Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mackensen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en bland de frireligiöse liberalernas
mest framträdande politiker.
V. S-g.
Mackensen, Fritz, tysk målare, f. 1866, studerade
i Düsseldorf, München och Berlin, bosatte sig 1889
i Worpswede vid Bremen och bildade 1895 Worpswedes
konstnärsförening. 1908 blef han lärare vid
akademien i Weimar och 1910 dess direktör. Hans
figurmålningar skildra med kraft, enkelhet och
karaktär den allvarliga sidan af bondelifvet i norra
Tyskland. Hans landskap ge låglandets natur med stark
personlig känsla. Bland M:s arbeten märkes Dibarnet
(1893, konsthallen i Bremen), Gudstjänst i det fria
(1895, museet i Hannover), den i sin enkelhet djupt
gripande Sörjande familj (1897), Torfvan (1899),
Sjömannen (1903) och Moder och barn (båda sofvande,
1910). M. är äfven skulptör- (Gumma med get, 1901,
konsthallen i Bremen). Jfr R. M. Rilke, "Worpswede"
(1910). G-g N.
Mackenzie [məke’nṡi]. 1. Flod i Dominion of
Canada. Dess källfloder äro Athabasca (se d. o.) och
den från v. kommande Peace river, hvilka mötas
strax n. om Athabascasjön, där floden kallas Stora
Slaffloden. Först efter utflödet ur Stora Slafsjön
får den namnet M. I nordvästlig riktning flyter den
nu mot Norra ishafvet, upptagande fr. v. Liard (öfver
1,000 km. lång) och Peel river, från h. Björnfloden
(Great Bear river) från Stora björnsjön
(se Björnsjön, Stora). Vid Fort Norman, där
den sistnämnda floden infaller i M., har denna en
höjd öfver hafvet af 45 m. och genombryter därpå
de af paleozoisk kalksten bildade "öfre vallarna"
(upper ramparts) ofvanför porten Fort Good hope
samt de "nedre vallarna" (lower ramparts) nedanför
densamma i mycket hopträngda, cañonliknande dalar. I
sin mynning bildar M. en labyrint af deltaarmar
och faller under 69° n. br. ut i Ishafvet. M. är
en mycket vattenrik flod och från midten af juni
till midten af okt. segelbar från mynningen till
Fort Smith nära 2,000 km. och därifrån till Lilla
Slafflodens mynning ytterligare 1,000 km. med afbrott
vid Grand rapids nära Fort Mc Murray. Peace är
segelbar omkr. 350 km., till Vermilion falls. M.,
nedanför Stora Slafsjön, har en längd af mer än
1,500 km. samt till Athabascas källor af öfver 4,000
km. Hela det område, som afvattnas af M., beräknas
till 1,750,000 kvkm., näst Mississippis det största
flodområde i Nord-Amerika. Floden upptäcktes 1789
af sir Alex. Mackenzie (se denne), efter hvilken
den fått sitt namn, samt undersöktes vidare af John
Franklin (1825–27) och af abbé Petitot, af hvilken
hela flodområdet för första gången noga utforskades
(1862–73). – 2. Distrikt i Canada, upprättadt
1865. Distriktet omfattar landet n. om 60° n. br. och
begränsas i ö. af 100° v. lgd samt i v. af en med
floden M. tämligen parallell linje, dragen omkr. 200
km. v. om floden. Dess areal beräknas till 1,456,000
kvkm., men invånarnas antal endast omkr. 6,000. Hvita
inbyggare finnas blott vid Hudsonkompaniets blockhus
(fort) och vid missionsstationerna. Det hårda
klimatet omöjliggör jordbruk; jakt och skogsbruk äro
de viktigaste näringsgrenarna. J. F. N.
Mackenzie [mǝke’nsi], John, lord Macleod,
sedermera earl af Cromarty, skotsk militär, en tid
i svensk tjänst, f. 1726, d. 1789, var son
till George M., earl af Cromarty (d. 1766), deltog
liksom fadern i den jakobitiska resningen 1745-46,
togs till fånga, men benådades 1748, dock liksom
fadern med förlust af titlar och gods. M. for
utrikes, kom 1749 med rekommendationsbref från
fältmarskalk Keith i Berlin till svenska hofvet och
blef 1750 kapten i svenska armén vid hertig Fredrik
Adolfs regemente. Han avancerade 1755 till major,
var en tid i preussisk tjänst som adjutant åt Keith
(1757), deltog i svensk tjänst i Pommerska kriget,
blef 1765 öfverstelöjtnant och 1773 öfverste vid
Björneborgs regemente, fick 1778 generalmajors afsked
och återvände till hemlandet. 1779-83 var M. öfverste
för ett af honom uppsatt höglandsregemente, som
stationerades i Madras, blef 1783 engelsk generalmajor
och återfick 1784 släktgodsen. På svenska riddarhuset
introducerades han efter naturalisation 1756 (adliga
ätten Mackenzie af Macleod, som utgick med honom).
V. S-g
Mackenzie [mǝke’nsi], Henry, skotsk romanförfattare,
f. 1745 i Edinburgh, d. 1831, utöfvade
advokatyrket och vardt 1804 generalkontrollör öfver
skatteväsendet i Skottland. M. vann rykte genom
den högst sentimentala romanen The man of feeling
(1771), efterföljd af The man of the world (1773,
en öfverdrifven skurkhistoria) och den misslyckadt
tragiska Julia de Roubigné (1777). Dessa sentensrika
berättelser med sina abstrakta figurer förete
endast en matt efterklang af Rousseau, Sterne och
Richardson. I de af honom utgifna tidskrifterna
"The mirror" (1778-80) och "The lounger" (1785-87)
utvecklade han däremot både kvickhet och kraft i
stilen. Han fäste först uppmärksamheten på R. Burns’
snille och verkade för kännedom om Schiller och
Goethe i Skottland. På gamla dagar intog M. en
hedrad ställning som ett slags vitter medelpunkt
i Edinburgh. Hans Works utgåfvos 1808, i 8 bd. Se
Walter Scott i "Lives of the novelists".
Mackenzie [məken’ṡi], sir Alexander, kanadensisk
upptäcktsresande och pionjär, f. omkr. 1755 i
Inverness, d. 1820 i Mulnain, Skottland, kom vid
unga år till Canada i ett pälsvarukompanis tjänst och
företog 1789 från Fort Chipewyan vid Athabascasjön
en upptäcktsfärd åt nordväst, hvarunder han följde
den efter honom uppkallade Mackenzieflodens lopp ända
till Norra ishafvet. På en ny resa 1792–93 framträngde
han – den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
