- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
483-484

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnesiaglimmer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sium är en silfverhvit metall, af medelmåttig
hårdhet. Den är i brottet grofbladig, liksom
sin närmaste släkting, zinken. Dess eg. v. är
l,75. Den kan hamras och dragas till tråd. I
torr luft förändras den icke, men i fuktig luft
anlöper den och öfverdrages med oxidhinna. Vid
rödglödgningstemperatur blir metallen degig,
ej tunnflytande; vid hvitglödgningshetta kan
den destilleras. Upphettar man metallen i luften
till rödglödgning, antändes den och brinner under
utbredande af ett bländande, hvitt ljus, hvilket
liksom solljuset är rikt på kemiskt verksamma
strålar. Man använder därför magnesium till
signalapparater och (vanligen i form af pulver)
vid fotografering (se Blixtljus och Pustljus).
- Magnesium löses lätt i utspädda syror och
t. o. m. antändes, om det kastas på saltsyra. I
kemiskt hänseende hör magnesium till de tvåatomiga
metallerna. Dess atomvikt, som tecknas Mg, är
(enligt 1911 års atomviktstabell) 24,32. Med syre
ger det blott en oxid, magnesia (bitterjord,
talkjord, se d. o.). Till svafvel har magnesium
endast obetydlig frändskap. Svafvelmagnesium,
Mg S, lär dock ha anträffats i en meteorsten (från
Busti). Vid inverkan af kväfgas på magnesium bildas
magnesiumnitrid, Mg3 N2, en gröngul amorf massa,
som sönderdelas af fuktig luft i magnesiumoxid och
ammoniak. Se vidare Magnesiumsalter. P. T. C. (H. E.)

Magnesiumblixtljus. Se Magnesiumljus.

Magnesiumbromid, kem., detsamma som
brom-magnesium. Se Magnesiumsalter.

Magnesium hydratokarbonat, farm. Se Magnesia 2.

Magnesiumhydroxid, kem. Se Magnesia 1.

Magnesiumkarbonat, kem. Se Magnesit och
Magnesiumsalter.

Magnesiumklorid, kem. Se Magnesiumsalter.

Magnesiumljus (Magnesiumblixtljus). Se
Blixtljus, Magnesium och Pustljus.

Magnesiummixtur, kem. Se Magnesiumsalter.

Magnesiumnitrat, kem. Se Magnesiumsalter.

Magnesiumnitrid, kem. Se Magnesium.

Magnesiumoxid, farm. Se Magnesia 2.

Magnesiumpyrofosfat, kem. Se Magnesiumsalter.

Magnesiumsalter. 1. Kem. Bland de i naturen
förekommande magnesiumsalterna äro de viktigaste
dolomit, Ca Mg (CO3)2, som bildar t. ex. i Tyrolen
hela bergskedjor, och karnallit, K Mg C13 +
6 H2 O, som utgör en betydlig del af de naturliga
saltlagren, som ha uppstått genom vattnets afdunstning
ur stora hafsbassänger. Karnalliten (se d. o.) bildar
utgångsmaterialet för framställningen af kaliumklorid;
detta salt utkristalliserar nämligen direkt ur en i
värme mättad karnallitlösning, enligt formeln:

KMgCl3 = K Cl + MgCl2.

Denna spjälkning har delvis försiggått
vid saltaflagringen i Stassfurt, hvilken
således innehåller såväl fri magnesiumklorid som
kaliumklorid. Magnesiumklorid l. klormagnesium
utkristalliserar i prismor med sammansättningen
Mg Cl2 + 6 H2 O ur saltets koncentrerade lösningar. Dessa
kristaller sönderflyta i fuktig luft; vid
upphettning förlora de vatten och saltsyra, hvarvid en
blandning af magnesia och vattenfri magnesiumklorid
uppstår. Man använder denna process för teknisk
framställning af saltsyra. Magnesiumbromid, Mg Br2,
förekommer äfven i Stassfurtsalterna och vinnes ur
karnallitlutarna. Äfven bundet till svafvelsyra
finnes magnesium bland Stassfurtsalterna (se
d. o.), som kieserit. Mg SO4 + H2 O; bland de
viktigaste i Stassfurt förekommande dubbelsalterna af
magnesiumsulfat må nämnas schönit, K2 SO4 + Mg SO4 +
6 H2 O. astrakanit, Na2 Mg (SO4)2 + 4 H2 O. -
Kainit är ett dubbelsalt mellan magnesiumsulfat och
kaliumklorid och är sammansatt enligt formeln Mg SO4
+ K Cl + 3 H2 O. (I art. Kainit är den numera
mindre brukliga formeln
K2 SO4 + Mg SO4 + Mg Cl2 + 6 H2O
angifven. Sammandrager man denna formel till K2
(SO4)2 Mg2Cl2 + 6 H2O, så ser man, att den är
en fördubbling af ofvanstående formel Mg SO4 +
K Cl + 3 H2 O = K SO4 Mg Cl + 3 H2O.) Kainiten
anses ha uppstått i saltlagren genom inverkan
af vatten, som innehåller lösta sulfater, på
karnallit. Ang. kainitens förhållande till andra
dubbelsalter af magnesium se Stassfurtsalter. Den
bekantaste formen af magnesiumsulfat är det
s. k. bittersaltet, Mg SO4 + 7 H2O, som har
medicinsk användning som laxermedel; magnesiumsulfat
är äfven den verksamma beståndsdelen i bittervatten
(se d. o.). Magnesiumnitrat, Mg (NO3)2, är mycket
lättlösligt och kristalliserar därför endast ur
mycket koncentrerade lösningar i form af rombiska
nålar. Dubbelsaltet ammoniummagnesiumfosfat, NH4
Mg PO4 + 6 H2O, är svårlösligt och faller ut, när
magnesiumsaltlösningar blandas med fosfatlösningar
i närvaro af ammoniak och klorammonium. Vanligen
fäller man fosforsyran med s. k. magnesiamixtur, som
beredes genom blandning af 110 gr. kristalliserad
magnesiumklorid, 140 gr. ammoniumklorid, 1,300
gr. vatten och 700 gr. koncentrerad ammoniak
(eg. v. 0,96). Ammoniummagnesiumfosfat öfvergår
vid glödgning i magnesiumpyrofosfat, Mg2 P2
O7. Ammoniummagnesiumarsenat, NH4 Mg AsO4 + 6
H2O, förhåller sig analogt som det motsvarande
fosfatet. Bland magnesiumsilikaterna må nämnas
olivin, Mg2 Si O4, och serpentin, Mg3 Si2 O7 + 2 H2O;
magnesiumdubbelsilikater äro augit och hornblände
(se dessa ord). Magnesiumkarbonat, Mg CO3, förekommer
i naturen som magnesit och magnesitspat.

2. Toxik. Lösliga magnesiumsalter,
t. ex. magnesiumklorid och magnesiumsulfat, ha vid
djurförsök visat egendomliga giftverkningar. Om de i
lösning insprutas direkt i blodet eller, i större dos,
under huden, framkalla de utan föregående retning
direkt förlamning af nervsystemet, såväl ryggmärg
och hjärna som vissa periferiska nervbildningar,
hvilka förlora sin retbarhet, medan hjärtmuskeln
och skelettmusklerna ej påverkas. Hos lägre
djur (groda) framträder en förlamning, lik den
af curare (se d. o.). Förlamningen af hjärnan
medför känsellöshet. Blodtrycket sjunker starkt,
och andningen upphör. Insprutas måttliga doser under
huden (O,8-0,9 gr. magnesiumklorid för hvarje kg
af djurets kroppsvikt), inträder sömn som af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:31:34 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free