- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik /
1099-1100

(1912) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marstrander ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1099

Mårtens-Martensen

1100

icke alltid kunna fritagas från en viss nationell
ensidighet. Hans mest bekanta och till flera
språk öfversatta arbete (på ty. utg. af Bergbohm
under titeln Völkerrecht. Das internationelle
recht der civilisirten nationen, 1883-86) utgör en
systematisk framställning af den positiva folkrätten
i öfversiktlig form, med historiska exkurser och
redogörelser för belysande precedensfall. Bland
hans många öfriga arbeten må nämnas dels La paix
et la guerre (1991), dels Recueil des traités et
conventions conclus par la Russie avec les puissances
étrangéres (14.bd, 1874-1905). M. var flera gånger
ifrågasatt som kandidat till No-belska fredspriset.
1-3. Rid.

Mårtens, Elisabet, pseudonym för danska författarinnan
Louise Elisabeth Björn-sen (se d. o.).

Martensen, Hans Lassen, dansk teolog, f. 19 aug. 1808
i Flensborg, d. 3 febr. 1884, blef student 1827
och teol. kandidat 1832 och tog alla sina examina
med utmärkelse. Han var först en varm anhängare af
H. Stef-fens och påverkades senare af Grundtvig
och Mynster. 1834 besvarade han universitetets
teol. prisuppgift och anträdde därefter en tvåårig
utrikes resa, hvarunder han besökte universiteten
i Berlin, Heidelberg och Miin-chen samt lärde
känna den tidens mest framstående teologer och
tänkare (Steffens, Schel-ling, Marheineke, Daub
och Baader). Under sin vistelse i Wien knöt han en
nära vänskapsförbindelse med skalden Lenau. 1837
vann M. teol. licentiatgrad med en latinsk skrift
om s j älf med vetandets autonomi (öfv. till
da. 1841), i hvilken han med skarp kritik af de
tyske filosofernas rationalism sökte påvisa, att
människan genom endast själfmedvetandet icke kan
komma till insikt om den religiösa sanningen och
att därför icke tänkandet skall vara religionens
grund, utan tron förutsättningen för religiös
öfver-tygelse. M. blef 1838 lektor i teologi
vid Köpenhamns universitet, 1840 e. o. och 1850
ord. professor samt fick 1840 diplom som hedersdoktor
i teologi från universitetet i Kiel. Genom sin
vältaliga och tankerika framställning samlade han
som universitetslärare en talrik och beundrande
åhörar-skara omkring sig samt utöfvade därigenom ett
mycket stort inflytande på det teologiska studiet i
Danmark. Under intrycket af den hegelska filosofien
framställde M. kristendomens sanningar i deras
förhållande till den tyska filosofiska spekulationen,
som just då mäktigt gripit sinnena. Faran af att
han därigenom skulle föras på afvägar, bort från
kristendomen, motverkades af det inflytande, som
studiet af medeltidens mystiker hade på honom och som
gaf sig uttryck i hans skrift M ester E ekart (1840;
2:a uppl. 1851), som vittnar om förtrolig bekantskap
med medeltidens tyska mystiker. Ett besläktadt ämne
behandlade M. 1881 i Jacob Böhme, theosofske studier
(öfv. till sv., eng. och

ty.). 1841 följde Grundrids til moralphilosophiens
system (3:e uppl. 1879; öfv. till sv. 1841,
3:e uppl. 1879, ty. och höll.). Under det att
hegelia-nismen småningom trädde i allt skarpare
opposition mot kristendomen, häfdade M., att "icke
vetenskapen, icke teologien, utan endast tron är för
oss alla det enda nödvändiga". Denna tanke uttalades
i förordet till Den christelige dogmatik (1849;
5:e uppl. 1904) och genomtränger hela denna skrift,
som blifvit öfversatt till svenska ("Den christeliga
dogmatiken", 1849-50, 2:a uppl. 1852; ny öfv. 1876),
tyska (6 uppl.), engelska och franska samt i hela den
protestantiska världen skattas som ett hufvudarbete i
systematisk teologi. Den har t. o. m. i Aten användts
som underlag för föreläsningar. Visserligen kunna
från ortodox sida invändningar göras mot M:s sätt
att behandla vissa kyrkliga dogmer. Och då han i
sin utveckling af trosläran tillika sökte uppvisa
förnufts-grunder för trons sanningar, rönte han
starkt motstånd af S. Kierkegaard och hans lärjungar,
i synnerhet R. Nielsen, och svarade med Dogmatiske
oplysninger (2 uppl. 1850; "Dogmatiska upplysningar",
s. å.). Redan tidigare hade han med sin skrift
Den christelige daab, betragtet medhensynpå det
baptistiske spörgsmaal (1843; "Det christliga
dopet, betraktadt med afseende på den baptistiska
frågan", 1847) framkallat en motskrift af Magnus
Eiriksson. 1845 blef M. kunglig hof predikant
och vann inom kort som ordets förkunnare samma
anseende som det han redan förvärfvat i egenskap
af universitetslärare. 1847-81 utkommo 9 samlingar
Prcedikener (tills. 183 st.), bland hvilka en (12
predikningar) bär titeln Christi lidelseshistorie
("Christi lidandes historia", 1873). Därjämte utgaf
han en fullständig samling Prcedikener for alle sön-
og helligdage (1878, 2:a uppl. 1885; "Predikningar på
alla sön- och högtidsdagar under året", 1879). Utom
dessa nu nämnda äro många af M:s predikningar utgifna
på svenska, dels en och en, dels i samlingar, af
hvilka tre utkommo 1848-52 och den senaste, "Till
daglig uppbyg-gelse", 1884. 1860-82 utgaf M. tre
samlingar Tåler ved prcestevielse (61 st.; öfv. till
ty., "Hir-tenspiegel"); vidare 1884 en samling
Lejligheds-taler (43 st.). Redan 1851 uppmanades
han att bli biskop i Slesvig, men afslog anbudet,
närmast emedan han ogillade de nya bestämmelserna
om kyrkospråket i Ängel. Men 1854 utnämndes han
till biskop öfver Själlands stift med förbigående af
H. N. Clausen, som var äldre professor samt af många,
t. o. m. af Fredrik VII själf, ansågs ha större
meriter. 1865 blef M. därjämte konfessio-narius
hos det nya konungahuset, med hvilket han var nära
förbunden. Då han i ett minnestal skildrat Mynster
som ett "sanningsvittne", framkallade han (1854)
S. Kierkegaards stränga tadel och våldsamma angrepp på
hela "den officiella kristendomen", men gaf blott ett
af visande svar och fäste icke heller något afseende
vid R. Nielsens fortsättning af polemiken. 1867
bemötte han dock dennes upprepade anfall mot teologien
som vetenskap, i skriften Tro og viden. Äfven med
Grundtvig och dennes vänner kom M. i en liknande
strid, genom sina uppsatser / anledning af pastor
Grundtvigs oplysninger om alterbogsdaaben (1856-57)
och ännu mera genom skriften Til forsvar mod den saa-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbq/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free