Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legouvé ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Die anfänge der religion und die religion der primitiven völker (i "Die kultur der gegenwart". 1906),
Buddha (1907) och
Erscheinungswelt der religion (i "Die religion in geschichte und gegenwart", 1910).
För de senare upplagorna af
P. D. Chantepie de la Saussaye, "Lehrbuch der
religionsgeschichte", har han skrifvit afdelningarna
om inderna och perserna och delvis grekerna. Från den
4:e nu förberedda uppl. öfvertager han utgifvandet
af detta verk, det främsta i sitt slag. 1900–07
skötte L. afdelningen för religionshistoria i
"Theologischer jahresbericht". L. tillhör de få
religionsforskare i samtiden, hvilka med omfattande
teologiska studier och däraf följande fackkunskap på
de bibliska religionernas område förena på grundliga
filologiska insikter hvilande studier i utombibliska
religioner, en omsorgsfull orientering öfver hela den
allmänna religionshistorien och själfständig hållning
till de skilda riktningarna inom forskningen. Solida
och briljanta egenskaper göra L. till en af den
moderna religionsvetenskapens förnämsta målsmän, och
såväl genom sin vetenskapliga auktoritet som genom
sitt stilistiska mästerskap eger han vidsträckt
inflytande. I halftannat tiotal år har L. i de
nordiska länderna gjort sig känd som en ypperlig
föreläsare för vidare kretsar. Från denna verksamhet
härstammar bl. a. essaysamlingen
Almueliv og eventyr (1910).
Sin teologiska och religionsfilosofiska
ståndpunkt och utveckling har L. angifvit i
Fri forskning og positiv kristendom (1905) och
Romantik og kristendom (1910).
Ett helt pedagogiskt program med starkt kraf på
reformering af nuv. uppfostringsväsen utvecklas i
Uppfostran till arbete (1900, svensk originaluppl.).
Praktisk-religiösa och kyrkliga syften tjäna
Om bibelen at læse og læere (1906),
Præstevalg og præstedannelse (1906) och
Bibelbog (1909, ny öfv. af bibeln i sammandrag i samarbete med J. Pedersen).
1 o. 2. E. Ebg. 3. E. Wrgl. 4. N. S.
Lehmann, J. G., kartograf. Se Lehmannska metoden.
Lehmann, Karl Gotthelf, tysk fysiologisk kemist,
f. 1812 i Leipzig, d. 1863, med. doktor 1835, blef
1842 professor i medicin och 1847 i fysiologisk
kemi vid Leipzigs universitet samt 1856 professor
i allmän kemi i Jena. Hans skrifter röra mest den
fysiologiska kemien och återfinnas dels i "Journal
für praktische chemie", dels i franska vet. akad:s
"Comptes rendus", dels i andra tidskrifter. Dessutom
utgaf han åtskilliga mycket anlitade läroböcker, såsom
Vollständisches taschenbuch der theoretischen chemie (6:e uppl. 1854),
Lehrbuch der physiologischen chemie (2:a uppl. 1853),
Handbuch der physiologischen chemie (1854).
F. B.*
Lehmann. 1. Henry (Karl Ernst Rudolf Heinrich),
fransk-tysk målare, f. 1814 i Kiel, d. 1882 i Paris,
var son till målaren Leo L. (1782–1859) i Hamburg,
reste som ung till Paris och uppgick fullkomligt i
den franska konsten, utbildande sig under ledning
af Ingres och genom studium i Italien. 1847 blef
han naturaliserad fransman och 1864 medlem af
Institutet samt var 1875–81 professor vid École
des beaux-arts. Han målade hufvudsakligen bibliska
och mytologiska ämnen. Nämnas må
Tobias och ängeln (1835),
Den helige andes utgjutelse (väggmålning i S:t Merry),
Marias himmelsfärd (i S:t Louis en l’Ile),
Kristus gisslas
(i S:t Nicolas i Boulogne) och
Jeremias (museet i Angers).
Därjämte utförde han allegoriska kompositioner
i Justitiepalatset, i tronsalen i Luxembourg,
i Hôtel de ville (56 svickelmålningar) samt
stafflibilder:
Okeanidernas klagan kring den fängslade Prometheus (1851, i statens ego),
Sirener,
Venus Anadyomene,
Robert den starkes död (i Versailles, ett prof på hans historiemåleri).
Han målade ock en mängd porträtt. –
2. Rudolf L., den
förres broder, tysk målare, f. 1819, d. 1905, sin
faders och broders lärjunge, gjorde studieresor i
Tyskland, tillbragte en tid i England, slog sig sedan
ned i Rom, där han målade bilder ur folklifvet, och
bosatte sig 1866 i London. Af hans arbeten må nämnas
Sixtus V välsignar Pontinska träsken (1847, i museet i Lille).
Dessutom målade han porträtt.
1–2. (G–g N.)
Lehmann, Otto Ludvig Edvard, dansk målare, f. 1815,
d. 1892, studerade vid konstakademien och i Italien, målade,
utom porträtt, motiv från sällskapslifvet i Köpenhamn,
balscener, musikafton o. d. Han är representerad i
Hirschsprungska galleriet.
G–g N.
Lehmann, Karl Friedrich August, tysk stenograf,
f. 1843 i Zossen, d. 1893 i Berlin, var urspr. skomakare,
men egnade sig sedan 1875 uteslutande åt
stenografien. Se vidare Stenografi.
Lehmann, Max, tysk historiker, f. 1845 i Berlin,
var 1875–88 geheimestatsarkivarie där och sedan
1879 äfven lärare i historia vid preussiska
krigsakademien samt blef ord. professor i historia
1888 i Marburg och 1893 först i Leipzig, sedan i
Göttingen. L. har skrifvit bl. a.
Knesebeck und Schön (1875),
Stein, Scharnhorst und Schön, eine schutzschrift (1877),
det med det s. k. Verdunpriset belönade verket
Scharnhorst (2 dlr, 1886–87)
och en lefnadsteckning öfver
Freiherr von Stein (3 bd, 1902–05).
L. har vidare i "Publikationen aus den königl. preuss.
staatsarchiven" utgifvit den stora aktsamlingen
"Preussen und die katholische kirche seit 1640"
(7 dlr, 1878–94), en af de viktigaste källorna för
Preussens politisk-religiösa historia. L. har äfven
lämnat en mängd bidrag till Sybels "Historische
zeitschrift", hvars medredaktör han var 1875–93, t. ex.
Gneisenaus sendung nach Schweden und England im jahre 1812 (1889, jämte tillägg).
Hans mot A. Naudé riktade arbete
Friedrich der grosse und der ursprung des siebenjährigen krieges (1894)
gaf upphof till en omfattande och skarp polemik, under
hvilken flertalet forskare ställde sig på Naudés sida.
F. Arnheim. (T. H–r.)
Lehmann, Lilli. Se Lehmann (-Kalisch).
Lehmann, Otto, tysk fysiker, f. 1855 i Konstanz,
blef 1876 filos. doktor i Strassburg, 1883 e. o.
professor i Aachen, 1888 professor i elektroteknik
i Dresden och 1889 professor i fysik vid Polyteknikum
i Karlsruhe. L. har gjort sig känd genom flera
arbeten inom elektricitetslärans område, särskildt
ang. elektriska urladdningar i gaser, äfvensom
genom användning af mikroskopet för studiet af
kristallbildningar. Han konstruerade också (1877)
ett s. k. kristallisationsmikroskop. Sina erfarenheter
på detta område har han samlat i
Molecularphysik (2 dlr, 1888–89).
Sedan 1887 har L. nedlagt sitt hufvudsakliga arbete
på studiet af s. k. flytande kristaller, hvilkas
existens blifvit betviflad, men efter L:s och andras
undersökningar kan anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
