- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
217-218

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leotychides ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

Lepidodendraceae-Lepidodendron

218

fyllde hela sporangiet, som vid mognaden omslöts
af ett från sporofyllet utväxande integumcnt, så
att blott en ränna på öfre sidan lämnade tillträde
till sporangiet. Härigenom blef det hela ytterligt
öf-verensstämmande med ett verkligt frö, med den
skillnaden dock, att dettas mikropylrör ersattes af
den omnämnda rännan. Äfven mikrosporangierna voro
omgifna af integument, ehuru ej fullt så utbildade
som hos megasporangicrna. A. G. N.

Lepidodendräcese, paleobot., en till lummcr-växternas
klass (Lycopodiales) hörande familj af trädartade
växter, hvilka lefde under devoniska, stenkols-
och permiska perioderna. Familjen är grundad
hufvudsakligen på släktet Lepidodendron (se d. o.).
A, G. N.

Lepidodendron Brongn., Fjällträdet, paleobot., ett
släkte af trädartade växter hörande till klassen
Lycopodiales och fam. Lepidodendracece. Det var under
devon-, karbon- och permperiodcrna representeradt
genom en mängd arter och utmärktes genom en rak, hög,
cylindrisk stam, som mot toppen delade sig upprepadt
gaffelformigt i flera grenar

Fig. 1. Restaurerad! träd af Lepidodendron.
Den under

markens yta befintliga delen motsvarar Stigmaria.
(Efter

Kidston.)

{fig. 1). Stammens yta var beklädd af spiralställda,
vanligen tättstående, mer eller mindre utdraget
rut-formiga bladkuddar (fig. 2), i hvilkas öfre del
finnes ett rutformigt mindre ärr efter det affallna
smala och ennerviga bladet. Bladen synas ha affallit
tämligen snart, hvarför äldre grenar samt stammar
visa endast den ofvan beskrifna vackra orneringen
af de rutfor-miga bladkuddarna och bladärren,
medan de unga bladbärande grenarna erinra om
lummerväxternas. Blommorna (sporof yllsamlingarna),
som benämnas Lepidostrobus, voro kottelika, än fästa
i grenarnas spetsar, än på deras sidor (jfr H a lo
n i a), samt utgjordes (fig. 3) af tättställda, utåt
och framåt riktade transformerade blad, sporofyller,
som vid sin bas buro sporhusen (sporangierna). Dessa
voro liksom hos Selaginella af två slag, vid kottens
bas megasporangier, innehållande stora honsporer
(megasporer), mot spetsen mikrosporan-gier,
innehållande små hansporer (mikrosporer).

Affallna enstaka sporofyller kallas
Lepidophyl-

luin. Vissa arter af Lepidodendron (samt
andra

närstående släkten) äro utmärkta därigenom,
att

somliga grenar bära tvåsidigt ställda, ganska stora,

runda, excentriska fördjup-

ningar eller ärr ; sådana gre-

nar ansågos förr oriktigt

tillhöra ett särskildt släkte,

Ulodendron. Ärren betrak-

tades länge som fästepunktcr

för kottar, men det har nu-

mera ådagalagts, att de här-

röra af affallna grenar. Af-

tryck af barkens insida

visa spiralställda knölformiga

upphöjningar, som motsvara

de i barken befintliga hål-

rummen efter de till bladen

gående kärlsträngarna; så-

dana afgjutningar beskrefvos

till en början som en sär-i -u .. j.
T’ . cu skild växt, Knorna. Stam-

men af Lepidodendron var vid basen äfven nedåt och
utåt dikotomiskt förgrenad, och dessa underjordiska
förgreningar, som kunde nå en längd af 12 m. eller
mera, tjänstgjorde i biologiskt hänseende som rötter
och uppfattades till en början som en själfständig
växt, Stigmaria. De buro på sin yta spiralställda
cylindriska bihang af högst l cm. diameter och 30 -
40 cm. längd, som utstrålade åt alla sidor och vid
förgreningens spets i form af en knopp böjde sig
kring densamma.

Fis- 2- Bladkuddar med

bladärr (öfverst) af Le-

pidoden!iron. (*/. nät.

stori.)

Fig. 3. Parti af en Lepidostrobus i längdsnitt
(i ungefär dubbel nät. storl.). Öfverst
mikrosporangier med otaliga små mikrosporer, nederst
megasporangier med flera megasporer i hvarje.

Ärren efter dessa bihang äro runda, af ett mycket
karakteristiskt utseende. - Till sin inre byggnad
afvek Lepidodendron från nutidens lummerväxter dels
därigenom, att den centrala kärlsträngen (än med,
än utan märg) hos flertalet arter (troligen alla),
när stammen hunnit en viss ålder, omgafs af en af
egendomliga trakeider uppbyggd vedzon med tillväxt
utåt, dels äfven genom den mycket voluminösa
barken. Denna var mycket stark och förlänade växten
nödigt stöd för att kunna bilda träd af ända till 30
m. höjd eller mera; man känner stammar af mer än l
m. diameter. Lepidodendron, som sannolikt växte på
sumpmark, möjligen t. o. m. i grundt vatten, har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free