- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
397-398

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidtgren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2. Erika L., kusin till L. 1. Se Lie-Nissen.

3. Mons L., son till L. 1, norsk författare,
f. 5 maj 1864 i Kongsvinger, har efter vidsträckta
resor i yngre år slagit sig ner i Norge som författare.
Novellerna Streif (1894),
Remeni (1895),
En drömmers bog (s. å.),
En forbryders bekendelser (1896) och
Höstnoveller (s. å.),
en samling Digte (1897),
skådespelen Tragedier om kærlighed (s. å.),
Lombardo og Agrippina (1898),
Don Juans död (1900),
Om hundrede aar (s. å.) och
Alfred Striman og hans hustru (1909),
berättelserna Sjöfareren (1901),
Adam Ravn (1902),
I kvindens net (1903),
Det brede humör (s. å.),
Mand överbord! (1904),
Livet paa eventyrslottet (1905) och
Ved hotellets dækkede bord (1906)
visa en mycket långsam utveckling från famlande,
aforistiska stämningsutbrott, lyriskt monotona,
abstrakta passionstragedier till egendomligt
karakteristiska skildringar af den isolerade
individens olycksöde: människan är i hans böcker
hemfallen åt okända makters dräpande öfvervälde.
L. är typisk för de "forcerade talangerna" i den
senare norska litteraturen.

4. Erik Röring Möinichen L., den
föregåendes broder, norsk författare, f.
23 nov. 1868 i Kristiania, har utgifvit en
förtjänstfull skiss öfver Balzac (1893) och en
kåserande framställning af världslitteraturens
historia (1896), var en tid redaktör för
ett Kristianiablad, hvarefter han författat
underhållande berättelser utan högre litterärt värde
(Tolv procent! 1902,
Direktör Lyngs hjem 1903 m. fl.).

5. Bernt Bessesen L., brorson till L. 1,
norsk författare, f. 13 juli 1868, student
1886, juris kandidat 1891, debuterade 1892
i "Tilskueren" med berättelsen
Metje Kajsa. I eventyrland (s. å.)
med sin älskvärda, stämningsfulla genomsnittstyp
angaf genast arten af hans novellistik.
Justus Hjelm (1894),
Nye kræfter (1895),
Kasper Bugge (1898),
I Knut Arnebergs hus (1899),
Hildr (1900),
Söster Judit (6 uppl. 1902; "Syster Judit" 1902),
Et særsyn (1903; "En uppenbarelse", 1905),
Vildfugl (6 uppl. 1905; "Vildfågel", 1906),
Overlærer Hauch (1906: "Lektor Hauch", 1907),
Mot overmagt (4 uppl. 1907; "Mot öfvermakten", 1908),
Helle (1909; "Hella". 1910),
Thalja (1910) och novellsamlingen
Undervejs (1906)
ega en lätt och underhållande stil, god komposition,
en säker, understundom något sentimental karaktärsteckning.
Folkberättelserna
Sorte Örn (1894),
Svend Bidevind (1897; sv. öfv. 1899),
Peter Napoleon (1900; sv. öfv. 1902),
Guttedage (1905; "Pojkdagar", 1907)
m. fl. åtnjuta mycken popularitet.

1. E. A–ie. 3–5. R–n B.

Lie [li], Hans Peter (Ellingsen), norsk
läkare, f. 18 dec. 1862 i Ulstein (Söndmöre), blef
med. kandidat 1891 och har sedan 1895 varit läkare och
föreståndare för vårdanstalten för spetälska samt för
S:t Jörgens hospital i Bergen, vid hvars kommunala
sjukhus han därjämte till 1910 var prosektor. 1893
studerade han kolera i Kiel och Hamburg och 1900
böldpest i Glasgow. Han har offentliggjort resultat
af sina vetenskapliga undersökningar om olika
sidor af spetälskan och om patologisk-anatomiska,
hygienisk-epidemiologiska och bakteriologiska frågor
rörande tyfus, difteri och pest i norska och tyska
facktidskrifter. Han har tills. med doktor Lyder
Borthen utgifvit
Die lepra des auges (1899)

och ensam
Lepra im rückenmarck und den peripheren nerven (1904),
på hvilken afh. han kreerades till med. doktor,
hvarjämte han lämnat bidrag till
"Handbuch der therapie innerer krankheiten" och
"Handbuch der therapie der gesammten medizin".
L. var generalsekreterare vid 2:a internationella
leprakonferensen i Bergen 1909.

K. V. H.

Lie [li], Mikael Ström Henriksen, norsk jurist,
f. 22 aug. 1873 i Kongsvinger, tog juridisk
ämbetsexamen 1894 och fick 1899 "Kronprinsens
guldmedalje" för ett (otryckt) arbete i komparativ
rättshistoria. Efter att flera gånger med stipendium
ha vistats i utlandet för studier i statsrätt och
internationell rätt blef han 1907 anställd som
konsulent i dessa vetenskaper vid Nobelinstitutet i
Kristiania, och 1908 blef han universitetsstipendiat
i rättsvetenskap. L. har flitigt lämnat bidrag till
pressen och tidskrifter samt offentliggjort afh. om
Lensprincipet i Norden (1907).
Hösten 1911 inlämnade han för doktorsgrad vid Kristiania
universitet ett större folkrättsligt arbete,
Legitimation ved traktat.

K. V. H.

Lieban [lib-], Julius, tysk operasångare, f. 1857
i Lundenburg, Mähren, rymde i gossåren från hemmet
och drog omkring med ett zigenarkapell, studerade i
Wien violinspel för Hellmesberger d. ä. och sång för
Gänsbacher, anställdes 1877 vid Leipzigs stadsteater
och 1881 vid Angelo Neumanns stora Wagnerturnéer samt
tillhör sedan 1882 hofoperan i Berlin. Han framstår
som en genom karakteristikens skärpa, naturfrisk komik
och virtuos röstbehandling öfverlägsen uppbärare af
tenorbufforoller, främst dvärgen
Mime i "Rheingold" och i "Siegfried",
hvarmed han hos Rich. Wagner själf väckte öfverraskning
och beundran, vidare
David i "Meistersinger",
Bazil i "Die hochzeit des Figaro",
Pedrillo i "Die entführung aus dem serail" o. s. v.
Han blef 1908 k. kammarsångare.

E. F–t.

Liebau [libau]. 1. Stad i preussiska
reg.-omr. Liegnitz (Schlesien) vid Bober. 4,892
inv. (1905). Linneindustri, glashytta, möbel- och
papperstillverkning. – 2. Stad i Mähren, vid ett
tillflöde till Oder. 2,483 inv. (1900). Skifferbrott,
tillverkning af sidenband. – 3. (Deutsch-L.)
Köping i Mähren med stort linneväfveri. 4,682 inv. (1900).

1–3. J. F. N.

Liebe [libe], Ane Dorothea, dansk skådespelerska,
f. 1784, d. 1838, hette som ogift Sölver och
debuterade 1802 på k. teatern som sångerska och
gjorde genast mycken lycka. Både i synsspelet och
i dramat fick hon stor användning, i synnerhet
i subrettroller, men var en lika skicklig som
allsidig konstnärinna. 1830 lämnade hon teatern. –
Från 1811 var hon gift med Georg Julius L., f. 1788,
d. 1845. som 1809–42 var skådespelare vid k. teatern
(hans hufvudfack var älskarroller i lustspelet) och
från 1827 tillika regissör. – Deras son, Johan
Theodor Julius L.
, f. 1823, d. 1893, debuterade 1845
som sångare och tillhörde till 1885 k. teatern. 1856
ingick han äktenskap med Johanne Emilie Egense,
f. 1831, d. 1881, som 1853–76 tillhörde k. teatern
och länge var en af dess mest använda sångerskor.

E. Ebg.

Liebe [libe], Karl Kristian Wilhelm, dansk
jurist och politiker, f. 30 nov. 1820 i Roskilde,
d. 24 aug. 1900, blef juris kandidat, var 1843–48
fullmäktig (biträde) hos kammeradvokat Sporon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:17 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free