- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 16. Lee - Luvua /
1463-1464

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lungsot ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1463

Lungsotssanatorier-Lunnesläktet

1464

nattsvett, diarré, feber o. d. Vänta sålunda våra
metoder för lungsotens behandling på sin slutliga
fulländning och återstår härvid ännu mycket, ett
är likväl visst: kampen är icke så hopplös nu som
förr, ty nu vet man, att lungsot kan i god tid
diagnosticeras och därför ock i många fall botas.
I. H.

Lungsotssanatorier. Se Jubileumsfonds-sanatorier och
Lungsot, sp. 1461-62.

Lungsten (B ron kol i t, se d. o.), med., en
konkrementbildning inom lungan. Dylika "stenar", som
äro ganska sällsynta, anträffas vanligast i bronker
eller patologiska hålrum (kavernor) i lungväfnaden
och bildas företrädesvis hos personer, som vistats i
kalk- eller lerdamm, t. ex. hos byggnadsarbetare,
som varit sysselsatta med rifning af stenhus,
porslins- eller kakelarbetare e. d. De bestå,
kemiskt sedt, företrädesvis af kolsyrad kalk och
andra jordartssalter, äro vanligen små och porösa,
kunna stundom hostas upp vid starka hoststötar och
åstadkomma då vid passagen retningsfenomen från
slemhinnan, men ligga eljest vanligen inkilade i
bronkernas slemhinna och sakna större patologisk
betydelse. L H.

Lungsund, socken i Värmlands län, Färnebo
härad. 19,593 har. 1,794 inv. (1910). Annex till
Kroppa, Karlstads stift, Nyeds kontrakt.

Lungsäck, anat. Se Lunga, sp. 1443. -
Lungsäcksinflammation. Se Lungsjukdomar, sp. 1453.

Lung-tschöu, kinesisk fördragshamn (sedan 1889) i
prov. Kwang-si, nära Tonkins gräns, vid föreningen
af floderna Sung-tschi och Kaoping. Omkr. 25,000 inv.
J. F. N.

Lungtuberkulos, med. Se Lungsot.

Lungvéner, Vernce pulmonäles, anat., de tunn-väggiga
blodkärl, genom hvilka blodet från lungorna strömmar
till hjärtat, 2 på hvardera sidan. Jfr Blodomlopp
och Hjärtat. G. v. D.*

Lungört, bot. Se Pulmonaria.

L’union fait la force [lyniå’ fä la få’rs], fr.,
"endräkt gör stark", är devisen på det belgiska vapnet
och den belgiska Leopoldsorden.

Lunisolarprecessiön, astron. Se Precession.

Lunjevitj, serbisk släkt, till hvilken konung
Alexander I:s gemål, drottning Draga, hörde. Se
Alexander, sp. 534.

Lu’nkentus, svensk folkbok, som utgifvits i ett mycket
stort antal upplagor, första gången 1785, och från
svenska öfversatts till danska (1844). Den äldsta
upplagans fullständiga titel är: "En ny och nöjsam
Historia, om Konungen uti Arabien, hvilken erhöll
en Prinsessa från America till Gemål, som aflade Tre
Prinsessor med honom, hwilka blefwo borttagne af en
sky och af densamme bortförde till ett förtrolladt
Land uti Sibirien. Skrifwen 1772. Hwilken som ej har
Bacchus och Venus till wänner, kan under tiden roa
sig med honom, hwilken lärer taga bort dess nöje
och önska sig wara Lunkentus följeslagare". Sagan
är sammansatt af tre olika sagomotiv och ansluter
sig till en grupp, som inom den tyska folksagan
representeras af Dat erdmänneken. Den har sitt
namn efter en i densamma uppträdande "löpare", L.,
"som var en fjärdingsväg lång och hade en lika lång
staf af järn i handen samt tog hundra mil i h vart
språng". Sagan är, ehuru med många

förändringar, dramatiserad af J. M. Stjernstolpe
(1824). En "Saga om Lunkentus den yngre", i hvilken
hjälten är en son af den äldre L., utgafs 1847. Jfr
P. 0. Bäckström, "Svenska folkböcker", II (1848), och
H. Schiick, "En sagas historia" (i "Finsk tidskr.",
bd 37, 1894). (R. G.)

Lunnarsbo, kronopark i Angerdshestra, Bonds-torps,
Mulseryds, Norra Unnaryds och Stengårds-hults
socknar i Västbo revir, Jönköpings län, har bildats
dels genom af sättande till kronopark af områden
från vissa kronodomäner på grund af Domänstyrelsens
beslut 16 april 1883 och 5 febr. 1896 samt k. br. 31
jan. 1891 och 24 febr. 1899, dels genom markinköp
på grund af k. br. 29 aug. 1890, 16 dec. 1892
och 15 okt. 1897. Areal omkr. 3,400 har med en
årlig af verkning af omkr. 3,300 kbm. Benämning
enligt beslut af Kammarkollegium 17 dec. 1894.
M-g.

Lunnefägeln, zool. Se Lunnesläktet.

Lunnen, zool. Se Lunnesläktet.

Lunnesläktet, Mormon, zool., hör till fam. alkor
(Alcidce) inom ordningen Charadriiformes och fåglarnas
klass. Det har näbben mycket hög och hoptryckt,
med sidofåror och en svulst vid öfver-käkens
rot. Näsborrarna äro smala, icke täckta af fjädrar
och belägna vid näbbkantens rot. Vingarna äro små och
spetsiga, stjärten kort och tvär. Dithörande fåglar
flyga tämligen snabbt, äro orädda, stödja vid gåendet
blott på tårna, lägga i stenören l ägg samt ha ganska
smakligt kött och förträffligt dun. - Lunnefågeln,
lunnen l grönländska papegojan, M. arcticus

Lunnefågeln.

(se fig.), har näbbfårorna konvexa bakåt och
en trekantig, blågrå fläck kring ögat. Färgen är
ofvan och på ett kring halsen gående band svart, på
huf-vudets sidor och strupen blekt askgrå, på undre
kroppsdelarna hvit. Näbben är inåt gråblå, utåt röd;
benen äro gulröda. Längden stiger till 35 cm. Ungen
har mycket lägre näbb, som saknar fåror. Lunnefågeln
bebor Nordsjön, norra delen af Atlantiska hafvet
och Norra ishafvet till 80° n. br. samt finnes vid
Europas, norra Asiens och Nord-Amerikas kuster. Vid
bohuslänska kusten häckar den> på ett par ställen,
men i mycket ringa antal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbp/0792.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free