Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mauritia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1309
Mausim-Max
1310
M a u s e r I Wiirttembcrg 1866 först framställd
gevärskonstruktion, som sedan ytterligare
utvecklats och nu med olika modifikationer är
antagen i åtskilliga länder, bl. a. Sverige. Se
vidare Handeldvapen (äfven tabellen).
S.
Mausim, det gammalarabiska namnet på monsun (se
d. o.).
Malisolé. Se Mausoleum.
Mausoleum, lat. (grek. Mauso’leion), urspr, den stora,
praktfulla grafvård, som drottning Artemi-sia af
Karien lät uppföra i Halikarnassos öfver sin bittert
sörjde make och broder, M a u s o l o s, härskare
i nämnda stad (377-353 f. Kr.). Mausoleum nämndes i
forntiden som ett af "världens sju underverk". Man
har mycket tvistat om, huru mausoleum såg ut. Enligt
Plinius d. ä. bestod det af en fyrkantig underbyggnad,
129 m. i omkrets, om-gifven af 36 pelare. Däröfver
höjde sig en byggnad, som i 24 trappsteg tillspetsade
sig uppåt i pyramidform. På öfversta platån stod
ett fyrspann af marmor. Det hela var 44 m. högt
och på det präktigaste smyckadt med statyer samt
måladt i olika färger. (En afbildning af amasonfrisen
meddelas å pl. III till art. Bildhuggarkonst.) Ännu
på 1100-talet var M. väl bevaradt; men under följande
årh. förstördes öfverbyggnaden, och Johannitriddarna
nyttjade 1522 grafvården som sten- och kalkbrott. Sir
C. T. Newton återfann den 1857, och en mängd konstverk
fördes därifrån till London (de förvaras nu i
British museum). Litt. bl. a.: Newton och Pullan,
"History of discoveries ät Halicarnassus" (1862-
63), Petersen, "Das mausoleum" (1867), Adler, "Das
mausoleum zu Halicarnass" (1900), J. J. Ste-venson,
"A restoration of the mausoleum ät Halicarnassus"
(1909). - Namnet mausoleum har sedermera nyttjats
äfven för andra väldiga graf-vårdar, byggda efter
liknande plan, t. ex. i Kom Mausoleum Augusti (vid
Via de’ pontifici), hvars underlag nu uppbär Teatro
Umberto, Mausoleum Hadriani, nu Castel S. Angelo (se
pl. YII till art. Byggnadskonsten). - I de moderna
språken har ordet mausolé småningom blifvit benämning
på hvarje mycket stort och dyrbart graf-monument,
t. ex. på John Ericssons grafkapell i Filipstad
(se Ericsson, sp. 771). J-C.
Mausölos (grek. Mavocokog, lat. Mausölus), konung i
Karien (se d. o. och Mausoleum).
Mau’thner, L u d w i g, österrikisk ögonläkare,
f. 1840, d. 1894, blef med. doktor 1861, docent i
oftalmiatrik i Wien 1864, ord. professor i samma ämne
i Innsbruck 1869 och bosatte sig 1877 åter i Wien,
där han 1894 kallades till ord. professor. Skrifter:
Lehrbuch der ophthalmologie (1868), Die optischen
jehler des auges (1872-76), Die sym-patischen
augenleiden (1879), Die funktionsprufung des auges
(1880), Gehirn und auge (1881), Die lehre vom glaukom
(1882) m. fl. R. T-dt.
Mau’thner, Fritz, tysk författare, f. 22 nov. 1849
i Hofitz, Böhmen, studerade juridik och medarbetade
i pressen i Prag, som han 1876 lämnade för att
bege sig till Berlin, där han sedermera verkat som
kritiker och författare. M. vann sin första stora
framgång 1879 med en samling parodier på moderna tyska
författare, Nach beriihmten mustern (2:a saml. 1880,
båda i många uppl., samlade 1897). Andra kritiska och
satiriska arbeten af M. äro Éinsame jahrten (1879),
Von Keller zu
Zola (1887), Schmock, öder die literarische kar-riére
der gegenwart (1888) och Tote symbole (1891). Bland
hans många noveller kunna nämnas Vom armen Franischko
(1880, 7:e uppl. 1886), Die sonntage der baronin
(1880, 3:e uppl. 1881) och Der steinerne riese (1897),
bland hans romaner Xanlippe (1884, 6:e uppl. 1894),
Berlin W. (3 bd, 1886-90) och Der letzte deutsche
von Blatna (1886, 5:e uppl. 1890). Jämte dessa uddiga
och journalistiskt turnerade skildringar från nutiden
har M. skrifvit ett stort språkligt arbete, Beiträge
zu einer kritik der sprache (3 bd, 1901-02, senaste
uppl. 1910 ff.), som i trots af bristande vetenskaplig
genomarbetning har betydelse genom sin skarpsinniga
och själfständiga problembehandling utanför de gängse
filologiska systemen. Till den sluta sig den lilla
studien Die sprache (1907) och den kritiska Wörterbuch
der philosophie (1910). Små filosofiska monografier
äro Aristoteles (1904) och Spi-noza (1906).
_ K-n B.
Mauvaises terres [måväs tär], de kanadensiske
fransmännens benämning på Barren lands (se d. o.).
Mauvais sujet [måvä syje], fr., "ett dåligt subjekt",
utsväfvande odåga, moraliskt sjunken man.
Mauve [måv], fr. (eg. malva), malvafärgad.
Mauve [må’jfe], Anton, holländsk målare, f. 1838 i
Zaandam, d. 1888, var en af det moderna Hollands
märkliga landskapsmålare. Hans område var kor
eller får i kustlandets fuktiga, silfverto-nande
atmosfär. M. är rikt representerad i riksmuseet
i Amsterdam och likaså i Mesdags museum i Haag.
G-g N.
Mauvein [måvein; af fr. mauve, malva, stockros],
Anilinviolett, Perkins violett 1. P u r p u r i n,
kem., ett rödviolett färgämne, som framställes
genom oxidation af toluidinhnltig anilin och som
tillhör den grupp af anilinfärger (se d. o.), som
kallas safraniner. Mauvein, som utmärkes genom sin
ljusäkthet, kan användas till direkt färgning af
bomull. H. E.
Mavlti, sulustam. Se M a f i t i.
Mävors, myt. Se Mars.
Mavroda’phne, ett berömdt grekiskt vin från Achaja.
Max, förkortning f or M a x i m i l i a n (se d. o.).
Max. 1. Emanuel, ritter von M., österrikisk skulptör,
f. 1810, d. 1900, studerade i Prag, Wien och Kom och
utförde kyrkliga skulpturer i klassisk stil (flera
i Prag). Hans förnämsta arbete är Radetzkys staty i
Prag (aftäckt 1858). Bifigurerna därpå (8 soldater,
som bära marskalken på en sköld) utfördes af M:s
broder Joseph v. M. (f. 1804, d. 1855), som äfven
utförde allegoriska figurer för Franzéns monument och
modellen till studentmonumentet, båda i Prag. M. utgaf
1893 en vidlyftig själfbiografi, 82 lebensjahre.
2. Gabriel Cornelius v. M., son af den under M. l
nämnde skulptören Joseph v. M., målare, f. 1840 i
Prag, studerade där, i Wien och 1863-69 för Piloty
i München, där han förblef bosatt. 1879-83 var han
professor vid konstakademien därstädes. Han uppträdde
med romantiska och sensationella ämnen, än rörande
sentimentala, än uppskakande och rafflande, än rent
patologiska: en kvinnlig martyr på korset och en
romersk yngling, som lägger en rosenkrans nedanför
hennes fötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
