit sin särskildt organiserade
jurisdiktion och förvaltning. Endast undantagsvis
sakna städer, såsom Borgholm och Haparanda, egen
jurisdiktion och ingå i den omgifvande domsagan,
"lyda under landsrätt". Härmed äro de dock ej i
alla afseenden likställda med landsbygden. Hvad
däremot angår de gamla olikheterna mellan
lands- och stadsrätten med hänsyn till vissa
civila rättsförhållanden, äro dessa numera till
största delen undanröjda ur vår lagstiftning.

K. H. B.*

Landsrätten, en medeltida öfverdomstol för
Finland, omtalas redan 1411–15, men fick först
genom en förordning af 29 okt. 1435 sin slutliga
organisation. Landsrätten skulle sammanträda i Åbo
en gång om året näst före S:t Henriks dag. Där
skulle infinna sig biskopen, några medlemmar af
domkapitlet, så många af riksrådet, som funnos i
landet, lagmännen, alla häradshöfdingarna och alla
fogdarna. Ordf. skulle väljas af de närvarande bland
män med riksrådsvärdighet. Efter 1447 omtalas denna
domstol sällan, senast på riksföreståndaren Sten Sture
d. ä:s tid 1488.

M. G. S.

Landssed kallas i rättegångsbalken kap. 1 § 11 liksom
i domarreglerna den norm, som domaren i visst fall
tillämpar vid rättskonstruktion (se d. o.). Landsseden
innebär, att i en viss landsända eller allmänt i
landet uppstått för särskilda förhållanden vissa
regler, som icke finnas i lagen, men dock anses
som gällande rättsregler antingen därför, att man
allmänt förutsätter dem och fogar sig efter dem,
utan att uttryckligen inrycka dem som normer i en
rättshandel, ehuru så kunde ske, eller emedan bruket
och seden fordra deras iakttagande. Dylik landssed är
dock icke för domaren ovillkorligt förpliktande, utan
det säges blott, att han må rätta sin dom därefter,
om den ej "har oskäl med sig", d. v. s. om han
finner den väl grundad. Genom att sålunda af domaren
upptagas, blir landsseden verklig rättsregel, men
kan först efter hand, nämligen i den mån domaren
fortfar att oafbrutet tillämpa den, öfvergå till
rättssedvänja och scdrancrätt (se d. o.). Oberoende
häraf blir landsseden gällande, därest densamma
genom behöriga organ på visst sätt fixerats och i
denna form faktiskt gäller inom kretsar, för hvilka
sagda organ verka, t. ex. handelsbruk, som af börsen å
viss ort sammanfattats, eller "bestämmelser, gillade
af Stockholms skiljenämnd för spannmålshandeln 16
jan. 1906" o. d.

Rld.

Landssekreterare, förv., en vid länsstyrelse anställd
tjänsteman (se Kunglig majestäts befattningshafvande).
Befattningen fanns redan i äldre tider under andra benämningar.
Den nuvarande benämningen förskrifver sig från 1687 års instruktion.

Kbg.

Landsskrifvare. Se Landskamrerare.

Landssorg, detsamma som kungssorg (se d. o.); allmän
sorg bland ett lands befolkning, när någon särskildt
framstående och afhållen medborgare, någon folkets välgörare
eller storman på det andliga området gått hädan.

Landsstaten, förr., kollektiv benämning på
de statstjänare, hvilka handha länens civila förvaltning.
Dit räknas dels landshöfdingen och länsstyrelsen
(se Kunglig majestäts befallningshafvande) med dess
personal, näml. landssekreterare, länsnotarier och
landskanslister å landskansliet, Landskamrerare,
länsbokhållare och landskontorister å
landskontoret, samt landsfiskaler, dels
fögderipersonalen: kronofogde, häradsskrifvare
och kronolänsmän jämte nämndemän och i vissa
afseenden fjärdingsmän. Löneförmånerna för
landshöfdingar bestämdes genom k. br. 30 maj 1884
till 13,000 kr., utom i Malmöhus län (15,500) och
i Göteborgs län (17,000), jämte bostad och stali
i länsresidenset, hvartill höra park och trädgård
(utom i Stockholm). Förmånen af boställe, som förr
i regel åtnjöts vid alla landsstatsbefattningar,
tillkommer nu endast en mindre del kronolänsmän i
Svea- och Götaland. I öfrigt skedde för länsstyrelsen
lönereglering genom k. br. 18 sept. 1908, men
fögderipersonalen kvarstår vid 1878 och 1880
årens löneregleringar i afvaktan på eventuell
reorganisation. Förmånen af reseersättning tillkommer
icke landshöfdingen, men åt landssekreterare
och landskamrerare ha genom k. br. 25 okt. 1901
tillerkänts resekostnadsersättning och traktamente vid
förrättning "å annan ort än residensstaden". Enahanda
godtgörelse utgår till fögderitjänstemännen vid resor
utom tjänstgöringsdistriktet, men för en del färder
inom distriktet, t. ex. syner å kronans hus och
jordar, ersattes enl. k. br. 22 sept. 1899 endast
resekostnaden. Vid resor i polisärenden godtgöras
fogdar och länsmän sedan 1904 både resekostnader
och traktamente. Länsmän är därjämte genom k. br. 31
dec. 1908 tillerkänd skjutsningsersättning, men icke
traktamente vid vägsyner och tjänsteresor till ting
eller residensstad. Nämndemän och fjärdingsman
ersättas efter ungefär enahanda regler. För
landsstaten gälla ännu med mindre väsentliga
ändringar de instruktioner, som fastställdes 10
nov. 1855. Landsstatspersonalen tillhör obligatoriskt
Civilstatens pensionsinrättning. Landssekreterare
och landskamrerare ha dessutom sedan gammalt varit
förenade med häradshöfdingarna i en särskild förening
för understöd åt änkor och barn. Om de olika sätt,
hvarpå styrelsen af rikets särskilda delar varit
ordnad i äldre tider, se Landtregering.

Kbg.

Landsstäder. Se Borgare, sp. 1168.

Landstad, Magnus Brostrup, norsk skald,
folkbrist och präst, f. 7 okt. 1802 i Maasö prästgård
(Västra Finnmarken), d. 8 okt. 1880 i Kristiania,
blef student 1822, teol. kandidat 1827 och började
året därpå prästerlig verksamhet. L. var 1834–39
kyrkoherde i Kvitseid, 1839–49 i Seljord (i
Telemarken), 1849–59 i Fredrikshald och därefter i
Sandcherred samt tog af sked 1877. Starkt gripen i
af romantiken, samlade han de rika traditioner af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free