- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
317-318

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löwenhjelm, Karl Axel, grefve, krigare, diplomat, statsman - Löwenhjelm, Karl Gustaf, grefve, militär, diplomat - Löwenhjelm, Hans, dansk general - Lövenich, fabriksby i preussiska reg.-omr. Köln - Lövenskiold, norsk-dansk släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

317

Lövenhjelm-Lövenskiold

318

han på hofvägcn till öfverstckammarjunkare
(1816). Sina diplomatiska lärospån gjorde han som
’’legationskavaljer" i Konstantinopel (1791-95). Af
verklig betydenhet blef hans verksamhet som envoyé
i Petersburg 1812-18, hvarunder han med Ryssland
afslöt det betydelsefulla fördrag (5 april 1812),
som lade den diplomatiska grunden till "1812 års
politik" genom att garantera Sverige Rysslands
bistånd till förvärfvet af Norge. Han följde därefter
kejsar Alexander under hela kriget mot Napoleon
i Ryssland, Tyskland och Frankrike (1812-14)
samt deltog som Sveriges ombud i kongresserna i
Chåtillon (1814) och Wien (1814-15). Först efter
Karl Johans tronbestig-ning (1818) öppnades
för L. den egentliga civila ämbetsmannabanan;
han blef 1819 president i Krigskollegium och var
statsråd från 1822 till sommaren 1839, då han på
grund af ålder och sjuklighet erhöll afsked. En
kortare tid (1825-26) tjänstgjorde han som ordf. i
Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar
i riket samt var från 1838 till sin död ordf. i
Tabellkommissionen. Några smärre skrifter: Tankar
om fängelser och korrektionsinrättningar (1826), Om
hypotheksjörenin-gar (1832), Om communahtyr elsen och
penilentiär-systemet år 1839 (1839) och Försök till
en kritisk undersökning af vissa delar utaf 1809 års
grundlag (1844), vittna otvetydigt om högre intressen
än de för löpande ärendens behandling. 181)7 invaldes
L. till led. af Krigsvet. akad. - Till sina politiska
åsikter var L. strängt konservativ, men ställde ock
stora fordringar på de styrande. Framstående drag i
hans karaktär voro f. ö. djup religiositet, omfattande
människokärlek och stark böjelse för allt mystiskt
(L. var bl. a. stor magnetisör). Om hans verksamhet
i Petersburg 1812 se 0. Alin, "Förhandlingarna om
allianstraktaten mellan Sverige och Ryssland af den
5 april 24 mars 1812" (akad.-program, 1900).

4. Karl Gustaf L., grefve, de två föregåendes
kusins son, militär, diplomat, f. 31 jan. 1790 å
fideikommisset Lång i Grums socken, Värmlands län,
d. där 18 maj 1858, ingick 1809 som volontär vid
Lifrege-mentsbrigadens husarkår, samtidigt med att
Adlersparre med sin afdelning af västra armén redde
sig till uppbrott från Karlstad, följde med till
Stockholm, blef s. å. kornett, 1311 kavaljer hos
prins Oskar och 1812 löjtnant. S. å. sändes han som
militärattaché till Petersburg, där hans frände Karl
Axel L. blifvit envoyé (se ofvan under 3), och följde
honom till det ryska högkvarteret i Vilna; var med om
den ryska härens återtåg, stannade kvar, när Karl Axel
L. afreste till mötet i Åbo, deltog som tillfällig
adjutant hos ryske generalen Bennigsen i slaget vid
Bcrcdino och återvände därefter öfver Moskva till
Petersburg. 1813 befann han sig åter, fortfarande
som attaché hos sin frände, vid den ryska armén i

Tyskland, deltog, denna gång som adjutant hos kejsar
Alexander, i slaget vid Leipzig och åtföljde 1814 de
allierade ända till Paris. Därefter återvände han
till Petersburg och hemkallades s. å. Här blef han
1816 ryttmästare vid husarkåren och därefter i rask
följd major, öfverstelöjtnant (äfven i generalstaben)
och (1821) öfverste i armén samt kammarherre hos
dåv. kronprinsen Oskar och chef för dennes stab. 1822
följde han kronprinsen på hans friarfärd till Bajern,
afsändes 1823 på en särskild beskickning till
Leuchtenbergska hofvet, blef 1824 ministerresident
i Konstantinopel samt generalkonsul i Levanten och
lyckades här 1827 afsluta en för Sverige fördelaktig
handelstraktat med Turkiet. Sistnämnda år blef han
envoyé i Wien (äfven ackrediterad i Bajern), stannade
där i många år och blef 1835 generalmajor. Den
diplomatiska banan lämnade han 1843, då han utnämndes
till landshöfding i Göteborgs och Bohuslän, blef
1844 generallöjtnant, 1847 generalbcfälhafvare i
tredje militärdistriktet, hade 1848 befälet öfver de
svensknorska ockupationstrupperna på Fyn, en delikat
uppgift, som han med framgång löste, och tog 1856
afsked ur krigstjänsten. L. hade tidigt blifvit
införd i Europas stora värld och var, liksom hans
båda ofvannämnda fränder, känd och uppskattad inom
dess högsta kretsar; han var en intelligent och fint
bildad, energisk, rättrådig och plikttrogen man samt
god stilist, skicklig diplomat och duglig militär med
blicken öppen för den dåv. svenska härorganisationens
brister. Mycket konservativ, oböjlig i sina åsikter
och stundom väl likgiltig för formen, blef han som
landshöfding utsatt, både i Stockholm och Göteborg,
för upprepade angrepp från den liberala pressen,
hvilka han också tid efter annan besvarade. Som
peneralbefälhafvare sökte han upprätthålla sträng
disciplin bland sina underordnade, ådrog sig därigenom
en och annan process och skildrades alltjämt i
den liberala pressen som en despot. Man beskyllde
honom äfven, ehuru utan någon verklig grund, för ett
otillbörligt sidoinflytunde på Oskar I. Dennes vänskap
och förtroende åtnjöt han emellertid i hög grad; han
var bl. a. en af de få, som under Krimlriget invigdes
i Oskar I:s hemligaste planer och beräkningar, och
hans mening inhämtades gång efter annan af konungen,
som hela denna tid personligen ledde Sveriges
utrikespolitik. 1. O. V. (J. (L. S.) 2__3. J-
II. (S. C.) 4. Ehd.

Lövenhjelm, Hans, dansk general, f. 1627, d. 1699,
utmärkte sig under Köpenhamns belägring (1658)
och sändes därifrån till Möen, som han under ett
halft år försvarade mot svenskarnas anfall. 1661-72
var han kommendant på Bornholm och adlades 1669
med namnet L. (han hette förut Sch ro der). Under
kriget mot Sverige deltog L. i Marstrands intagande
och anförde rytteriet i slaget vid Uddevalla
(1677), var 1678 generalmajor för de trupper, som
öfverfördes till Rtigen, och intog ön efter fem
veckors strid. Efter freden (1679) bosatte L. sig
på sin egendom Vejrupgård vid Odense. En dotterson
till L. fick 1699 rätt att kalla sig B r o c k e
n h u u s - L., hvilket namn hans ätt ännu bär.
E- Ebg.

Lö’ve:iic!i, fabriksby i preussiska reg.-omr. Köln
(Rhenprovinsen). 5,253 inv. (1905).

Lövcnskioid, norsk-dansk släkt, urspr, af tysk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:55:54 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free