- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1091-1092

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrander ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utanför Konstmuseet. Jfr K. Madsens
omfattande monografi (1905).
G-g N.

Marstränder, Karl Johan Sverdrup, norsk keltolog,
f. 1883 i Kristiansand, student 1902, reste 1907
med statsstipendium till Irland och anställdes
1908 som stipendiat i jämförande språkvetenskap
vid Kristiania universitet. 1910 utnämndes han
till professor i iriska språket och litteraturen
vid School of irish learning i Dublin. M. har
offentliggjort större vetenskapliga afhandlingar i
lärda samfunds publikationer och tidskrifter. Sedan
1910 är han medredaktör af tidskr. "Erin".
K. V. H.

Marsupialia, zool., en förr allmännare än numera
brukad benämning, liktydig med Metatheria. Se Pungdjur.

Marsupites Mant., paleont.., under kritsystemets
senontid i norra Europa och Indien lefvande
krinoidésläkte med regelbunden kalk
utan stjälk, erinrande om det paleozoiska
släktet Cyathocrinus. Plåtarna visa en fin
radialskulptur. A. Hng.

Marsupproren (Marsrevolutionen, Marsdagarna) kallas
de folkrörelser, som i många tyska stater, närmast
som följder af den franska februarirevolutionen,
utbröto i mars månad 1848, i Berlin och Wien
framkallade blodiga strider med militären samt
hade till följd märkliga ändringar i bestående
lag och statsförfattningar. Se Preussen (Historia),
Tyskland (Historia) och Österrikisk-ungerska monarkien
(Historia). Äfven i Sverige uppstodo vid samma tid
tumult (se Marsoroligheterna).

Marsus, Domitius, romersk skald, d. mellan
19 f. Kr. och 12 e. Kr., vän till Vergilius och
Tibullus, var en för sin tid mycket ansedd skald,
författare till Cicuta ("sprängörten", en samling
bittra satirer), till en vacker minnesdikt öfver
Tibullus, elegiska skaldestycken, ett epos, Amazonis,
och en prosaafhandling, De urbanitate (om vett och
finhet). Martialis omtalar honom ofta nog. J-C.

Marsvin, Cavia, zool., ett släkte, hörande
till familjen <i></i>Caviidæ (se Marsvinen), gnagarnas
ordning och däggdjurens klass. Det saknar svans, har
kindtänderna divergerande bakåt, ungefär lika stora
och utan rötter. Framfötterna ha 4 och bakfötterna 3
tår; klorna äro böjda och hoptryckta, öronen äro små
och rundade, hela fotsulorna nakna, öfverläppen icke
klufven och framtänderna utan fåra. Hit hör vanliga marsvinet, C. cobaya, som är brokigt af svart, rödgult och hvitt
samt har gulgrå framtänder. Dess vilda stamform
är sannolikt C. cutleri, som lefver i Peru. Det
öfverfördes till Europa strax efter Amerikas
upptäckande. Marsvinet är mycket omtyckt för sin
förnöjsamhet och godmodighet. Det trifves utan
svårighet, blott det får luftig och torr bostad,
äter alla slags växtämnen, förökar sig synnerligen
starkt, men bör aktas för fuktig och kall väderlek. –
Aperean, C. aperea, är allmän i Syd-Amerika och vistas
på fuktiga ställen vid skogsbrynen. Djuret för ett
nattligt lefnadssätt, är föga skyggt och så dumt,
att rofdjuren med lätthet bemäktiga sig detsamma,
samt gör skada i trädgårdar. Köttet ätes gärna af
indianerna. Färgen är svartbrun, med inblandadt
gult, undertill gulgrå. Framtänderna äro brungula
och kroppslängden 27 cm. – Ordet "marsvin" brukas
äfven som namn på "tumlaren" (Phocæna communis)
och här i den äldre heraldiken alltid denna
betydelse. C. R. S. (L-e.)

Vanliga marsvinet, Cavia cobaya.

Marsvin, Ellen, dansk
adelsdam af en gammal, sedan 1300-talet känd och 1768
utslocknad ätt, f. 1572, d. 1640, var 1589-1602 gift
med L. Munk och moder till Kirsten Munk, Kristian IV:s
gemål, samt 1607-11 med K. Rud. Hon blef efter hand
egarinna till flera stora gods rundt om i landet:
Vallö på Själland, Ulfeldtsholm på Fyn, som hon
ombyggde och kallade Ellensborg (nu Holckenhavn),
Boller och Rosenvold i Jylland samt öarna Taasinge och
Thurö. Hon var en af landets största godsegare (öfver
7,600 tnr hartkorn) och styrde sina egendomar med
stor affärsskicklighet. För att öfverskyla dotterns
otrohet 1629 främjade hon konungens förbindelse med
Vibeke Kruse (se d. o.), men ställde sig dock senare
(1635) på dotterns sida, då konungen stod fast vid
skilsmässan. E. Ebg.

Marsvinen 1. Marsvinsartade
djur
, Caviidæe, zool., en gnagarfamilj af gruppen
Hystricomorphi, som innesluter de största nu lefvande
gnagarna. Liksom hos idisslarna är organisationen
hos denna familjs flertal anpassad till snabb
ställflyttning och utmärkes därför genom tämligen
höga ben, tillbakabildadt nyckelben och benägenhet för
tillbakabildning af sidotårna, särskildt å bakbenen,
genom bröstbenets smalhet o. s. v. Äfven klorna ha
fått ett hofliknande utseende, hvarför hithörande
djur ock betecknats som Subungulata (d. v. s. en
underaf delning af Ungulata, hofdjuren). Svansen är
kort. Alla arterna tillhöra Central- och Syd-Amerika
och bebo mycket olikartade trakter: somliga slätter,
andra skogar eller sumptrakter, andra åter äro
bundna till vattnet. De äro växtätare och låta
lätt tämja sig; ett bland dessa djur (marsvinet)
har blifvit ett verkligt husdjur. Hithörande
släkten äro Cavia, marsvin, Dasyprocta (se Aguti), Coelogenys (se Pakasläktet), Dolichotis
(se Marasläktet) och Hydrochoerus (se d. o.).
L-e.

Marsvinsartade djur, zool. Se Marsvinen.

Marsvinsholm, gods i Balkåkra socken, Malmöhus
län, vid M. station å Malmö-Ystads järnväg, 12
km. från Ystad, utgör numera endast lO1/2 mtl med en
areal af 488 har, tax. till 578,000 kr. (1911).
Slottet, som byggdes 1644–48 af Otto Marsvin,
på pålar i en liten insjö, bildar en fyrkant i 4
våningar, försedd i nordvästra och sydöstra hörnet
med torn i 5 våningar; det kallas af Upmark "den
nordliga renässansriktningens sista mer betydande
kraftyttring". 1782-86 företog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbq/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free