Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mecklenburger-spiegelschaf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medalj
1376
och frånsidans bildliga framställning ganska rått
utförda, någon gång med barbarisk efterhärmning af de
romerska omskrifterna. Slutligen uppkom den vanligaste
typen: guldbrakteaten var ensidig, men mycket
tjockare än de under en del af medeltiden förekommande
silfverbrakteaterna, kejsarens hufvud med diademet är
bibehållet, men under hufvudet ses ett fyrfota djur,
hvarjehanda tecken äro anbrag-ta i fältet, och när
inskrift förekommer, är den tecknad med runor. En
rik omramning är vanlig, ögla fattas aldrig. En
guldbrakteat af detta vanliga slag är afbildad i
fig. 11 å pl. III till art. Guldsmedskonsten, tre
senare former förekomma i artikeln Brakteat.
De romerska medaljerna fylla det första kapitlet i
medaljkonstens historia. Det andra kapitlet omfattar
medaljer, som äro af ännu större intresse; deras
begynnelse faller ungefär ett årtusende senare än
de romerska medaljernas slutperiod. Mellan de två
grupperna finns intet historiskt sammanhang. Den
nya medaljkonstens vagga är Italien. Dessa medaljer
äro i början mycket stora, så stora, att det med
den tidens tekniska hjälpmedel icke kunde komma i
fråga att åstadkomma dem genom prägling. Bilderna
modellerades i vax, med stor omsorg gjordes öfver
vaxmodellen en form, och i denna göts medaljen. Dessa
1400-talets medaljer äro oförlikneliga hvad porträtten
beträffar, storslagna porträtt, väl individualiserade,
gifvande de mest otvetydiga vittnesbörd om trohet
mot originalet. Frånsidans bildliga framställningar
äro också storslagna och väl utförda. Medaljernas
upphofs-män voro stora konstnärer, målare eller
skulptörer. Främst bland dem står veronesaren Vittore
Pisano, som arbetade 1439-49. Som prof på hans konst
är i fig. 3, i förminskad skala, återgifven hans
medalj öfver markisen Leonello af Este, utförd med
anledning af dennes bröllop. Frånsidan (reversen)
visar, huru Amor undervisar lejonet (Leone) att
sjunga efter noter. Bland Pisanos efterföljare kunna
nämnas Matteo de Pasti (omkr. 1446), Sperandio i
Mantua (arbetade 1472-95), målaren Giovanni Boldu
i Venezia (arbetade 1457-66), Andrea Guazzolotti
i Prato (1435-95), Gianfrancesco Enzola i Parma
(arb. 1456-75), guldsmeden Melioli i Mantua
(arb. 1474-88). Den nobla italienska medaljkonsten
behärskade äfven 1500-talet, ehuru uppfattningen
icke längre var lika storslagen som under det
föregående seklet. Man började nu gravera stämplar
för att prägla medaljer; de största götos dock
fortfarande. Guldsmederna började alltmera göra sig
gällande vid sidan af de egentlige konstnärerna. Bland
mästare från det nya århundradet förtjäna nämnas
målaren Francesco Raibo-lini, kallad Francia,
i Bologna (1450-1518), Am-brogio Foppa, kallad
Caradosso, i Mondonico nära Como (omkr. 1500),
målaren och guldsmeden Gio-van Maria Pomedello i
Verona (verksam 1519-27), den ryktbare guldsmeden och
skulptören Benvenuto Cellini i Florens (1500-71) -
han arbetade äfven i Frankrike -, Andrea Spinelli i
Venezia (1523-72), guldsmeden och skulptören Leone
Leoni i Arezzo (1510-92), gravören Valerio Belli
i Vicenza (1468-1546), målaren Pastorino i Siena
(1508-92). De första i och för Frankrike utförda
medaljerna ha till upphofsmän italienare eller äro
utförda under italienskt inflytande. Mot
slutet af 1500-talet hade Frankrike en framstående
medaljör i Germain Pilon (d. 1592).
Äfven i Tyskland blomstrade medaljkonsten under
loppet af 1500-talet. Den utöfvades förnämligast
af guldsmeder, hvilket i hög grad inverkar på
medaljernas karaktär. I första början gjorde
sig ett inflytande från Italien gällande, men de
tyske konstnärerna frigjorde sig snart därifrån,
i viss mån till skada, i viss mån till fördel. Det
ädla, storslagna, som i så hög grad utmärker den
italienska medaljkonsten, försvinner och lämnar
plats för en realistisk behandling och för ett
minutiöst återgifvande af detaljer. De tyska
medaljernas antal från det nämnda århundradet
är mycket stort, men de flesta sakna uppgift om
konstnären. Raden af tyska medaljkonstnärer inledes
af den store Albrecht Diirer (se fig. 4). Bland hans
efterföljare kunna nämnas Heinrich Reitz i Deipzig,
Friedrich Hagenauer i Augsburg, Ludwig Krug (d. 1532),
Hans Schwartz (d. 1538), Valentin Maler (d. 1603),
alla tre verksamma i Niirnberg. Från denna stad
liksom från Augsburg ha medaljer utgått i stort
antal. De tyske konstnärerna utförde modellerna till
de gjutna medaljerna i trä eller i lätt bearbetad sten
(Solenhoferstein, skiffer), och därför ha många sådana
modeller blifvit bevarade, under det de italienska
vaxmcdellerna gått förlorade. - Trettioåriga kriget
med det elände, som åtföljde detsamma, gjorde slut
på renässansens fina medaljkonst i Tyskland. Som
representant för 1600-talets tyska medaljgravörer kan
nämnas Sebastian Dattler (1. Dadler), som arbetade
1619- 54 på flera orter, senast i Dresden. Han
graverade många medaljer öfver svenska ämnen (se
fig. 6). I Frankrike däremot medförde de fredliga
förhållanden, som skapades genom Henrik IV, en
fortsatt blomstring inom medaljkonsten. Dess främste
man är Guillaume Dupré (d. 1639; se fig. 7). Efter
honom kom Jean Warin (d. 1672) och efter denne fyra
medlemmar af familjen Roettiers, under hvilkas tid
konsten sjönk alltmera. Medaljer hörde den tiden
till den pompösa lyx, med hvilken man omgaf sig -
Ludvig XIV var angelägen om att föreviga sig och
sin regering medelst en stor serie af medaljer, en
s. k. histoire métallique. Gustaf III var hundra år
senare betänkt på att följa hans exempel.
I Sverige uppenbara sig de första medaljerna under
1500-talets nya konungadöme, af guldsmeder gjutna
medaljer utan egentligt konstvärde. De första
präglade medaljerna likna mynt. Under Gustaf II
Adolfs tid bli medaljerna ytterst många, men de
flesta äro arbetade i utlandet. Somliga af dem ha
konungens bild "konturerad", d. v. s. fältet är
bortskuret; på frånsidan kunde i sådant fall ingen
konstnärlig framställning ifrågakomma. Under drottning
Kristinas tid började medaljer tillverkas i Sverige,
utförda af från utlandet inkallade konstnärer, såsom
tysken Joh. Rethe och fransmannen Parise, hvilken
i Italien hade satt sig in i antikens formgifning
(han dog i Sverige 1655): tysken Joh. Georg Breuer
arbetade i Sverige 1658 - 66. Efter en kortare paus
i tillverkningen af stämplar för mynt och medaljer
uppstod en täflan mellan tysken Anton Meybusch och
Arvid Karl-steen, den förste svenske medalj gravören
(d. 1718), hvilken tack vare inflytelserika gynnare
gick seg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
