- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
505-506

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liljefors ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

L:s nordligaste del, utmed Mälaren, från hvilket
elektrisk spårväg öfver Reymersholm, Söder
Mälarstrand till Stockholms sluss kommer att dragas,
samt Midsommarkransen mellan Aspudden och stora
landsvägen, dit ett sidospår från den förstnämnda
elektriska spårvägen går. Bland det stora antalet
fabriker inom municipalsamhället, utom statens
stora reparationsverkstäder vid den nybyggda stora
stationen, må nämnas: Vintervikens dynamitfabrik
(tax.-v. 350,000 kr. 1910), Ekensbergs varf (225,000
kr.), Hägerstens ångsåg (130,000 kr.), en filial
af Skånska superfosfatfabriksaktieb. (406,000
kr.), aktieb. Sveriges förenade
spritförädling (200,000 kr.), Reymersholms nya
spritförädlingsaktieb. (525,000 kr.), Stockholms
yllefabrik (450,000 kr.), alla tre å Reymersholme,
aktieb. Vilh. Beckers fabrik å Löfholmen
(560,000 kr.), aktieb. Liljeholmens hampspinneri
och kabelfabrik (120,000 kr.), aktieb. Karta
och Oaxens kalkugn (77,500 kr.), Stockholms
vaddfabrik, Stockholms galvaniseringsfabrik,
Löfholmsvarfvet, Liljeholmens färgerifabrik,
De förenade kolsyrefabrikerna, Stockholms
södra jästfabrik och Östberg & Lenhardtsons
förnicklingsfabrik. Å L. finnas postkontor och
telegrafstation, apotek, enskildt praktiserande
läkare samt afdelningskontor af aktieb. Stockholms
diskontobank och Stockholms läns sparbank. Tills.
med hela Brännkyrka socken kommer L. inom den
närmaste tiden (antagligen 1913) att införlifvas
med Stockholms stad. – L. förekommer redan 1735
afskildt från Årsta. Under senare hälften af
1700-talet låg där ett värdshus (först under namnet
Johannisberg, sedan L.), som egde bestånd långt in
på 1800-talet. Vid denna tid började platsen bli en
alltmer uppmärksammad sommarbostad för stockholmsbor,
som där vid Mälarens och Årstavikens stränder anlade
ett flertal utgårdar och sommarbostäder. Till följd af
statens järnvägsbygge och den vid L. anlagda stationen
med tid efter annan i storlek och omfattning växande
byggnader och anläggningar för järnvägens behof,
såsom reparationsverkstäder och lokomotivstall,
har L. från slutet af 1850-talet utvecklat sig till
en af Stockholms största och folkrikaste förstäder.
Wbg.

Liljehorn. Se L i l l i e h o r n.

Liljehök. Se Lilliehöök.

Liljekonvalje, bot. Se Convallaria.

Liljekors. Se Kor s. sp. 1081.

Liljelund, Emanuel Arvid, finsk målare, f. 1844
i Nystad, d. 1899, var först skräddargesäll, kom
1863 i lära hos målaren Ekman i Åbo, blef sedermera
elev i Konstföreningens ritskola i Helsingfors samt
studerade i Dusseldorf 1866-69. Hemkommen blef han
lärare i Konstföreningens skola. Han besökte sedan
flera gånger utlandet, hufvudsakligen Düsseldorf
och München, men äfven Paris. Från 1891 var han
lärare i ritskolan i Åbo. L. valde sina motiv från
allmogelifvet och lade särskildt mycken vikt på
den etnografiska troheten. Hans teknik står på
den tyska skolans grund. Bland hans taflor nia
nämnas Förberedelse till kyrkfärd (1872. Finska
konstföreningen), Hemkomsten från läsförhöret (1877),
Inköp af Säkylädräkter (1878. Finska konstföreningen,
som äfven eger En psalmsjungande man. porträtt
af Fr. von Wright och L:s själfporträtt). Åbo
museum eger En kappseglare och Slollsinteriör.
H. af S. (G-g N.)

Liljenanckar, Nils. Se L i l l i e n a n c k a r.
Liljenberg. Se L i l i e n b e r g och L i l-
l i e n b or g.

Liljenborg, grefskap. Se L i l l i e n b o r g.

Liljencrantz, svensk adlig ätt, härstammar från
järnkrämaren i Stockholm Sven Andersson W e s t e r
m a n från Arboga-trakten, hvars son, kyrkoherden
i Gäfle, teol. doktor Anders Svensson Westerman
(f. 1662, d. 1739) hade 2 söner, Sven (f. 1727,
d. 1797) och Johan (se L. 1). Dessa adlades med
namnet L., den förre som assessor i Svea hofrätt,
den senare som handelsintendent, 1768. Den senare
blef 1777 friherre och 1812 grefve, och från honom
härstammar den nu lefvande ättegrenen; den förre, som
1775 erhöll afsked med landshöfdings n. h. o. v.,
blef 1778 friherre och adopterades på broderns
ätt, men lät icke introducera sig. Den från honom
härstammande ättegrenen utgick 1798.

1. Johan L. (skref sig äfven Liljencrants),
grefve, finansman, f. 20 aug. 1730 i Gäfle,
d. 22 jan. 1815. Efter att i Uppsala ha
studerat hufvudsakligen "de ämnen, som höra
till den allmänna hushållningen", blef han
1750 auskultant i Kommerskollegium, där han
1756 fick en ord. notariesyssla. Yid riksdagen
1755-56 var han sekreterare i sckre-ta handels-
och manufakturdeputationen och fick på dess
rekommendation understöd till en utländsk
resa för att studera handels-, manufaktur- och
finansförhållanden. Under denna resa, som börjades
1758, besökte L. Danmark, Tyskland, Holland, Belgien,
Frankrike och Italien samt hemsändo från dessa
länder en mängd ännu i behåll varande skildringar af
deras näringar och handel. Han kom därunder äfven i
beröring med den unga fysiokratiska skolans ryktbara
representanter i Frankrike och stärktes härigenom
ytterligare i de friare näringsåsikter, som samtidigt
börjat förfäktas i Sverige. Efter hemkomsten,
1761. afgaf L. en fullständig reseberättelse,
hvilken föranledde ständerna att för honom inrätta
en ny syssla, handelsintendentsbefattningen,
hvartill han utnämndes 3 nov. 1761. Som intendent
arbetade han under ogynnsamma förhållanden med
kraft och klokhet för handelns och näringarnas
förkofran. Så förmådde han riksdagen 1765-66
att inrätta en särskild diskonteringsfond för
järnmanufakturindustrien. Sedan han företagit en ny
resa (till England) och utförligt redogjort för sin
verksamhet, fick han 1767 kommerseråds n. h. o. v.,
blef 1768 adlad och 1770 kommerseråd. Efter Gustaf
III:s revolution (1772) fick L. en vidsträcktare
verkningskrets. Han insattes af konungen i den
kommitté, som skulle afge betänkande om. hur bankens
sedlar skulle kunna inlösas och därigenom oredan i
penningväsendet häfvas. Kommitténs öfriga ledamöter
ansågo, att ingenting kunde för tillfället göras
för detta måls vinnande, men L. var af annan tanke,
och konungen gillade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:53:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbp/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free