Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margarinlag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varor. Förordning rörande sättet för
hithörande varors kontrollundersökning
är f. n. (1912) under utarbetande.
Il. J. Dit.
Margarinlag kallas vanligen förordningen om kontrollen
öfver tillverkning af och handel med margarin (se
d. o.).
Margarinost. Se Margarin.
Margarinsyra, kem., en substans, som ansågs vara
sammansatt enligt formeln C17 H33 02 H, men som ej
är någon enhetlig kemisk förening. H. E.
Margarit, miner., färglös eller hvitgrå monoklin
glimmer med kalk i st. f. muskovitens kali. A. Hng.
Margarita, astron., en af småplaneterna.
Margarita, ö i Karibiska hafvet, nära kusten af
sydamerikanska republiken Venezuela, i hvilken den
jämte ett par andra mindre öar bildar Distrito
federal oriental. Omkr. 1,150 kvkm. ön är bergig och
föga fruktbar. Den upptäcktes 1498 af Columbus och
vann snart ryktbarhet genom det rika pärlfisket vid
dess kuster. Detta har till största delen tagit slut,
och invånarna, omkr. 40,000, lefva hufvudsakligen af
jordbruk samt fiske och handel. Statens hufvudstad
är Ciudad de la Asuncion. Bästa hamnen är Pampatar.
(J. F. N.)
Margaritae (lat.), eg. pärlor; konstgjorda ädelstenar,
som tillverkades i Venezia vid 1200-talets slut af
Briani och Miotti.
Margaritana, zool. Se Flodpärlmusslesläktet.
Margaritsziget [-siget], ung. ("Margareta-ön"). Se
Budapest, sp. 496.
Margate , stad och badort i engelska
grefsk. Kent, på norra sidan af den nu med
fastlandet förenade ön Thanet, utanför Thames’
mynning, 6,5 km. v. om North Foreland, 145 km. ö. om
London. 23,118 inv. (1901). Ända till 1800-talet
var M. endast ett fiskeläge med liten kusthandel,
men har sedermera, hufvudsakligen på grund af sin
fina hafssand, småningom blifvit en omtyckt badort,
besökt företrädesvis af Londons medelklass. M:s
gamla namn var Meregate ("utlopp till hafvet").
(J. F. N.)
Margaux , by i franska dep. Gironde, på
vänstra stranden af floden Gironde. Omkr. l km. från
byn ligger det för sitt vin bekanta Chåteau-Margaux
(se Bordeaux-viner). (J. F. N.)
Margelan (M a r g h i l a n), N o v y j (Nya),
hufvudstad i ryska guv. Fergana i Central-Asien,
65 km. ö. s. ö. om Kokan och omkr. 55
km. s. om Sir-Darja, vid ceutralasiatiska
järnvägen. 8,977 inv. (1897). S t a r y j
(Gamla) M., 16 km. n. v. om det förra, hade 1897
36,592 inv., mest sarter, tadsjiker och judar.
J- F- N.
Margerit, bot. Se Chrysanthemum, sp. 263.
Marggrabowa [-båva], kretsstad i
Ost-Preussen, reg.-omr. Gumbinnen. 5,021
inv. (1905). Landtbruksskola.
J. F. N.
Marggraf, Andreas Sigismund, tysk kemist, f. 1709,
d. 1782, blef 1760 direktör för den fysikaliska
klassen af Berlins vet. akad. M. var framstående
kemist och analytiker, bekant genom ett stort
antal undersökningar, t. ex. öfver lerjord och
magnesia, hvilkas utmärkande egenskaper han
uppdagade. Af stor betydelse för industrien blef
hans upptäckt, att hvitbetan innehåller socker.
P.T. C.«
Margherita [-gerlta], italiensk namnform för
Margareta.
Margherita di Savoia,
kommun i italienska prov. Foggia (Apulien),
vid Manfredoniaviken, nära lagunen di
Salpi. 5,974 inv. (1901). Statssalin.
J. F. N.
Marghilan, städer. Se Margelan.
Margiane, landskap i det gamla Baktrien, på båda sidor
om floden Margus (nuv. Murgab), mycket fruktbart,
i synnerhet på vin, men omgifvet af sandöknar. Dess
hufvudstad var Antiochia M., som hade sitt namn
efter Antiochos I och under sin storhetstid var
70 stadier i omkrets. Dess ruiner ligga vid Merv.
J. F. N.
Marginal. 1. M. l. Marg (lat. margo, brädd, rand),
oskrifven eller icke tryckt brädd af en skrifven
eller tryckt sida; "hålla någon vid marginalen",
hålla i tukt. Marginalen utmed ryggen af ett ark å
alla från K. M:ts kansli samt från ämbetsverk, ämbets-
och tjänstemän utgående expeditioner skall vara minst
3 cm. bred, k. kung. 27 april 1906. - In ma’rgine
l. ad marginem, i brädden. - 2. Hand. I allmänhet
en skillnad mellan två penningbelopp, som innebär
en säkerhet mot förlust eller en möjlighet till
vinst. Så t. ex. skillnaden mellan ett värdepappers
kursvärde och det belopp en bank beviljar som lån
mot säkerhet af samma papper; skillnaden mellan
en banks ut- och inlåningsränta. Vid börsaffärer
på tid (terminsaffärer) förstås med marginal ett
belopp, som deponeras som säkerhet för aftalets
uppfyllande dels vid affärens ingående, dels äfven
eventuellt efter hand till täckning af differenserna,
allteftersom prisen variera, tills slutuppgörelse
sker. Sålunda har vid tidsaffärer på Stockholms
fondbörs den förmedlande fondbörsmedlemmen att af
sin hufvudman uttaga en marginal motsvarande minst
5 proc. af ifrågavarande pappers inköpsvärde samt
att kräfva skriftlig förbindelse om lämnande af
ytterligare säkerhet, om sådan genom förändringar i
papperets kursvärde skulle påfordras. Äfven i fråga om
varor användes stundom ordet marginal i betydelse af
skillnaden mellan en varas tillverkningsvärde (sällan
inköpspris) och det beräknade försäljningspriset.
2. Å. W:son M.
Marginala språkljud, fonet., konsonanter, som uttalas
med tungspetsen vid öfre framtändernas underkant
(lat. margo, kant). Så skall enligt Michaelis
i tyskan det s-ljud uttalas, som genom den andra
ljudskridningen uppstått ur t, t. ex. i sass, satt,
fuss, fot, under det att s eljest i tyskan bildas
högre upp (alveolart). Michaelis vill ha marginalt
s betecknadt med ß. Se <sp>Kontaktläge<sp>,
sp. 896. Lll.
Marginalier (lat. glosscæ marginales; se Marginal),
anmärkningar eller förklaringar i brädden, randglossor
(se Glossa).
Marginal utility [mäMjinl joti’liti], eng., af
Marshall införd benämning på gränsnytta. Se V ä r d e.
Margites (grek. Margites) synes i den forngrekiska
folksagan ha varit en karaktärsfigur, betecknande
den inbilska och själfkära dumheten. Han var äfven
hjälten i ett komiskt epos af samma namn, hvilket man
fordom med orätt tillskrifvit Homeros. Om denna dikts
innehåll och poetiska värde ge de få verser (utg. af
Kinkel i "Epicorum græcorum fragmenta", 1877), som
kommit till vår tid, endast ringa föreställning. I
forntiden var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
