- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
745-746

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lippe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tropiska Amerika, nära släkt med Lantana.
L. citriodora, inhemsk i södra Syd-Amerika,
odlas öfverallt för sin ytterst fina
citronartade vällukt.

G. L–m.

Lippiska Werra. Se Werra.

Lippiza [-pi’tsa], österrikiskt kejserligt hofstuteri
i närheten af Trieste, grundlades 1580 af ärkehertig
Karl med spanska hästar. F. n. finnas två skilda
afvelsstammar vid stuteriet, nämligen den gamla rena
L.-rasen och en genom korsning af den rena rasen med
arabiska hästar skapad blandad ras. Från L. komma de
hvita hingstarna ännu i dag till den af kejsar Karl
VI grundlagda s. k. spanska hofridskolan i Wien,
den enda, där ridkonsten numera bedrifves och läres
uteslutande efter den "höga skolans" lärosatser.

B. C–m.

Lippmann, Friedrich, tysk konstlärd, f. 1838
i Prag, d. 1903 i Berlin, var museitjänsteman
i Wien, till dess han 1876 blef direktör för
kopparstickskabinettet i Berlin, som han betydligt
utvidgade och utvecklade till en verkligt betydande
institution. Han utgaf
Dürers teckningar (5 bd, 1883 ff., sista bandet utkom 1905),
Botticellis teckningar till Dante (3 dlr, 1884–87),
Rembrandts teckningar (1888, fortsatt af Hofstade de Groot),
L. Cranachs kopparstick och träsnitt (1895),
italienska träsnitt från 1400-talet (1885),
kopparstick och träsnitt af gamla mästare (1889–99),
Der kupferstich (handbok öfver k. museerna i Berlin; 3:e uppl. 1905).

G–g N.

Lippmann, Gabriel, fransk fysiker, f. 1845 i
Luxemburg, studerade fysik och kemi vid de förnämsta
tyska universiteten, särskildt Heidelbergs, samt
blef 1884 professor i matematisk fysik och 1886
uti experimentalfysik vid Sorbonnes universitet
(Paris). 1875 ådrog L. sig allmän uppmärksamhet
genom en afhandling ang. de elektrokapillära
fenomenen, som äfven sedermera varit föremål för
hans undersökningar. Samtidigt konstruerade han
kapillärelektrometern (se Elektrometer,
sp. 361, och Kapillärelektricitet), som blifvit
ett mycket värderadt fysiskt instrument. Dessa
undersökningar ledde honom att (1881) uttala principen
om "la conservation de l’électricité", hvilken ledde
till viktiga slutsatser. En hel del andra arbeten
af L. faller inom elektricitetslärans område,
såsom studier ang. den galvaniska polarisationen
och den elektriska induktionen (1889) samt
uppfinningen af metoder för bestämning af vätskors
elektriska ledningsförmåga (1876) och af enheten
för elektriskt ledningsmotstånd (ohm; 1882). Andra
arbeten (1895–96) beröra astronomisk-fysiska frågor
(coelostaten och pendeln). L:s mest bekanta arbete,
hvarmed han varit sysselsatt alltsedan 1890, angår
frågan om fotografering i naturliga färger, hvilken
delvis ledt till praktiska resultat (se Fotografi,
sp. 1000) och förvärfvat L. Nobelpriset i fysik
1908. L. har äfven utgifvit några läroböcker, såsom
Cours d’acoustique et d’optique (1888) och
Cours de thermodynamique (1889).
Hans förnämsta arbeten äro offentliggjorda i
"Annales de chimie et de physique",
"Comptes rendus de l’Académie des sciences" och
"Journal de physique".
Han kallades 1886 till medlem af Institutet och
1906 af Vet. soc. i Uppsala. Se
E. Lebon, "G. L." (1911).

S. A–s.

Lippmanns färgfotograferingsförfarande. Se Fotografi, sp. 1000.

Lippmanns kapillärelektrometer. Se Electrometer och Kapillärelektricitet.

Lipps, Theodor, tysk filosof och estetiker, f. 1851
i Rhenpfalz, studerade i ungdomen teologi, matematik
och naturvetenskap jämte filosofi, men har sedan
uteslutande egnat sig åt det filosofisk-estetiska
studiet. L. blef akademisk lärare först i Bonn,
så i Breslau samt verkar från 1894 som professor
i filosofi i München. Hans förnämsta filosofiska
arbeten äro:
Grundtatsachen des seelenlebens (1883),
Phychologische studien (1885; 2:a uppl. 1905),
Die ethischen grundfragen (1899; 2:a uppl. 1905),
Das selbstbewusstsein; empfindung und gefühl (1901),
Vom fühlen, wollen und denken (1902; ny uppl. 1907) och
Leitfaden der psychologie (1903; 3:e uppl. 1909).
Från 1905 utger L.
"Psychologische untersuchungen"
och från 1890 i samband med R. M. Werner
"Beiträge zur ästhetik".
På det estetiska området ligger L:s största berömmelse;
han är där en af hufvudmännen för den nya psykologiska
riktningen och typisk för den moderna tyska forskningen.
Här märkas hans arbeten
Der streit über die tragœdie (1891),
Raumästhetik und geometrisch-optische täuschungen (1898),
Komik und humor (s. å.),
Ästhetik. Psychologie des schönen und der kunst (2 bd, 1903–06).
I sammanträngd form har L. framlagt sina estetiska åsikter i
"Die kultur der gegenwart", d. I, afd. VI (1907).

E. Wrgl.

Lippspringe, mycket besökt kurort för bröstsjuka
i preussiska reg.-omr. Minden (Westfalen),
på Teutoburgerwald nära floden Lippes källa,
140 m. ö. h. 3,100 inv. (1905). Den 21°
C. varma källan (Arminiusquelle)
håller kväfgas i stor mängd. Antalet kurgäster
omkr. 3,000 årligen, mest lungsiktiga.

(J. F. N.) Ln.

Lippstadt, kretsstad i preussiska
reg.-omr. Arnsberg (Westfalen), vid Lippe. 15,436
inv. (1905). Realgymnasium och realskola; järnverk,
maskin- och metallfabriker, cigarrtillverkning.

J. F. N.

Lips, J. Se Lipsius, J.

Lipsia, latiniserad namnform för staden Leipzig.

Lipsianer. Se Lipsius, J.

illustration placeholder

Lipsius, Justus (hette eg.
Joest Lips), belgisk filolog,
f. 1547 nära Bruxelles af god och förmögen familj, d. 1606 i Louvain,
fick sin uppfostran vid jesuitkollegiet i Köln och
universitetet i Louvain samt utgaf vid 19 års ålder
Variarum lectionum libri III,
som han tillegnade kardinal Granvella, hos
hvilken han 1567–69 vistades i Rom i egenskap af
handsekreterare. Där kom han i beröring med Marcus
Antonius Muretus, Paulus Manutius, Carolus Sigonius
m. fl. 1572 blef han efter en skenbar omvändelse till
protestantismen professor i vältalighet och historia
vid det lutherska universitetet i Jena, begaf sig
1573 till Köln, där han gifte sig och utgaf ett par
af sina förnämsta skrifter, och 1574 till Louvain och
anställdes 1579 som professor i historia i Leiden. Där
utöfvade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free