Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matthew ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1271
Mattias Gregersson-Mattioli
konung Georg Podiebrad af Böhmen samt större delen
af Österrike med Wien (1485) från kejsar Fredrik
III. Ehuru under hela sin regering upptagen af krig,
försummade han dock icke den inre förvaltningen,
hvilken han skötte på ett utmärkt sätt. Under hans
regering infördes boktryckarkonsten i Ungern. I Buda
grundlade konungen ett för storlek och rikedom på
handskrifter berömdt bibliotek. M. betraktas som en af
Ungerns största re-genter. Han förmälde sig 1458 med
Georg Podie-brads dotter Katarina (d. 1463) och 1478
med Beatrix, en naturlig dotter af konung Ferdinand
af Neapel och Aragonien, men efterlämnade ingen äkta
arfvinge. Hans oäkta son Johannes Corvinus (d. 1504)
gjorde förgäfves anspråk på tronen. - Jfr Fraknöi,
"Matthias Corvinus, könig von Un-garn" (1891).
V. K-r.*
Mattias Gregersson (Mats Gregersson), biskop
i Strängnäs, tillhörde en af de svenska
medeltidsätter, som buro en lilja i vapnet (se
L i l j a, herald.), och var son till den gamle
bepröfvade rådsherren Greger Matsson till Tyresö. Han
hade 1489 blifvit magister i Greifswald och senare
"doctor decretorum" samt erhöll 1500 i Rom värdigheten
"comes palatinus". 1495 vardt han domprost i Strängnäs
och 1501 biskop där, men blef mer än i sin kyrkliga
befattning verksam och inflytelserik som medlem af
Svea rikes råd (sedan 1502) och Sten Sture d. yrs
kansler. 1504 sändes han jämte Bengt Ryning till
Köpenhamn för att underhandla med danskarna, var
vid det unionsvänliga mötet i Malmö i april 1512 det
främsta svenska ombudet och tillhörde 1513 svenska
rådets utskickade till Köpenhamn. Under Kristian II:s
invasion i Sverige 1520 visade han sig efter Sten
Stures död mycket villig att gå den danske konungens
ärenden samt fungerade vid dennes kröning i Stockholm,
men blef själf 4 dagar senare, 8 nov. 1520, det första
offret i Stockholms blodbad.
Mattias Kettilmundsson (Mats Kettil-mundsson),
rikshöfvitsinan, d. i maj 1326, antagligen i Åbo,
hade en tid till sköldemärke två
Mattias Kettilmundsson s sigill.
snedbjälkar, hvarför han oriktigt räknats till
Lama-släkten (se Lama), men förde sedermera 3
rosor i sitt vapen. Redan vid unga år fäste han
uppmärksamheten vid sig. Det var i Torgils Knutssons
krig mot ryssarna, 1299, vid Nevafloden, där han,
såsom krönikan berättar, "en unger halade (hjälte)
rask och from", vid Landskrona trotsigt red fram mot
ryska hären och utmanade hvem som ville till envig (en
utmaning, som ingen följde) och f. ö. så utmärkte sig,
att krönikan gör honom till fejdens hjälte. Ej långt
därefter, 1302, befinnes den tappre krigaren vara
en af den ridderlige hertig Eriks förtrognaste män;
han var "hofvitsmannen för hertigarnas krigsöfningar
och torneringar’’, om man får tro konung Birger
Magnussons ord. Under den 1304 upplågande striden
emellan Birger och hans bröder stod M. de senare bi
såväl i fält som vid fördrag. Han var den ende, som
1304 höll hertigarnas vapenära uppe genom ett djärft
anfall på den kungliga härens förposter. Han beseglade
1305 brödernas förlikning i Kolsäter. Han intog efter
Hå-tunaleken, 1306, Stockholms slott för hertigarnas
räkning, förde 1309 deras hufvudbaner i striden mot
den i Sverige inbrytande danske konungen Erik Menved
och står 1310, 1313 och 1314 i pärmbrefven som en
af löftesmännen vid de förbindelser, som hertigarna
nödgades afge till sina fiender. Det var naturligt,
att konung Birgers för-gripelse mot hertigarna,
det s. k. Nyköpings gästabud (dec. 1317), skulle
uppkalla M. bland de främste i den folkresning,
som afsåg att befria eller hämnas dem. I spetsen
för västgötarna ryckte han mot Nyköping, som
belägrades, och vid midsommartiden 1318 utsågs
han på en herredag i Skara till rikets drots
och hof vitsman. Vid Mikaelitiden s. å. inbröt
han i Skåne och slog 26 okt. vid Mjölka-långa i
grund Birgers bundsförvant Erik Menved, hvilken 11
nov. s. å. med M. och andra svenska underhandlare
i Roskilde afslöt stillestånd. Nu kunde M. med all
kraft ansätta Birger. I afsikt att tillfångataga
denne, som sökt sig en fristad på Gottland, begaf
M. sig på våren 1319 med en flotta till nämnda Ö;
konungen var vid hans framkomst sin kos, men ön togs
i besittning för Sveriges krona. Med ifver arbetade
M. sedermera på att skaffa Sveriges krona åt Eriks
treårige son Magnus, hvilken efter sin morfaders död
i maj 1319 ärft Norges rike. Med gossen på sina armar
trädde han 8 juli s. å. inför valmenigheten vid Mora
stenar. Han vädjade till dennas känslor af beundran
och medlidande för den så sorgligt omkomne fadern,
och Magnus fick konunganamn. Icke långt därefter (före
25 nov. 1319) synes M. ha nedlagt drots-ämbetet,
men fortfor att intaga en betydande plats bland
rikets råd och konungens förmyndare. Han tycktes
till en början ha slutit sig till änkehertigin-nan
Ingeborg, konungens moder, men deltog 1322 i den
mot henne riktade stormannaföreningen i Skara. De
sista åren af sitt lif var han höfvitsman i Finland.
J- Th. w.
Mattioli [-åli, lat. Matthiolus], P i e r-andrea
(Pietro Andrea), italiensk botanist, f. 23
mars 1500 i Siena, d. 1577 i Trient, läkare,
lifmedikus hos kejsar Maximilian II, var en
för sin tid framstående medicinsk och botanisk
författare. Hans mest berömda verk är Commentarii
in sex libros Pedacii Dioscoridis Anazarbei de
medica materia (utg. på många språk i många uppl.).
C. Lran
Mattioli [-åli], Ercole Antonio, italiensk
diplomat. Se Järnmasken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
