- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1435-1436

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lunds universitet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1435

Lunds universitets historiska museum

1436

tydligt. Det var den stora undervisningskommittén
af 1825, som först med skärpa framhöll, att
tillgodoseendet af universitetens behof vore
en statsangelägenhet, och vid 1830 års riksdag
begärdes af regeringen statsanslag för afhjälpande
af de mest trängande behofven. Sedan dess ha
regering och riksdag i allmänhet frikostigt, i
mån af landets tillgångar, tillgodosett äfven Lunds
universitets intressen, i all synnerhet under de sista
årtiondena (jfr ofvan); och den utrustning i fråga om
lärarplatser, aflöningsförhållanden och vetenskapliga
institutioner, med hvilken det f. n. är försedt, har
småningom bragts i jämbredd med det äldre och rikare
systeruniversitetets i Uppsala. Under lyckligare yttre
förhållanden och med glada framtidsförhoppningar
kunde universitetet sålunda 1868 fira sin andra
sekularfest. - Bland de lärare, som till denna tid
från slutet af 1820-talet företrädesvis gjorde
Lunds universitet kändt, må nämnas teologerna
H. M. Melin, E. G. Bring, V. Flensburg och
A. N. Sundberg, hvilka värdigt upprätthöllo den
förra periodens lysande traditioner på detta område,
vidare juristerna Fr. Schre-velius och Kr. Naumann,
den företrädesvis såsom undervisare högt ansedde
läkaren P. E. Geller-stedt, latinaren J. G. Ek,
Shaksperes berömde öf-versättare K. A. Hagberg,
filosofen P. Genberg, orientalisten K. J. Tornberg,
historikern A. P. Cronholm, konsthistorikern
K. G. Brunius, matematikern K. J. D. Hill,
kemisten N. J. Berlin, botanisten J. G. Agardh,
geologen 0. Torell m. fl. Under årtiondena närmast
efter den andra seku-larfesten och i all synnerhet
under 1880-talet torde man åter kunna tala om en
blomstringstid vid detta universitet. Bland de
namn, som nu spredo glans däröfver, må erinras om
följande, som tillhöra framstående vetenskapsmän eller
betydande personligheter och det offentliga ordets
män (nu ej längre verksamma vid universitetet):
litteraturhistorikern G. Ljunggren, filologerna
K. Cavallin, A. T. Lysander, Es. Tegnér j:r, Th. Wisén
och K. F. Söderwall, V. E. Lidforss och Fr. Wulff,
historikerna K. T. Odhner, M. Weibull och Elof
Tegnér, filosoferna A. Nyblseus och J. J. Borelius,
teologerna G. Billing och P. Eklund, kemisten
K. V. Blomstrand, astronomen A. Möller, matematikern
A. Y. Bäcklund, botanisten F. V. K. Areschoug,
entomologen K. G. Thomson, zoologen och historikern
A. Quenner-stedt, läkarna M. V. Odenius,
M. K. Löwegren samt (något senare) M. Blix och
S. Kibbing. - Genom utgifvandet af "Lunds universitets
årsskrift" ("Acta universitatis lundensis"; sedan
1864) har lärosätet fått ett vetenskapligt organ, och
litterär förbindelse kan äfven därigenom underhållas
med den lärda världen utanför Sverige. I allmänhet
torde kunna sägas, att det i förra århundradet
varit de naturvetenskapliga och - under senaste
tid - filologiska och historiska lärdomsgrenarna,
som utgjort hufvudstudiet vid Lunds universitet;
teologien har också haft, under 1800-talets
förra del, en rik, i vårt land nästan enastående
blomstring. För naturvetenskapernas främjande har det
vid universitetet fästa Fysiogra-fiska sällskapet
i Lund (se d. o.) verkat med framgång, liksom de
fackföreningar emellan universitetets äldre och yngre
medlemmar, hvilkas antal

varit i ständig tillväxt. - Studentantalet,
som Täxlat, på grund bl. a. af förändringar i
examens-stadganden, har under senare årtionden
visat ett märkbart, om än icke ständigt
stigande. Medelsiffran för vid universitetet
närvarande studenter höll sig under en lång följd
af år till omkr. 400. På 1870-talet steg den till
öfver 500, mot slutet af följande årtionde gick den
upp till nära 900, sjönk åter under århundradets
sista år till 600 å 700, men har sedan betydligt
ökats, med 200 å 250 nyinskrifna de sista årens
höstterminer. Det ofvan angifna studentantalet (1,232)
för höstterminen 1911 är det högsta, som sedan univ:s
stiftelse funnits antecknadt. - Jfr J. J. von Dö-beln,
"Historia acad. lundensis" (1740-42, med Lindfors’
fortsättning, 1809-21), P. G. Ahnfelt, "Lunds univ:s
historia" (till 1676; 1859), M. L. Ståhl, "Biografiska
underrättelser om professorer vid kongl. universitetet
i Lund" (1834), M. Weibull och El. Tegnér, "Lunds
universitets historia 1668-1868" (I, II; 1868), och
El. Tegnér, "Lunds universitet 1872-1897" (1897). Jfr
vidare universitetets matriklar, utgifna af F. Braune
och A. Palm 1879 samt af C. af Petersens och A. Malm
1899; en ny matrikel är under utarbetning af A. Malm
och P. Wilner. Nästan alla studentnationerna ha fått
biografiska skildringar: af A. H. Lundin Smålands
nation (1882) samt af C. Sjöström icke mindre än
åtta, näml. Skånska nationen före afdelningarnas tid
(1897) och efter 1833 (1904), Blekingska nationen
(1901), Göteborgs nation (1907), Värmlands nation
(1908), Västgöta nation (1911) samt de nu icke
längre existerande Norrlands nation (1902) och
Södermanlands nation (1911). Om Kalmar nation är
ett arbete af samme författare under utarbetning.
T. (É. Wrgl.) Lunds universitets historiska museum
omfattar först och främst de fornsaker, som 1805
afskildes från den af K. Stobseus 1735 stiftade
naturalie-kammaren. Professor N. H. Sjöborg var
särskildt verksam vid afskiljandet, och han räknas
som den egentlige grundläggaren af museet. Själf
öfverläm-nade han dit sin samling af föremål
förnämligast från medeltiden. A. J. Eetzius skänkte
också dit sin fornsakssamling, och längre fram
mottog museet från Sven Nilsson, en af dess störste
befrämjare, en synnerligen värdefull donation af
föremål, hufvudsakligen från Skånes förhistoriska
tid. Sedan tillväxte museet bl. a. genom gåfvor
från biskop V. Faxe och prof. K. G. Brunius, och
från domkyrkan öfverlämnades en mängd dyrbara äldre
föremål. Museet, som nu är inrymdt i det gamla
Lundagårdshuset, hvilket varit universitetets
första lokal och sedan ända till 1908 inrymt
universitetsbiblioteket, är i sitt slag (för
förhistoriska och kyrkliga medeltidsföremål)
det andra i riket och ett af de förnämsta
i Norden. Samlingarna omfatta nu (1912) mellan
17,000 och 18,000 nummer, de allra flesta härrörande
från Skåne. Stenålderssamlingen har, som vanligt i
dylika museer, det största antalet (öfver 13,000),
bronsåldern har omkr. 1,000 n:r, järnåldern omkr. 500
och medeltiden 1,500; de öfrisra föremålen härstamma
från nyare tid. Stenåldersföremålen äro ordnade
häradsvis, i den mån fyndorten är känd, utom boplats-,
graf-och votivfynd, som ha särskilda montrer. Af stort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:17 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0778.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free