- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
1403-1404

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lausanne - Lausavísur - Lauscha - Lauser, Wilhelm - Lausigk - Lauritz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom en utfyllning har L:s största öppna plats,
Riponne, bildats, där den stora spannmålshallen och
Musée d’Arlaud ligga. De förnämsta byggnaderna äro
katedralen (i gotisk stil, uppförd 1235–75; se fig.),
det gamla slottet (från 1400-talet; se fig.),

illustration placeholder
Slottet (t. v.) och tornen af katedralen i Lausanne.


fordom säte för biskoparna af L., därefter för Berns
landfogdar, nu regeringsbyggnad, S:t Laurent-kyrkan
med vacker fasad, det 1458 byggda stadshuset
vid Paludtorget, det på grund af donation byggda
Ruminepalatset (1898–1904, med föreläsningssalar,
laboratorier och kantonsbiblioteket, 280,000 bd),
det 1886 fullbordade förbunds-justitiepalatset
på Montbenon, den stora straff- och
förbättringsanstalten (1822), kantonshospitalet
ofvanför staden m. fl. L. hade 61,400 inv. 1910,
de fleste reformerta och fransktalande (omkr. 80
proc.). Stadens 1537 stiftade akademi var afsedd att
utbilda protestantiska prästmän, men förvandlades
under 1800-talet småningom till en fullständig
högskola genom bildandet af nya fakulteter, af
hvilka den sista, den medicinska, tillkom 1888,
hvarefter läroanstalten förklarades för universitet
(1890). Detta består af 5 fakulteter, af hvilka
den matematisk-naturvetenskapliga är delad i
3 sektioner (matematik och naturvetenskaper, farmaci,
tekniska vetenskaper), och hade 1910 964 studerande.
I L. finnas dessutom en teologisk protestantisk
fakultet (den fria evangeliska kyrkans i Vaud),
ett arkeologiskt, ett geologiskt och ett konstmuseum
(Musée d’Arlaud). Bland föreningar må nämnas
Société d’utilité publique,
Société vaudoise des sciences naturelles,
Société géologique suisse,
Société d’histoire de la Suisse romande och
Mission romande.
Sedan 1875 är L. säte för den schweiziska
förbundsdomstolen. Det har humanistiskt gymnasium,
real- och progymnasium, lärarseminarium, industri-
och handelsskola, flickgymnasium (École Vinet) och
landtbruksskola samt många allmännyttiga institut
(sjukhus, hospital etc.). Någon större industri
eller handel förekommer icke, men stadens vackra
läge och den fina umgängestonen ditlocka från alla
trakter af Europa en mängd främlingar, och tusentals
unga personer af båda könen från jordens alla länder
erhålla uppfostran och undervisning i dess mer än 100
pensioner. L. är centralstation på den schweiziska
gördelbanan vid Genève-sjön och utgångspunkt för de
till östra Schweiz ledande järnvägarna öfver

Neuchâtel och Fribourg samt är förenadt med Echallens
medelst en smalspårig och med hamnen Ouchy medelst
en pneumatisk järnväg. Omgifningen är rik på vackra
ställen. – Sedan den gamla, vid sjön belägna romerska
riddarkolonien Lausonium förstörts och biskopen af
Aventicum omkr. 593 valt stället till biskopssäte,
erhöll staden sin nuv. plats. L. bestod urspr.
af flera skilda kommuner, som på 1300-talet
förenades till en, med biskopen som gemensamt
öfverhufvud. 1536 beröfvade bernarna biskopen hans
världsliga makt, sekulariserade kyrkogodsen och
insatte landfogdar i L. Därmed blef L. en reformert
ort. 1798 blef det hufvudstad i den nybildade
kant. Leman l. Vaud, såsom den kallats sedan 1801.

J. F. N.*

Lausavisur, isl. Se Isländska litteraturen, sp. 954.

Lauscha, kommun i hertigdömet Sachsen-Meiningen,
i Thüringerwald och vid järnvägen till Koburg. 5,516 inv.
(1905). Stor tillverkning af vaxpärlor, glasögon, porslin.
Yrkesskola för porslinsmålare och glasblåsare.
Den första glashyttan anlades redan 1597.

J. F. N.

Lauser, Wilhelm, tysk publicist, f. 15 juni 1836
i Stuttgart, d. 11 nov. 1902 i Charlottenburg, var
på 1860-talet korrespondent till tyska tidningar
från Paris och Madrid, följde 1870 tyska armén
som krigskorrespondent, iakttog 1871 på ort och
ställe Pariskommunens skräckvälde och var 1871–92
hufvudredaktör för "Neues Wiener tageblatt". Han utgaf
1893–96 i Stuttgart tidskr. "Über land und meer"
och var 1896–1902 hufvudredaktör för den officiösa
Berlintidningen "Norddeutsche allgemeine zeitung",
i hvilken han talangfullt försvarade kejsar Vilhelms
"världspolitik". Skrifter:
Geschichte Spaniens von dem sturz Isabellas bis zur thronbesteigung Alfonsos XII. (2 bd, 1877),
Unter der Pariser kommune (1878),
Kreuz und quer; erzählungen aus meinem wanderleben (1889),
Der erste schelmenroman, Lazarillo von Tormes (1889, ny uppl. 1902) m. fl.

Lausigk, stad i konungariket Sachsen. 3,685 inv. (1905).
Tillverkning af plysch, filtar m. m. Tätt intill L. ligger
Hermannsbad, med Mellan-Europas starkaste järnvitriolkälla.

J. F. N.

Lausitz, lat. Lusatia (af slav. luza l. louze,
träsk), landskap i mellersta Tyskland, mellan Oder
och Elbe. Det var förr deladt i två markgrefskap,
Ober-L. (5,940 kvkm.) och Nieder-L.
(6,838 kvkm.), vid hvilket senare namnet L. urspr.
var fäst, medan Ober-L. först på 1400-talet började
kallas med detta namn. Nieder-L. beboddes redan
före Kristi födelse af de germanske semnonerna,
som utvandrade i midten af 200-talet, hvarefter
landet intogs af slaviska stammar. De viktigaste
voro sorberna, som slogo sig ned i Mark Meissen
och i Ober-L., samt lusizerna, hvilka togo bostad i
Nieder-L. De underkufvades och delvis utrotades af
tyske konungarna. Henrik I och Otto I (900-talet),
hvilken där insatte till markgrefve Gero, hvars ätt
utslocknade 1046. Landet tillföll då huset Wettin, men
såldes 1303 till markgrefvarna af Brandenburg. 1364
förenades det med Böhmen, men afträddes genom freden
i Prag 1635 till Sachsen. Vid detta lands delning
1815 tillföll landet Preussen, som förenade det med
reg.-omr. Frankfurt. Äfven Ober-L. beboddes urspr.
af germaner (silingerna), men fick,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:47 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbo/0738.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free