Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läkemedel (lat. medicame'ntum, reme'dium, grek. fa'rmakon) - Läkkött, patol. Se Bensår. - Läkt, skogsv. Se Trä. - Läm, jaktv. Se Giller. - Läma, släktnamn - Lämmelsläktet, Myodes s. Lemmus, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållanden kunde bidraga till aflägsnandet af en
sjukdom eller ett eller flera sjukdomssymtom,
kunna under andra förhållanden visa helt motsatta
verkningar. Exempel på sådana läkemedel ge de i
läkekonsten använda gifterna, hvilka, i liten och
lämplig mängd ("dos") använda, kunna verka mycket
välgörande, men i för stor dos eller på annat sätt
orätt använda lätt medföra fara för hälsa och lif. De
i medicinen använda läkemedlen hämtas från naturens
alla tre riken, dock numera minst från djurriket,
enär animaliska läkemedel blifvit på senare tid mer
och mer bortlagda, t. ex. de många från såväl högre
som lägre stående djur hämtade kalkhaltiga ämnen
(bezoar, kräftstenar, "hvalfiskfjäll", ostronskal,
koraller m. m.), hvilka voro upptagna i äldre
farmakopéer. Den oorganiska världen lämnar en mängd
läkemedel, såsom många metaller, alkalier, alkaliska
jordarter jämte deras salter och andra beredningar,
syror o. s. v. Största antalet läkemedel erhålles dock
ur växtriket i form af "droger" och ur dem framställda
beståndsdelar af mycket olika beskaffenhet i kemiskt
och farmakodynamiskt hänseende, från de indifferenta
kolhydraten (såsom stärkelse, socker o. d.), fetterna
(de många olika slagen af oljor o. d.), balsamer och
hartser till de kraftigt verksamma, i något större
doser i regel mycket giftiga alkaloiderna. Under
senare årtionden har den kemisk-tekniska industrien
lämnat ett utomordentligt stort antal läkemedel,
utgörande dels isolerade verksamma beståndsdelar
ur tidigare använda droger, dels fabriksmässigt
framställda nya föreningar. Ledd af erfarenheter från
djurexperiment och från sjuksängen ang. olika ämnens
och kemiska kombinationers verkningar, konstruerar
man planmässigt nya läkemedel med särskildt önskade
egenskaper, hvarefter dessa nyheter med hänsyn
till sina verkningar undersökas i farmakologiska
laboratorier samt pröfvas vid sjukdomsfall. Så grundas
alltmer en "rationell sjukbehandling" i st. f. den
tidigare, mera planlöst trefvande eller empiriska. En
mängd äldre medel, droger och preparat ersättas af
nya och bli öfverflödiga, en omsättningsprocess,
som naturligtvis äfven i väsentlig mån betingas
af den alltmer vidgade kunskapen om sjukdomarnas
orsaker och natur. Så har framför allt upptäckten
af de sjukdomsalstrande mikroorganismerna kraftigt
bidragit att omgestalta sjukbehandlingen äfven med
hänsyn till användning af läkemedel. Vidare har den
moderna kirurgiens storartade utveckling äfvensom
erfarenheterna om den stora betydelsen af klimat-
och dietbehandling, gymnastik, massage, bad, värme
m. m. på stora områden undanträngt eller åtminstone
inskränkt den medikamentösa terapien. Exempelvis
må erinras om den allt oftare förekommande
operativa behandlingen af mag- och tarmåkommor
(blindtarmsinflammationen) m. fl. "invärtes"
sjukdomar, om sanatoriebehandlingen af lungsot,
om gymnastik-, massage- och värmebehandlingen af
reumatiska åkommor m. m. Om sålunda de egentliga
läkemedlen undanträngas på vissa håll, så göra de
landvinningar på andra i form af nya antiseptica,
smärtstillande och sömngifvande medel o. s. v. Äfven
ur djurriket hämtas åter läkemedel af egendomlig art,
såsom anti-difteriserum och andra "antitoxiska sera",
preparat från sköldkörtel och binjurar (adrenalin) o. s. v.
De faktiskt använda läkemedlen växla på grund af nu
antydda förhållanden ganska hastigt, och blott ett
mindretal kvarstår sedan gamla tider som bepröfvadt
och relativt oumbärligt. Af de många nyheterna äro
flera visst icke förbättringar, utan råka snart
i glömska, sedan de en kort tid utbasunats af
fabrikanterna och ej sällan äfven af läkare, som
gå fabrikanterna till handa med intyg och mer eller
mindre i reklamsyfte tillkomna uppsatser i tidskrifter
o. d. Jfr Farmaceut, Farmaci, Farmakodynamik,
Farmakognosi, Farmakologi och Hemliga medel.
C. G. S.
Läkkött, patol. Se Bensår.
Läkt, skogsv. Se Trä.
Läm, jaktv. Se Giller.
Läma, släktnamn, som plägar tilläggas alla de
personer, som i Sverige under medeltiden förde
två snedbjälkar i vapnet. Af dessa personer
har dock endast en verkligen burit detta namn,
nämligen riddaren Håkan Jonsson L., som mellan
åren 1310 och 1319 nämnes som konung Birgers
marsk och äfven tog verksam del i den följande
förmyndarstyrelsen. Hans ättlingar, af hvilka många
äfven kallade sig L., förde däremot ett helt annat
vapen: en fyrdelt sköld med trappskurna rutor i
två fält, den s. k. Välungesläktens vapen, hvilket
bars äfven af Håkan Jonssons broder, riddaren Tuke
Jonsson, och dennes söner. Håkan Jonssons släkt
utdog i slutet af 1400-talet. – I senare tid har
Lämanamnet orätt tillagts en mängd personer, hvilka
till sköldemärke förde två snedbjälkar, ett vapen,
som liknade Håkan Jonsson Lämas. Förnämst af dessa
är drotsen Mattias Kettilmundsson (se d. o.). –
Vidare betecknas med datta namn den talrika ätt, som
härstammade från Birger Jarls oäkta son herr Greger
l. Gregers (d. 1276). Den förnämste af hans ättlingar
var sonsonen, riddaren Greger Magnusson, som var
lagman i Västmanland och under två skilda perioder
på 1330-talet konung Magnus Erikssons drots. 1338
blef han som hufvudman för det aristokratiska
partiet af konungen drifven i landsflykt, hvarvid
hans egendomar indrogos. Först vid ryska krigets
början (1350) fick han tillåtelse att återkomma,
men fann i detta krig sin död. Från hans broder,
Karl Gregersson, härstammade de medlemmar af denna
släkt, som nämnas under 1400-talet. Till denna
släkt hörde äfven ärkebiskopen i Uppsala Birger
Gregersson (d. 1383; se d. o.). Ätten, hvilken
torde kunna kallas den oegentliga Läma-ätten,
utdog i midten af 1470-talet, med riddaren Greger
Bengtsson. – Ej otroligt är, att Håkan Jonsson L.,
Mattias Kettilmundsson och jarlasonen Greger på
något sätt voro befryndade, ehuru det numera är
omöjligt att bevisligen ådagalägga denna släktskap.
K. H. K.*
Lämmelsläktet, Myodes s. Lemmus, zool., hör till
underfam. sorkar (Arvicolini), fam. mössdjur (Muridæ)
och ordn. gnagare (Glires) bland däggdjuren. Det har
undersätsig och klumpig kropp, stort hufvud, korta ben
och svansen kortare än bakfötterna, ögonen äro små,
öronen döljas fullkomligt i hårfällen, tandraderna äro
jämbreda, och underkäkens bakersta kindtand är försedd
med fyra emaljslyngor. – De fyra hithörande arterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
