- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
175-176

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lenôtre ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

Lenz-Leo

176

del af hans verk, liksom hans lif ödelades af
bristande själ f behärskning. L:s arbeten utgåfvos af
Ticck 1828 och senast af Lcwy 1909-10. Se arbeten om
L. af Dorer-Egloff (1857), Erich Schmiclt (1878 och
1901), Froitzheim (1888 och 1891), Wald-raann (1894)
och Eosanow (1909). B-n B.

Lenz [lents], Heinrich Friedrich Emil (hans ryska
namn. var E m i l i j Kristian o-vitj), rysk fysiker,
f. 1804 i Dorpat, d. 1865 i Rom, deltog 1823-26 i
Kotzebucs expedition, blef 1834 ord. led. af akademien
och inlade stor förtjänst om utforskandet af galvanism
och elektromag-netism. Jfr Induktion 2.

Lenz [lents], Wilhelm von, rysk musikskrift-ställare,
f. 1808, d. 1883 i Petersburg som ryskt statsråd,
ejorde sig känd genom arbetena Beetnoven et ses trois"
styles (2 bd, 1852-55; ny uppl. 1909), Beethoven,
eine kunststudie (5 bd, 1855-60), hvaraf olika band
äfven utkommo särskildt under titlarna KrUischer
katalog (1860) och Beellwven, eine biogr aphie (1879;
ny uppl. 1908), samt Die grossen piano/ortevirtuosen
unsrer zeit (1872). L:s arbeten öfver Bccthoven äro
ej frukten af pålitlig och nykter forskning, men
ha genom författarens entusiasm bidragit att väcka
allmännare intresse för den store musikerns verk.
A. L.*

Lenz [lents], Heinrich Oskar, tysk geograf och
Afrikaresandc, f. 18-18 i Leipzig, fick 1872
anställning vid Gcologischc reichsanstalt i Wien och
erhöll 1874 af Tyska afrikanska sällskapet i Berlin
uppdrag att deltaga i de af sällskapet utrustade
vetenskapliga expeditionerna till Väst-Afrika, där
han gjorde Ogowe- och Gabunområdet till utgångspunkt
för treåriga forskningsresor. 1879-80 färdades
han på. uppdrag af samma sällskap, förklädd till
muhammedan, från Marokko öfver Tarudant, Taudeni
och Arauan till Timbuktu och därifrån till Medine,
Frankrikes yttersta militärkoloni vid Senegal,
den förste europé, som från Timbuktu nått kusten i
västlig riktning. På uppdrag af geografiska sällskapet
i Wien, hvars generalsekreterare han var, företog
han 1885 en expedition från Kongo öster ut för att
befria de genom mahdistupprorct från kusten afskurne
européerna Junkcr, Cas-iti och Lupton, men lämnades i
sticket af araberna och måste, utan att nå sitt mål,
från Stanley f allén taga vägen öfver Tan-ganjika,
Njassa och Schire till östkusten vid Qucli-mane
(1886). 1885 blef L. e. o. professor i geografi
vid universitetet i Czernowitz, och 1887-1909 var
han professor i geografi vid tyska universitetet
i Prag. Skr.: Timbuktu. Reise durch Marokko, die
Sahara und den Sudan (2 bd, 1684; 2:a uppl. 1892).
Wg.

Lenz [lents], Max, tysk historiker, f. 1850 i
Groifswald, blef 1876 docent i historia i Marburg,
1881 e. o. och 1885 ord. professor där, 1888
professor i Brcslau samt 1890 i Berlin. Hans tidigare
författarskap rör sig inom 1400- och 1500-talens
historia, och bland hans arbeten på dessa områden
märkas Knnig Sigismund und Pleinrich V von England
(1874), ett viktigt bidrag till Konstanzkonsiliets
historia, Die schlacht bei Miihlberg (1879), Janssens
gescliichte des deutschen volkes (antikatolsk,
1883), vidare festskriften M nr lin Luther (1883;
3:e omarb. uppl. 1897) samt i "Publikationen aus den
k. preus-sischen staatsarchiven" Briefwechsel land
graf Phi-lipps des grossmiitigen ron Hessen mit Bucer
(3 bd,

1880-90). En utmärkt kännare af den nyaste tyska
historien, har L. på detta område författat en
skarpsinnig studie, Zur kritik der "gedanken und
erinnerungen" des fursten Bismarck (1899) samt
en förträfflig Gescliichte Bismarcks, den första
vetenskapliga monografien öfver den store statsmannen,
urspr, skrifven för "Allgemeine dcutsche biogra-phie",
sedan i något utvidgad form utgifven separat
(1902). Till Bcrlinuniversitctets 100-års-jubileum
författade L. en bredt anlagd förträfflig Geschichte
der königl. Friedrich-Wilhelms-unwersilät zu Berlin
(4 dlr i 5 bd, af hvilka bd l, 3-4 samt förra hälften
af bd 2 utkommit 1910). I "Historische zeitschrift"
har L. offentliggjort åtskilliga värdefulla
uppsatser, bl. a. en granskning af Lamprechts
historic-uppfatt-ning och metod (Lamprechts deutsche
gescliichtef 1896). Kleinere schriften utkommo
1910. T. H-r.

Lenzin [lentsm], stundom använd benämning för k a o l
i n, afsedd för användning inom pappersfabrikationen.

Lenz’ induktionslag [lents] 1. L e n z s k a lagen,
fys. Se Induktion 2.

Leo [le’å], Leo major, Leo minor, astron. So Lejonet.

Leo [le’å; grek. Leon], östromcrska (bysantinska}’
kejsare. 1. L. I den stor e, Traciern, äfven kallad
Slaktaren, f. omkr. 400, d. 474, upphöjdes genom
gardets befälhafvare, "patriciorn" goten Aspar,
på tronen 457. L. ådagalade stor duglighet,
stillade de politisk-rcligiösa orolighc-terna
i Egypten och nedgjorde hunnerna, som angripit
Dacicn. Däremot misslyckades en af honom i förbund
med den västromcrske kejsaren An-thcmius afsänd
flottexpcdition mot vandalerna i Afrika. 471 lät
L. aflifva Aspar. Under föregif-vande att hämnas
honom angrcpo goterna Traden-och härjade landet
nästan till murarna af Ivonstan-tinopcl. - 2. L. II,
den föregåendes dotterson^ medrcgent sedan 473
och efterträdare, dog 474 efter några månaders
regering. - 3. L. III Isa u-riern, f. omkr. 680,
d. 741, erhöll 713 befälet öfver östra armén och
tvang 717 usurpatorn Theodosius III att afsäga sig
regeringen, hvarefter han själf besteg tronen. 718-720
belägrade araberna Konstantinopcl till lands och
sjöss, men L. besegrade dem hufvudsakligen genom
användande af "den grekiska elden". L. stärkte
sin myndighet genom förbättringar i förvaltningen,
rättskipningen-och statshushållningen samt genom
skapandet af en ny, krigsduglig armé och genom
tryggande af rikets gränsprovinser. Hans uppträdande
mot bilddyrkarna föranledde en brytning med de
romerske påfvarna Gregorius II och Gregorius III
och Exarkatcts förlust. Under L:s sista regeringsår
härjade araberna de österländska provinserna, men
han tillfogade dem ett stort nederlag vid Akroinon,
i Frygien. L. var en verkligt stor härskare, som genom
sina reformer satte det sjunkande östromerska riket
i stånd att lefva ännu i sju århundraden. - 4. L. IV
Chazaren, den föregåendes sonson, kejsare 775 -780,
förde en mild regering (utom mot bilddyrkarna) och
stod under starkt inflytande af sin gemål Irene (se
d. o.). - 5. L. V, A r m e n i e r n, tjänade en tid
som general under Nikcforos I. L. blef landsförvisad
för förrädiska stämplingar, men återkallades ej långt
därefter och utnämndes af kejsar Mikael I till östra
arméns befälhafvare. Han><

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free