Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ma-tuan-lin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1283
Mau-Maudair
1284
att utfärda en sådan provisoriskt. Denna
teori, som sedan närmare utvecklades i hans
statsförfattningsrätt, ogillades i början nästan
allmänt, men upptogs under den följande politiska
kampen mellan landsting och folketing af högern
som ett ypperligt vapen. Härtill kom, att M. 1879 i
Köpenhamn valdes till medlem af landstinget (återvald
till sin död) och genom nit och utomordentlig
arbetsförmåga snart vann en framstående ställning
samt balanserade Kriegers dittills öfvermäktiga
inflytande. Sedan 1883 var M. högerns egentlige
ledare i landstinget och inflytelserikaste talare,
och det berodde i synnerhet på honom, att kampen
drefs till sin spets och 1885 ledde till den första
provisoriska finanslagen (upprepad i 9 år). Samtidigt
var M. partiets verksammaste man utom riksdagen,
uppträdde som talare på en stor mängd folkmöten
och tog betydelsefull del i dess organisering
rundt om i landet. I samma mån önskningarna om
en politisk förlikning växte inom högern, trädde
M. mera i skuggan. Sedan 1894 var han landstingets
talman, tills högern 1902 förlorade majoriteten
i denna församling. De följande åren var M:s
inflytande vida mindre än under den stora politiska
kampen. Däremot tog han 1902-03 verksam del, både
genom småskrifter och tidningsartiklar, i dryftandet
af frågan, huruvida de kunga-valde landstingsmännen
verkligen äro valda på lifstid eller om deras
mandat utgå vid en tingsupplösning. M. häfdade
med styrka den förra uppfattningen.
E. Ebg.
Mäu’, stad. Se M h o w.
Mäu’, Jens Kristian Edvard Teodor, dansk präst
och författare, f. 10 okt. 1808, d. 4 aug. 1885,
blef teol. kandidat 1831 och kyrkoherde 1835
samt innehade 1850-63 Skjellerups pastorat på
Fyn och 1863-80 Farums pastorat i norra delen
af Själland. 1848 var han med om stiftandet af
Selskabet for Danmarks kirkehistorie samt tog
verksamt del i de nordiska kyrkomötena (1857-61) och
i sträfvandena för missionens främjande. M. utgaf
ett stort antal uppbyggelse- och folkskrifter. De
förnämsta bland dessa äro Christe-lige betragtninger
for hver dag i aaret (1845; 8:e uppl. 1885) jämte
därtill hörande Psalmer og aan-delige sange til
hver dag i aaret (1858), Aandeligt skatkammer
(1868), åOO fortcellinger jor skolen og livet
(1847, 6:e uppl. 1894; "Christlig läsebok för
skolan och hemmet, innehållande 400 sannfärdiga
smärre berättelser, ordnade efter Luthers katekes",
1867, 2:a uppl. 1876) och Älvor og gammen (1855;
2:a uppl. 1871). 1843-67 redigerade M. tidskriften
"Christelig samler" med dess fortsättning "Ny
christelig samler" (tills. 25 bd). Därjämte samlade
och utgaf han Dansk ordsvrogsskat (2 bd, 1879),
innehållande mera än 12,000 ordspråk, tänkespråk o. d.
E. Ebg.
Mail7, August, tysk arkeolog, f. 15 okt. 1840 i Kiel,
d. 6 mars 1909 i Rom, blef 1863 gymnasielärare
i Gliickstadt, men måste på grund af svag hälsa
taga afsked och var sedan 1872 bosatt i Rom. 1873
anställdes han vid tyska arkeologiska institutet
där och skref i dess handlingar årsberättelser öfver
utgräfningarna i Pompeji, där han uppehöll sig hvarje
sommar, länge som stamgäst i det enkla albergo il
Sole. Särskildt egnade han sig åt studiet af de
pompejanska väggmålningarna, hvilkas
stilhistoria han utredt. Många svenskar gjorde i
Pompeji bekantskap med den flärdfrie, tillbakadragne
mannen, men som villigt stod vetenskapliga
forskare till tjänst. Bland hans skrifter må
nämnas Geschichte der dekorativen wandmalerei
in Pompeji (1882), Fiihrer durch Pompeji (5:e
uppl. 1910), Pompeji in leben und kunst (1900, 2:a
uppl. 1908) samt tills, med Zangemeister 2:a delen
af suppl. till 4:e bandet af "Corpus inscriptionum
latinarum" (1909). 1911 utfärdades upprop för
insamling af medel till resande af M:s byst som
en pendant till Fiorellis byst på Pompejis forum.
J- C.
Maubant [måba’], Henri Polydore, fransk skådespelare,
f. 1821 i Chantilly, d. 1902 i Paris, genomgick
konservatoriet där, debuterade 1842 på Théåtre
fran£ais och var anställd vid denna scen 1843-89, från
1852 som societär. Utrustad med ståtligt yttre och
malmfull stämma, uppbar han förträffligt pére-noble-
och resonörrollerna i såväl klassiska som moderna
tragedier och komedier samt behandlade versdiktionen
mönstergillt. Han blef 1881 professor i deklamation
vid konservatoriet.
Maubeuge [måböʃ], stad och fästning i franska
dep. Nord, vid Sambre, 5 km. från Belgiens
gräns. 13,569 inv. (1906; som kommun 21,520). Collège,
handelsskola. Masugnar och fabrikation af järnvaror,
maskiner etc. M. afträddes till Frankrike genom
freden i Nijmegen (1678) och befästes af Vauban med
en bastionerad enceinte samt försågs efter 1870 med
en gördel af 9 verk med 30 km. omkrets. Denna gördel
förstärktes 1895 med ytterligare 6 verk. På Sambres
norra strand ligga nu verken Boussois, Salmagne,
Mairieux, Bersillier, des Sarts, Hirson, Fontaine,
Leveau, Feignies och Grévaux samt på dess södra
Haumont, Bourdiau, Ferrière-la-Petite, Cerfontaine och
Rocq. Omkr. 10 km. n. v. om M. ligger byn
Malplaquet (se d. o.).
(J. F. N. L. W:son M.)
Mäu’ch, Karl, tysk Afrikaresande, f. i Wiirt-temberg
1837, d. där 1875, till följd af ett fall, reste
1865-72 i Transvaal och områdena mellan Limpopo och
Sambesi och återupptäckte 1871 Zim-babues ruiner, i
hvilka han trodde sig ha återfunnit bibelns Ofir. Han
skref Reisen im innern von Sildafrika 1865-72 (1874).
Wbg.
Mauchamp-fåret [måʃã’-]. Se Fårsläktet, sp. 203.
Mauch Chunk [må’ch tʃa’ŋk], stad i nordamerikanska
staten Pennsylvania, ligger pittoreskt vid ett af de
trängsta ställena af Lehigh-dalen, i ett af de mest
gifvande koldistrikten. 4,029 inv. (1900). Staden
besökes för sina vackra omgifningar mycket af resande.
(J. F. N.)
Mauclair [mäklar], Gam i l le, fransk författare,
f. 29 dec. 1872 i Paris, gjorde sig tidigt känd
som konstkritiker, skref de symbolistiska dikterna
Sonatines d’automne (1894), framtidsromanen L’orient
vierge (1897) och konstnärsskildringen Vennemie des
réves (1899), den af kvinnohat fyllda Les méres
sociales (1902) och La ville-lumiére (1904),
som behandlar Paris som konststad. Vidare har
M. skrifvit Jules Laforgue (1896), L’fm-pressionisme
(1904), Fragonard (s. å.), De Watteau å Whistler
(1905), /. B. Greuze (1906) och en biografi öfver
Rob. Schumann 1906. Se biogr, öfver M. af Aubry
(1905).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
