Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landtmannapartiet och det i jan. 1912 af detta och
nationella framstegspartiet bildade landtmanna-
och borgarpartiet, i hvars förtroenderåd han blef
suppleant. L. har varit led. af tillfälligt utskott
1894, af särskildt utskott 1903–04, suppleant
i åtskilliga utskott samt statsrevisor 1902–04.
Ad. N–n.
Lunden, municipalsamhälle (enl. k. br. 19 okt. 1900)
inom Örgryte socken, Göteborgs och Bohus län,
omfattande den del af hemmanet Lunden, som
gränsar i n. till Göteborgs stadsområde, i ö. till
hemmanen Kolltorps och Kärralunds egor, i s. till
Kärralundsvägen och i v. till Danska vägen, samt
den del af hemmanet Bö, som är belägen mellan Danska
vägen och Gårda municipalområde. 5,254 inv. (1910).
Lundenburg (tjech. Břeclav), stad i
sydligaste delen af Mähren, vid Thaya. 7,150
inv. (1900). Gymnasium. Sockerfabriker,
kvarnar, stärkelsefabriker m. m.
J. F. N.
Lundequist-Dahlström, Gerda Carola Cecilia,
skådespelerska, f. 4 febr. 1871 i Stockholm, var
elev vid konservatoriet där 1886-89, anställd vid
Dramatiska teatern i Stockholm 1889 -91, vid Stora
teatern i Göteborg 1889-91 och hos Selander 1891-95,
vid Vasateatern i Stockholm 1896–97, Svenska teatern
där 1897–1906 och Dramatiska teatern 1906-09. Hon
trädde 1908 i äktenskap med J. F. Alfred Dahlström
(f. 1859), verkställande direktör vid Carnegieska
bolagen i Göteborg. Af sina förmånliga uttrycksmedel
i stämma, blick och gestalt liksom af hela sin
sinnesart hänvisad till det stora dramat, har hon
genom osökt höghet i framställningen varit en af
den samtida scenens prydnader och äfven inom det
borgerliga skådespelet åstadkommit äkta och innerliga
karaktärstolkningar. Hennes konstnärliga väsen intager
genom ädelhet, frimodighet och en säreget ren glöd. I
de flesta fall har hon också fått uppgifter, som
passat henne väl. Bland hennes tidigare roller märkas
Regina von Emmeritz, Tanquerays andra hustru, Magda
i "Hemmet", Rose i "Pater noster", och Kristina i
"Mäster Olof", på Svenska teatern Irene i "När vi döda
vakna", Hjördis i "Härmännen på Helgeland", Gertrud i
"En lyckoriddare", Svanhild i "Kärlekens komedi",
Ragna i "Dag-lannet" och som riktiga triumfroller
Tora Parsberg i "Paul Lange och Tora Parsberg" samt
Monna Vanna, slutligen på Dramatiska teatern Minna von
Barnhelm, Maria Stuart (Schillers), Gertrud, Kristina
Gyllenstierna i "Sista riddaren", Fru Arvik i "När det
nya vinet blommar", Lady Macbeth, med märklig styrka
karakteriserad, oaktadt rollen så föga sammanfaller
med konstnärinnans naturell, och Antigone, hvari
fru L. äfven uppträdt som gäst på friluftsteatern i
Köpenhamn 1911. Efter sitt giftermål har hon jämväl
gifvit gästspel i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Lundeqvist, Nils Vilhelm, författare, f. 17 jan. 1804
i Södermanland, d. 4 apr. 1863 på Slätte i Fredsbergs
socken, Skaraborgs län, filos. magister i Uppsala
1827, tjänstgjorde några år vid ämbetsverk i Stockholm
och utnämndes till v. häradshöfding, men egnade sig
hufvudsakligen åt författarskap, till en början på
det skönlitterära området, och utgaf romanen Familjen
Ehrenflykt (1828), berättelsen Agda (1830;
2:a uppl. 1832), som gaf uppslaget till
G. H. Mellins historiska noveller, m. m. Snart
lämnade han alldeles ämbetsmannabanan och bosatte
sig som bokhandlare och förläggare i Uppsala, där
han uppsatte den ännu befintliga "Lundeqvistska
bokhandeln". Hans författarverksamhet fick nu en
annan riktning, i det han nämligen arbetade för
den ekonomiska litteraturen. Af hans skrifter på
detta område förtjäna nämnas Bondepraktika för
åker, äng och ladugård (1839; 2:a uppl. 1840;
no. öfv. 1847) och Handbok i svenska landtbruket
(1840; 5:e uppl. 1862; 3 no. öfv. 1847–59), ett
särdeles förtjänstfullt arbete, prisbelönt af
Landtbruksakad. F. ö. författade han en Brefställare
och utgaf åtskilliga upplagor af en Juridisk handbok
(1832; 17:e uppl. 1885), som än i dag bär hans namn,
ehuru urspr, författad af P. Götrek, samt upplagor
af "Sveriges rikes lag" (1837; 16:e uppl. 1884)
m. m. Under senare åren af sitt lif, sedan han i andra
händer öfverlämnat sin bokhandel och sålt sina förlag,
egnade han sig åt landtbruk och gjorde i synnerhet
försök med uppdragandet af sällsynta utländska
trädslag. – L:s andra hustru, Sofia Henrietta L.,
född Hollander, f. 1815, d. 1896 i Stockholm,
gjorde sig känd som skaldinna genom dikten Gustaf
Vasa (1841), prisbelönt af Svenska akad. 1840, samt
åtskilliga andra smärre stycken. Efter hennes död
utgafs ett band Dikter (1896).
–rn.*
Lunderberg, Karl, sigillgravör, f. 1722, d. 1777
i Stockholm, var konduktör vid Fortifikationen,
men blef mest bekant som den där utförde en
mängd ganska väl arbetade sigill. I egenskap af
sigillgravör blef han äfven kallad till led. af
Målar- och bildhuggarakademien. L. graverade jämväl
ett par smärre medaljer. – L. var sannolikt fader
till medaljgravören Karl Lorens L., f. 1749 i
Stockholm och verksam där ända in på 1810-talet.
-rn.*
Lundgren. 1. Ludvig Persson L., medaljör, f. 3 mars
1789 på Ljungby vid Kristianstad, d. 15 sept. 1853
i Stockholm. Han studerade först till läkare, men
måste till följd af bristande tillgångar egna sig
åt informatorskallet. Hans fallenhet för målning och
skicklighet i fäktkonst gjorde, att Ling rådde honom
att fara till Stockholm, där han till en början
biträdde vid dennes fäktskola, samtidigt med att
han öfvade sig i olje- och miniatyrmålning. Han var
någon tid fäktmästare vid Karlberg. Bekantskapen
med gravören Joh. Salm-son öfvertygade honom,
att han lättare skulle vinna sin utkomst på dennes
bana. L. blef elev af Salm-sons fader, hof gravören
S. Salmson, och utnämndes 1830 till gravör vid
k. myntet. Bland hans ej synnerligen många medaljer,
som äro något hårdt arbetade, men ej sakna förtjänst,
böra nämnas minnespenningarna öfver Karl XIV Johans
kröning, Karl XIV Johans regeringsjubileum, P. van
Suchtelen (1822) och K. Carlander (1838).
2. Per Henrik L., den föregåendes son, medaljör,
f. 22 juli 1824 i Stockholm, d. där 12 juni 1855. Han
var elev af sin fader och 1842–44 af Byström, som då
inredde sin villa på Djurgården. L. biträdde Byström
vid modellpringen af den fris, som pryder villans
midtsal. Han studerade ifrigt skulptur och gravyr samt
utförde under ledning af Qvarnström och efter dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
