- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
187-188

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

Leonard-Leonhard

188

Leonard [leånar], Hubert, belgisk violinist,
f. 1819 nära Liége, d. 1S90 i Paris, kom 1836 till
Paris’ konscrvatorium som Habenecks elev och fick
därjämte anställning i tcatcrorkcstiar, bl. a. vid
Stora operan. Efter 1841 gjorde han konsertrcsor
(till Sverige 1847, 1851 och 1859). 1848 blef han
vio-linprofossor efter de Bériot vid Bruxclles’
konser-vatorium, men var från 1867 bosatt i Paris som
högt ansedd och eftersökt privatlärare. Han utgaf
Gym-naslique du violinist e, 24 études classiqnes,
violinskolan Écvle L., Uandenne école italienne,
Le vio-lon au pninl de vue de 1’orcheslration
m. Q. instruktiva arbeten, dessutom en mängd
kompositioner för violin, bl. a. 5 konserter,
m. m. - L. gifte sig 1851 mod Antonia Sitcher de
M e n d i (f. 1827 i Spanien), en förträfflig
sångerska, som deltog i hans konsertresor.
A. L.*

Leonard-koppling [leånar-], elektrot., en kombination
mellan två likströmsmaskincr, af sedd -att möjliggöra
en vidt-gående hastighetsförändring. Generatorn
G (se fig.) är ständigt kopplad till motorn
A/, hvars magnetlindning tillföres en
konstant ström. Generatorns magnetlindning
åter matas med ström, hvars styrka efter
behag kan ändras medelst ett motstånd. ökas
denna magnctström, ökas generatorspänningen
och därmed motorns hastighet. Anordningen
användes i sådana fall, då en noggrann eller
snabb hastighetsförändring åstun-das inom vida
gränser, t. ex. för manövrering af kanontorn,
för drift af revcrservalsverk, grufspel m. m.
A. E-m.

Leonardo af Pisa [leåna’rdå] 1. Leonardo P i s a n
o. Se P i s a n o, L.

Leonardo da Vinci [loåna’rdå da vi’ntji], italiensk
konstnär. Se Lionardo da Vinci.

Leonardo de Argensola [leåna’rdå de
archcnså’la]. 1. LupcrcioL., spansk författare,
f. 1559 i Barbastro (Hucsca), förvärfvade juridisk och
filosofisk grad i Zaragoza, innehade flora hofsysslor
och kallades som statssekreterare till Neapel,
då grcfvcn af Leinos där blef vicckonung. L. skref
lyriska, dramatiska, litteraturkritiska och historiska
arbeten, af hvilka en del gått förlorade. Till hans
ungdomsarbeten höra tragedierna Filis, Isabela och
Ale-jandra (i "Obras sucltas" 1889), uppförda med
stort bifall 1585 i Madrid och Zaragoza. Cervantes
omnämner dem med stort beröm i "Don Quijotc",
och Schack lofordar diktionens elegans och språkets
renhet. Af historiska arbeten ha Anales de Celliberia
och Anales de Aragon vunnit erkännande. - 2. Bartolomé
Juan L., den föregåendes broder, skald och historiker,
f. 1562 i Barbastro (Hucsca), d. 1631 i Zaragoza,
graduerades i Hucsca och prästvigdes. L. författade en
mångfald cancioncs, redon-dillas, sonetter, epigram,
elegier m. m., flera historiska arbeten: Historia de
la conqiiista de las islas Molucas (1609), Relncion de
las alleraciones populäres en Zaragoza iö9t m. fl.,
hvilka återfinnas i Latassas "Biblioteca antigua y
nueva de escritores aragoncses", bd l, i Gallardos
"Ensayo de una bib-lioteca espanola", bd 2-4. och i
Eivadeneiras "Bib-

lioteca de autorcs espanolcs", bd 35, 42, 62 o. 65
samt i "Obras sucltas" (1889). l o. 2. Ad. H-n..

Leona’rdo Pisäno [-då -nå]. Se P i sa n o, L.

Leoncava’llo, Ruggiero, italiensk operakompositör,
f. 1858 i Neapel, måste i många år försörja sig som
privatlärare, kafépianist o. d., tills han 1892 i
Milano gjorde furor med operan Pagliacci*. som hastigt
vann insteg på nästan alla ope-rasccricr (i Stockholm
"Pajazzon", 1893). Hans därnäst uppförda, men tidigare
komponerade operor I Medici (1893) och Challerlon j

(1896) gjorde ej samma ’ lycka, och La bohéwe

(1897) fördunklades af Puccinis strax förut
framkomna opera med samma ämne. L. försökte
sig vidare utan egentlig framgång med

operorna Zaza (1900), Der Roland von Berlin
(1904).. skrifvcn på uppdrag af kejsar Vilhelm
II och med. mycken pomp framförd i Berlin, samt
Mn:a (1911). L. hör till den af Mascagni inledda
"vcristiska" riktningen, och hans musik är, om
ej så genialisk soin Mascagnis, likväl mera fint
konstnärligt gjord än dennes, hvarjämte han har
företrädet i enhet mellan text och ton, i det
han i likhet med Wagner diktar sina librotter
själf. F. ö. har han med Wagner knappt mycket
annat gemensamt än vissa instrumcn-talcffoktor;
i det hela bygger han på italiensk grund i den
moderna, hälft deklamatoriska, delvis från Frankrike
påverkade skiftning, som man återfinner i Ponchicllis
"Gioconda" och Verdis "Otello’". "Pajazzon" offrar,
liksom den veristiska skolan i allmänhet, väl mycket
åt en degenererad smak för det sensationella och
gräsliga, men frånsedt detta, hör dess andra akt
ostridigt till det mest dramatiskt spännande,
som den scenisk-musikaliska konsten någonsin
åstadkommit. L. har vidare komponerat den symfoniska
dikten Serafila, baletten La vila d’una Marionetta
och åtskilliga sånger. A. L.*

Leon de los Aidamas. Se L e o n 6.

Leon f örte [leånfå’rtc], stad i italienska
prov. Ca~ tania (Sicilien), nära järnvägen
Palermo-Catania. 19,751 inv. (1901). Svafvcl-^och
saltgrufvor, spannmåls-, vin- och oljehandcl.
J. F. N.

Le’onhard [-hart]. 1. Karl Cäsar von L., tysk
geolog, f. 1779, d. 1862, var under en tid af
stor-hertigdömct Frankfurts tillvaro (1810-13)
chef för dess domänförvaltnine, kallades 1815 till
vet. akad. i Miinchcn och blef 1818 professor i
Heidelberg. Han tillhörde urspr. Werners geologiska
skola, men stod vid slutet af 1820-talet i det
ultravulkanistiska lagret. L:s märkligaste arbeten äro
Handbnch der orykto-gnosie (1822; 2:a uppl. 1826),
Chnrnklerislik der ’fekarten (1823-24), det första
försöket till en petro-grafi, vidare den vidlyftiga
monografien Die basalt-gebilde (1831-32) samt det
populärt hållna verket Geologie öder naturgeschichte
der er de (1833-44). Ett litterärt centralorgan för
flera närbesläktade vetenskapsgrenar skapade han gen^m
"Taschcnbuch fur die gcsammte mincralogie" (1807-29)
och dess-fortsättning "Jahrbuch fur mineralogie,
geognosie,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free