- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
487-488

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likbränning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nödvändigheten att stanna och låta undersöka varorna
vid de många uppbördsstationerna. För utländska
varor kunna, enligt en mängd fördrag, dessa
transitoafgifter utbytas mot en enhetlig summa,
motsvarande halfva importtullen, men enär denna
upptages af centralregeringen och li-kin-afgifterna
skola tillfalla provinsregeringarna, äro dessa
senare benägna att så vidt möjligt motsätta
sig fördragsrättens tillämpning. Li-kin-afgiftens
storlek, växlande för olika varor och
transportafstånd, bestämmes genom proklamation af
provinsguvernören. Inkomsten af li-kin – med afdrag
af de högst betydande kostnaderna för uppbörden –
uppgick 1901 till 16 mill. tael (omkr. 36 mill. kr.) i
hela riket.

Likkurarin. Se Likgift.

Likkyla (lat. algor mortis), kroppens afsvalnande
efter döden, hvilket sker olika hastigt vid olika
dödssätt och under olika yttre förhållanden. Så
inträder likkylan långsammare hos hastigt aflidna,
medelålders, fullblodiga personer, i synnerhet om
liket länge kvarligger i varma sängkläder, äfvenså
då döden framkallats genom åskslag, hängning, kolos
m. m., hvaremot den inträder hastigare hos mycket
späda och gamla personer, blodfattiga, utmärglade,
drunknade, ihjälfrusna och sådana, som kort efter
döden flyttats i en kallare omgifning. Äfven skendöda
kunna förete ganska låg temperatur, hvarför kylan är
ett osäkert dödstecken.

F. B.*

Likmaskar, zool. Se Köttflugor.

Likmuskarin, toxik. Se Likgift och Muskarin.

Liknelse, ett stilistiskt effektmedel, bestående af
en jämförelse, urspr. otvifvelaktigt egnad att tjäna
åskådningen (exempelvis liknelserna hos Homeros)
och alltjämt med rätta använd i detta syfte (jfr om
bruket af liknelser i filosofien R. Eucken. "Über
bilder und gleichnisse in der philosophie", 1880). Är
liknelsen sprungen ur situationen och det produktiva
temperamentet, ger den också väsentligen stämning
åt framställningen. Om liknelsen växer ut till en
liknelsevis berättad handling, kallas den parabel,
dit Jesu liknelser äro att hänföra. Jfr Bild, Metafor
och Parabel. Se
R. M. Meyer, "Deutsche stilistik" och där anf. litt., samt
S. Lönborg, "Jesu liknelser" (1908).

R–n B.

Liknelser och omständigheter, jur. Se Indicier.

Likning, sjöv. Se Lik 3.

Liknål, sjöv. Se Lik 3.

Liknämnig. 1. Mat. Bråk, hvilkas nämnare äro lika,
t. ex. bråken 3/7, 5/7, 6/7, kallas liknämniga
bråk. Endast sådana bråk kunna omedelbart adderas
och subtraheras. Andra bråk måste dessförinnan
göras liknämniga, hvilket sker genom bråkens
"förlängning". Denna operation kallas i äldre
matematiska arbeten isomeri (se d. o. 2). –
2. Fys. Elektriciteter, som äro af samma slag
(t. ex. två positiva elektricitetsmängder), och två
magnetpoler, som äro af samma slag (t. ex. två
nordpoler), kallas liknämniga. Liknämniga
elektriciteter (magnetpoler) repellera
hvarandra, oliknämniga attrahera hvarandra.

2. R. R.*

Likriktad ström. Se Elektriska maskiner, sp. 261.

Likrof. Se Griftefrid.

Liksidig. 1. Geom. kallas en rätlinig figur,

hvars alla sidor äro lika stora. Är figuren samtidigt
äfven likvinklig, säges den vara regelbunden. Om
liksidig hyperbel se Hyperbel. – 2. Om
liksidiga slangkopplingar se Brandväsende, sp. 1494.

Liksplits, sjöv. Se Lik 3 och Splits.

Likstammen (antagligen mindre riktigt Liksdammen),
insjö i Södermanland. Se Svärtaån.

Likstelhet (lat. rigor mortis). Se Död, sp. 1212.

Likstol (gammalsv. liksto, af stuð, stud, afgift),
kam., en föråldrad, under Sveriges katolska
tidehvarf uppkommen benämning på den efter
förmögenhet beräknade dryga afgift, som erlades
till prästerskapet för "jordsättning" af lik. Den
erlades oftast motsträfvigt, och regeringen nödgades
tid efter annan i allmänna påbud erinra landets
invånare om nödvändigheten af att underkasta sig
densamma. Så skedde 1552, 1556 och 1617. Genom
k. förordn. 8 febr. 1681 bestämdes likstolen till
1 ko, då bonde eller bondhustru aflidit och 6 kor
funnos på hemmanet. Stärbhus med mindre tillgångar
betalte 1–2 dal. smt. För barn och tjänstefolk
erlades lägre belopp. För Skåne och Gottland
ha andra stadganden tillämpats. På Gottland har
prästen varit ålagd att afstå 1/3 af likstolarnas
värde till kyrkan, och i Skåne har sedan 1723 denna
skatt varit utbytt mot bestämda afgifter, näml. för
välmående bondes eller bondhustrus jordsättning
åtföljd af likpredikan i kyrkan 5 dal. smt, för
mindre förmögen d:o 3 dal. smt, för bondes eller
bondhustrus jordsättning utan predikan 1 dal. smt
samt för barn och tjänstefolk 24 öre smt. Bland den
mängd stadganden i öfrigt rörande likstols utgörande,
hvilka efter hand utfärdats, förtjänar omnämnas,
att det ålades bondfolk, som ville lämna sitt hemman
mot undantag, att dessförinnan deponera likstol,
beräknad efter den förmögenhet, som då fanns i huset.

Kbg.

Likström. Se Elektriska maskiner, sp. 261.

Likströmsjärnväg. Se Elektriska järnvägar, sp. 243.

Likströmsspårväg. Se Elektriska spårvägar. sp. 319.

Likställighetsresolutioner, Likställighetsöfverenskommelser.
Se Kommun, sp. 649.

Liksväfvande temperatur, mus. Se Temperatur 2.

Liksyn. Se Likbesiktning.

Likta (ty. lichten), sjöv., lossa ett fartyg medelst liktare (pråmar).

H. W–l.

Liktare, skpsb., pråm eller lastbåt, hvari last föres till
eller från ett större fartyg, hvars djupgående är så stort, att det
ej kan flyta intill vanliga lastnings- eller lossningsplatser.

J. G. B.*

Liktorer (lat. lictores), tjänare åt en
romersk konung, sedermera åt vissa fornromerska
öfverhetspersoner (konsuler, diktator, pretorer,
prokonsuler, propretorer). Liktorerna gingo framför
dessa ämbetsmän med fasces (se d. o. med fig.),
röjde väg och bjödo tystnad. Äfven kunde de på
öfverhetspersonernas bud gripa och föra till dem
personer samt verkställde bestraffningar. Konsulerna
synas ha haft 12 liktorer hvar; säkert är, att
den ene, växlande för hvarje månad, föregicks af 12
liktorer med fasces. De två pretorerna i staden hade
hvardera 2 liktorer med fasces. I provinserna hade
en prokonsul 12, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:53:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free