- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
817-818

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liturgiska striden ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vinberg. Under badsäsongen på eftersommaren är
trakten en af den ryska adeln omtyckt vistelseort,
och milsvidt sträcka sig längs stranden de vackraste
villor och slott.
1 o. 2. (J. F. N.)

Livadien. Se Livadia 1.

Livens [lifens]. Se Lievens

Livenza [-ve’ntsa]. 1. Flod i öfre Italien,
upprinner vid foten af Monte Cavallo vid Polcenigo i
prov. Udine och faller vid Porto Santa Margherita
ut i Adriatiska hafvet. Längd 115 km., hvaraf 78
km. äro segelbara. – 2. Ett litet tillflöde till Anio
(se d. o.).
1. J- F. N.

Liver kallas Livlands ursprungliga, med finnarna
besläktade inbyggare (jfr Liviska språket).
Undanträngda af letterna, ha de på livländsk botten
förlorat språk och rastyp samt h. o. h. uppgått i
letterna, men i nordligaste Kurland finnes en ringa
återstod (nu omkr. 2,000 individer), som bebor den
smala, sandiga, af ett bredt sumpigt skogsområde
från det lettiska inlandet skilda kustremsan utmed
inloppet till Rigaviken emellan Lyserort och Domesnäs.
Benämningen liver l. liber (lat. livones, livii)
kommer af det lettiska namnet på liverna lib-ieschi;
själfva kalla de sig endast randalist, "strandbor".
Betydelsen af stamstafvelsen lib är osäker, men
sammanhänger sannolikt med estn. liv, "sand",
"nät". Till liverna hörde äfven de numera
utdöde krevinerna, och enligt all sannolikhet
voro liver och kurer, Kurlands äldsta bebyggare,
urspr. samma folk. Utgångspunkten för de livisk-kuriska
stammarna torde, enligt hvad språkförhållandena
utvisa, vara områdena omkring inre delen af Finska
viken. Våra tidigaste underrättelser om detta folk
(i den ryska s. k. Nestorskrönikan samt hos Adam af
Bremen och Saxo grammaticus) äro alla mytiska och
värdelösa. Först med tyskarnas inträngande i Livland
erhålla vi säkra fakta, ty från denna tidpunkt,
1159, till 1226 ega vi af den bekante kronisten
Henrik af Livland ("Annalen", utg. af Gruber, 1740)
en utförlig beskrifning om tyskars, letters, litavers
och livers inbördes strider och förbund. Äfven de
följande århundradenas historiska urkunder (se härom
Bunge, "Liv-, est- und kurländisches urkundenbuch",
6 bd. 1873) innehålla icke något annat, så länge
liverna voro ett själfständigt folk, och sedan
sammansmälter deras historia med Livlands och
Rysslands. De nuv. liverna, som 1817 befriades ur
lifegenskapen, dock utan att återfå sin forna jord,
stå fortfarande i ytterligt beroende af de adlige
(tyske) egarna till den jord de förpakta och lifnära
sig till största delen af fiske. - Jfr Wiedemann,
"Einleitung" till Sjögrens "Livische grammatik"
(1861), och Koskinen, "Sur l’antiquité des lives en
Livonie" (i "Acta soc. scient. fenn.", 1866). Det
nyaste och viktigaste om liverna och liviskan hos
Thomsen, "Beröringer mellem de finske og de baltiske
sprog" (1890). H. A. (K. F. J.)

Liverpool [li’vəpōl], stad och eget grefskap
(county borough), 67,3 kvkm., i västra England,
före 1888 hörande till grefsk. Lancaster, ligger
(se fig. 1) på östra (högra) stranden af Mersey,
som där har en bredd af 1–3 km. och 5 km. nedanför
staden mynnar ut i Irländska sjön. Framför mynningen
ligga stora sandbankar, mellan hvilka leda två
inloppskanaler (Queen’s och Formby). Staden ligger
utsatt för västerhafvets vindar på sluttningen af
en sandstenskulle och har därigenom ett af naturen
sundt läge.
Förstäder med landthus och trädgårdar omge staden
åt landsidan: i s. Toxteth, i ö. Wavertree,
West Derby, Everton och Edgehill,
i n. Kirkdale, Walton on the hill, <wp>Bootle</sp>
och Waterloo, de båda senare vid Mersey. Äfven
Birkenhead (se d. o.), midt emot L., kan räknas som en
förstad. L:s hufvudgator, såsom Bold, Church, Basnett,
Castle och Dale street samt den med fortsättningar i
n. och s. mer än 6 km. långa Scotland road äro breda;
dock utmynna i den äfven trånga, smutsiga gränder,
som äro hemvist för fattigdom. Dess vackraste del
är den sydöstra med sina bulevarder och parker:
Prince’s park, Toxteth park och Sefton park. I
stadens östra kant och utanför stadsgränsen ligga
ock stora parker: Wavertree (med botanisk trädgård),
Newsham, Stanley och Calderstones park. Sammanlagda
arealen af stadens parker och trädgårdar är omkr. 350
har. Knappast någon af stadens offentliga byggnader
är mer än 200 år gammal. Den äldsta är stadshuset
(town hall), fullbordadt 1754, men sedermera
förändradt och utvidgadt – en storartad byggnad
i renässansstil, med en korintisk pelarhall och
en 32 m. hög kupol. Midtemot detta ligger börsen
(ombyggd 1864–67), också i renässansstil. Vid S:t
John’s gardens i midten af staden ligger L:s största
och vackraste byggnad, S:t George’s hall (byggd
1838–54 i form af ett grekisk-romerskt tempel,
omkr. 150 m. lång och 50 m. bred; se fig. 2),
innehållande bl. a. en stor sal för konserter och
allmänna sammankomster (med flera statyer af lokalt
och allmänt ryktbara personer) samt sessionsrum för
assisdomstolen. Framför byggnaden stå statyer af
drottning Viktoria, earlen af Beaconsfield och prins
Albert och n. ö. om densamma Wellingtonmonumentet
(en 34,5 m. hög pelare). Andra märkligare offentliga
byggnader äro tullhuset (1828–39), framför detta staty
af W. Huskisson, posthuset (1899), municipal offices
(1860), spannmålsbörsen (1853), bomullsbörsen (1907)
och dockförvaltningens hus (1907). L. blef 1880
säte för en anglikansk biskop, och grunden till en
stor katedral lades 1904. Af statskyrkans omkr. 100
kyrkobyggnader är ingen framstående. Katolikerna, som
fingo egen biskop 1850, bilda ett stort och mäktigt
samfund, och man beräknar, att mer än fjärdedelen
af stadens befolkning är katoliker. En stor del af
dessa är irländska inflyttade och deras ättlingar,
men denna del af Lancashire har alltid varit ett fäste
för katolicismen, i det många af den jordegande högre
medelklassen tillhöra gamla katolska familjer. Sedan
1884 finnes i L. vid Park lane en skandinavisk
sjömanskyrka (Gustaf-Adolfskyrkan; fig. 3), till
största delen bekostad af Ev. fosterlandsstiftelsen,
som verkat bland de skandinaviske sjömännen där
sedan 1870. – Den förnämsta bildningsanstalten är
universitetet, grundlagdt 1881 som University college,
hvilket med colleges i Leeds och Manchester 1884–1903
bildade Victoria university, men sedan 1903 är ett
själfständigt universitet med 5 fakulteter: för konst,
matematik och naturvetenskaper, ingenjörvetenskap,
juridik och medicin. Andra högre bildningsanstalter
äro astronomiskt och meteorologiskt observatorium
(underhållet af dockförvaltningen), L. institute
(1825, sedan 1905 stadens), L. college (1840, stadens
sedan 1907), en läroanstalt för tropiska sjukdomar
(1899, underhållen genom frivilliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free