- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
93-94

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leijonhufvud ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lifvet". 1775–80 var L. president i Åbo
hofrätt. L. var en allmänt aktad man med varmt
intresse för vitterhet och konst. I.sina yngre dagar
tillhörde han den vittra krets, som samlade sig
omkring fru Nordenflycht. Sedermera var han medlem
af Tankebyggarorden och sällskapet Utilo dulci samt
af Vitt. akad. och Mus. akad., hvars medstiftare
och förste preses (1771-72) han var. Han skref
vers på svenska, latin och franska. Utom åtskilliga
öfversättningar och tal efterlämnade han Tankeval i
anledning af sön- och högtidsdags-evangelier (1790).

10. Karin Sofie L., den föregåendes
brorsons dotter, författarinna. Se Adlersparre 7.

11. Karl Viktor Gustafsson L., friherre,
ättling i 6:e led af den i släktöfversiktcn
nämnde Gustaf Eriksson L., militär, f. 21
aug. 1822 på Kvista gård i Stora Skedvi socken, d.
8 mars 1900 i Stockholm, blef 1840 underlöjtnant vid
Svea artilleriregemente, till hvars öfverste och chef
han småningom steg (1872), samtidigt med att han på
hof-banan avancerade från kavaljer hos hertigen af
Dalarna (1848) till hofmarskalk hos änkedrottning
Josefina (1859). L. blef 1873 t. f. och 1874
ord. generalfälttygmästare och chef för artilleriet
och i sammanhang därmed generalmajor. Han utnämndes
1887 till generallöjtnant i armén, tog 1890 afsked
från generalfälttygmästarämbetet, men kvarstod
till 1898 som generallöjtnant i reserven. Under
den tid L. var generalfälttygmästare infördes
rafflade bakladdningspjäser vid fältartilleriet
(8 cm. kanon, modell 81) samt vid positions-
och fästningsartilleriet, det förutvarande
infanterigeväret (m/67) med stor kaliber
ändrades, så att kalibern blef mindre (8 mm.),
artilleriskjutskolorna på Marma och på Vaxholms
fästning trädde i verksamhet, och artilleriets
fältmässiga utbildning öfver hufvud tog ett stort steg
framåt. Särskildt vid inrättandet af det efter våra
förhållanden storartade skjutskoleetablissemanget
på Marma gjorde sig L:s stora organisationsförmåga
uti ifrågavarande afseende gällande. Äfven
artillerimuseet i Stockholm inrättades under
hans generalfälttygmästartid. L. var chef för
Landtförsvarsdepartementcts kommandoexpedition
1866-72, fullmäktig vid krigsbefälets sammanträden
1865, 1883, 1888, led. af Direktionen öfver
Arméns pensionskassa 1865-74, led. af kommittéerna
ang. granskning af förslag till härordning (1873,
1874, 1882, 1890), ang. landets fasta försvar (1876,
1878) och ang. inskrifter å fanor och stånd ar (1888)
och ordf. i artillerima-terielkommittén (1876). Han
var 1878 utomordentligt sändebud till italienska
hofvet med anledning af Viktor Emanuel II:s död
och Umbertos tron-bestigning. Sedan 1868 var han
led. af Krigsvet. akad. – Hans son Karl Axel Karlsson
L., f. 1865, sedan 1904 kapten vid Södermanlands
regemente, har utgifvit Svensk adelskalender för åren
1899-1906 och Ny svensk släktbok (1901-06).

12. Broder Abraham L., friherre, den
föregåendes syssling, militär, f. 31 mars
1823 i Örebro, d. 31 aug. 1911 å Bergshamra
vid Stockholm, genomgick krigsakademien å Karlberg
och utnämndes 1842 till underlöjtnant vid
dåv. Ingenjörkåren. 1855 blef han kapten där och var
sedan mars 1868 tillika öfverstelöjtnant i armén, då
han 4 juli s. å. utnämndes till generalmajor och chef
för kåren, hvilken året förut återfått sitt
gamla namn Fortifikationen. Från 14 jan. 1870
till 23 dec. 1874 var L. statsråd och chef för
Sjöförsvarsdepartementet och återgick sedan
till chefskapet öfver Fortifikationen. 1881 blef
han inspektör för militärläroverken (till 1888),
generallöjtnant i armén och militär ledamot i Högsta
domstolen (till 1893); 1890- 1905 var L. ordf. i
Direktionen öfver arméns pensionskassa. 1891 lämnade
han chefskapet för fortifikationen. – L. deltog från
1856 i de sista ståndsriksdagarna, var 1866 ordf. i
statsrevisionen och satt 1876–84 i riksdagens Andra
kammare som en af Stockholms stads representanter. På
hösten 1884 omvaldes han icke i Stockholm, men
blef af Kopparbergs läns landsting invald i Första
kammaren, hvilken vid 1885 års riksdag insatte
honom i statsutskottet. 1893 lämnade han sin plats
i Första kammaren. 1884 och 1890 var han adelsmötets
ordf. Sedan 1859 var L. led. af Krigsvet. akad. och
sedan 1872 hedersled, af örlogsmannasällskapet. 1880-
93 var L. ordf. i direktionen öfver Gymnastiska
centralinstitutet. L. var dels led., dels ordf. i
en mängd militära kommittéer, bl. a. landtförsvars-,
befästnings- och härordningskommittéerna 1861, 1864,
1867, 1868, 1876, 1878, 1882, 1884 och 1890 samt
kommittén för granskning af inskriptioner å fanor
och standar 1888; han var äfven ordf. i kommittén
ang. elektriska ledningar 1888 och adjungerad led. i
Eiksdagshusbyggnadskom-mittén 1889-94. Han fick äfven
åtskilliga såväl kommunala som enskilda uppdrag af
olika art. - L. åtnjöt stort anseende som militär samt
framhöll vid kommittéarbeten och riksdagsförhandlingar
eftertryckligt behofvet af ett starkare försvar. Till
försvars- och skattefrågornas sammankoppling var han
en afgjord motståndare. I tullstriden på 1880-talet
tillhörde han fri handlarna, och i unionsfrågan
påyrkade han tillmötesgående mot norrmännen, dock
med förbehåll af Sveriges rätt och intressen.

13. Sigrid Amalia L., brorsdotter till L. 10,
personhistorisk skriftställarinna, f. 5 juli 1862 i
Stockholm, filos. kandidat i Uppsala 1888, lärarinna vid
Åhlinska skolan 1892–1909, därjämte vårdarinna af
Vitt. hist. o. ant. akad:s bibliotek från 1901, har författat
Kvinnan inom svenska litteraturen (tills. med Sigrid
Brithelli, 1893), Fredrika Bremer (tills. med
S. L–d Adlersparre, 2 dlr, 1896) och Ur svenska
gårdsarkiv
(1902) samt utgett "Agneta Horns
lefverne efter Ellen Fries efterlämnade manuskript"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free