- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
501-502

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liljefors ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

501

Liljefors

hundar, räfvar, flygande fåglar. När han började måla,
blefvo djur i svensk hvardagsnatur hans motiv. Under
akademitiden utställde han små djurtaflor samt
Räfjamilj i tidig sommarmorgon (hans största duk
dittills, våren 1882). En humoristisk jaktanekdot
i färg (1883; Thiels galleri) är grå och tung i
koloriten, men bredt behandlad. Ett undantag i hans
alstring är faderns porträtt i en ganska luftigt
skildrad interiör (1884). Under förnyad vistelse i
Paris och någon tid i Gréz tog han starkt intryck af
det moderna franska friluftsmåleriet, något äfven
af japanska djurteckningar. Hans färgskala blef
ljus och luftig, penselföringen elegant och lätt,
behandlingen på en gång bred och detaljerad. Som
d jur framställare visade han en märklig förening
af omedelbar karakterisering och af vetenskaplig
fackkunskap. Han kände djurens lif och vanor som ingen
svensk konstnär före honom, och han lefde i innerligt
sam-lif med naturen, som han studerade som friluftsman
och jägare under alla årstider och alla timmar på
dygnet. Det oaflåtliga studiet medförde en ständigt
utvidgad motivkrets, ett oaflåtligt nyskapande på
samma gång som själffördjupande. Han hade börjat
med att måla djurlifvet i skog och mark, striden
för tillvaron bland harar, hundar, kattor, räfvar,
änder, småfåglar - allt med en utomordentlig, ofta
förbluffande förmåga att fånga den karakteristiska,
ögonblickliga rörelsen. Småningom öfvergick han
till att skildra ensamheten i skogen, tjäderspel i
sommarnatten, ufven rufvande uppe på klippspetsen,
skytten, som väntar, orörlig mellan stammarna i
skymningen. Med flyttningen från skogsbygden till
skärgården vidgas synfältet, skogsmarken breder sig
karg och grå. stormvinden flammar öfver vidderna,
konstnären upptäcker himlen och fjärdarna. Han
målar utsikter öfver vidsträckta skogar, sva-nor
eller vildgäss, som sträcka i den grå vårnatten
eller i solnedgångens brand. Så går målarens väg
ytterligare ut mot hafsbandet, till obegränsade
vidder, till kobbar och stora fjärdar, och nu målar
han måsar, lommar, trutar, ej drar, hafsörnar i deras
hvardagliga värld långt utanför människornas. Hans
blick på motivet blir allt djärfvare, mera monumental,
målningarna bli storslagna naturdikter. I sina smärre
målningar studerar L. fortfarande djurlifvets intima
detaljer, spofvar och morkullor bland strandtufvor,
där den skyddande likheten mellan terrängen och
fåglarna är noggrant framhållen, ejdermamma med
ungarna i sin miljö, örnungarna i boet uppe i en tall
i stenröset, svanorna gungande på dyningen midt i
hafvets oändlighet. Åt hafvets liksom åt skogens poesi
och mystik har L. gifvit egenartade och storslaget
allvarliga tolkningar. Hans framställning af djuren
är lika kärnfrisk som kärnfull. I den generation af
svenska målare, som han tillhör, är han tvifvelsutan
den mest ursprunglige. Han har alltifrån sina första
försök varit en man för sig. alltid upptäckare,
nyskapare. Han har infört nya element i det svenska
måleriet, ett nytt sätt att se den svenska naturen
liksom djurlifvet i skog och på haf. Han tillhör
samtidens betydande konstnärer och har på sitt område
bland dem knappast någon öfverman.

L. är rikast och ypperst representerad i Thiels
galleri af ett 50-tal dukar (den äldsta är en
Skogs-dufva. från 1873), bland hvilka flera tillhöra
hans allra bästa och mest belysande alster, exempelvis

Soluppgång i haf siandet (1896), Ejdersträcl
(1900), Skrakar (1901), Kungsörn jagande en hare
(1904; se pl. I), Flygande örnar (plafondmålning,
s. å.), Fällande vildgäss (1905), Beckasin (s. å.),
Äng med snäppor (1906), Ejdrar (ute på en sten i
hafvet, 1907). Nationalmuseum eger Räfjamilj (1886),
Ejdrar (simmande, 1894), Hajsörnar (1897: afbil-dad
å pl. till art. Djur maler i), Tjäderhöna (1904),
Fällande vildgäss (se pl. II), Hafsörnbo, Storspof och
Orrspel i mossen (alla fyra 1907). Göteborgs museum
eger Katt på jågeljakt (1883), Fem fågelbilder
i en ram (1885), Kråkor (1891), Ufven (1895),
Tjäderlek (s. å.) m. fl., alla utom en tillhörande
Furstenbergska samlingen. Galleriet i Helsingfors
eger Tjädrar i vinterlandskap (1899). norska
nationalgalleriet Tejstar (1901), Köpenhamns museum
Rastande vildgäss (1898), Dresdengalleriet Räf,
som tagit en hare (inköpt 1893), nya pinakoteket i
Munchen Tiäderlek (1889).

Till L:s yppersta alster af de här ofvan ej
nämnda höra Tjäderskytt (1889, i hertigens af
Västergötland ego), Flygande tranor (1894, galleriet
på Näsby), Vårnatt med flygande svanor (1896. såld
i Bremen), Vågen (1901, i prins Eugens ego). Han
utförde 1900 Sträckande svanor som väggmålning i
Norra latinläroverket i Stockholm och har äfven
försökt sig som skulptör, med statyetten Atleten
(i silfver i Thiels galleri, 1900) och med ett par
plaketter. F. n. är han sysselsatt med en väldig
duk Sträckande svanor med motiv från Öland. L.. som
tillhört Konstnärsförbundet sedan dess bildande och
deltagit i dess utställningar, har ett par gånger
sändt målningar på vandringsutställningar i utlandet
och har vunnit flera utmärkelser, bl. a. stora
guldmedaljen i Munchen 1889. Han utgaf 1884 och
1885 2 häften Karrikatyrer, med ämnen ur jakt-,
pojk- och djurlifvet, lämnade illustrationer till
P. Rosenius1 "Naturstycken" (1897) m. fl. samt utgaf
en serie akvareller under titeln I skog och mark. -
Jfr kortfattad monografi af T. Hedberg (1902) och
uppsats af A. Gauffin i "Ord och bild" (1910).

2. Ruben Mattias L., den föregåendes bro der,
tonsättare, f. 30 sept, 1871 i Uppsala, blef student
där 1890 och filos, kandidat 1895, studerade därjämte
musik för I. Hedenblad och 1895-99 vid Leipzigs
konservatorium, där Jadassohn var hans lärare i
komposition, aflade organistexamen i Stockholm 1900
och utbildade sig 1902 i dirigeringskonsten hos
kapellmästaren Kutzschbach i Dresden. L. anförde
vårterminen 1902 Uppsala studentkårs allmänna
sångförening, är sedan hösten s. å. dirigent för Göta
Par Bricoles sångkör och sedan 1904 för Göteborgs
studentkårs sångkör, var 1902-08 kormästare för
Göteborgs filharmoniska sällskap, hvars konserter han
därunder vid flera tillfällen ledde, och dirigerade
1904 folkkonserter i Göteborg. Han innehade 1898-1901
ett af statens tonsättar-stipendier och blef 1908
led. af Mus. akad. - L:s tonsättningar ega ett
visst själfständigt och distinge-radt kynne. Han
har komponerat en symfoni (spelad i Stockholm och
Göteborg), en pianokonsert, vid hvars utförande
han flerstädes själf har med framgång spelat
principalstämman, ett Intermezzo för orkester (till
sångsällskapet 0. D:s 50-årsjubileum), en violinsonat,
kantater vid Göteborgs högskolebyggnads invigning
1907, vid Linne-festen i Uppsala s. å.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:53:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free