- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
19-20

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melander, Adolf Emil - Melander, Karl Anton - Melander, svensk släkt - Melander 1. Emil M. - Melander 2. Johan Magnus Rikard M. - Melander, Peter - Melanderhjelm, Daniel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dekoreringen (i morisk stil) af kafésalen
till Hamburger börs’ restaurang i Stockholm.
-rn.*

Melander, Karl Anton, klassisk filolog, botanist,
f. 9 febr. 1846 i Alseda, Jönköpings län, blef filos.
kandidat och filos. doktor i Lund 1871 och var adjunkt
i Skellefteå 1873–1908. M., som är en både lärd och
originell man, har utgifvit många skrifter, hvaribland
mestadels metriska öfversättningar från latin
till grekiska, till svenska från latin (Horatius’
oder I, 1877; Senecas "Medea", 1882, prisbelönt) och
grekiska, från svenska till latin (t. ex. Malmströms
"Angelica", 1896) och från grekiska till latin.
J. C.

Melander, svensk släkt, hvars äldste kände stamfader
var korpralen Johan M. (f. 1733, d. 1758); dennes
ättlingar i flera led beklädde högre officersplatser
vid flottan.

1. Emil M., militär, föreläsare, författare, f. 18
maj 1856, blef 1876 underlöjtnant vid Värmlands
fältjägarkår och 1882 löjtnant samt flyttades 1885
till Generalstaben, där han 1888 blef kapten. 1894
förflyttades han till Norrbottens regemente, där
han 1897 blef major, öfverstelöjtnant vid
generalstaben 1900, blef M. chef för krigshistoriska
afdelningen, men flyttades 1903 till
topografiska afdelningen, med hvilken chefskapet
för Rikets allmänna kartverk är förenadt, och blef
öfverste s. å. M. är led. af Krigsvet.-akad. sedan
1902. – M. är en bland stiftarna af Kristliga
föreningen för unga män i Stockholm, hvars ordförande
han från 1891 varit under flera skilda perioder och
i hvars ledning han med största intresse deltagit.
Han har därjämte i olika trakter af landet hållit
en mängd föredrag, af hvilka flera, som
äfven utgifvits i tryck, ådragit sig särskild
uppmärksamhet genom sina skarpa angrepp
mot åtskillig modern skönlitteratur, mot
vissa åskådningar i etiska och samhälleliga frågor
m. m. Från hans hand förskrifver sig äfven en rad
förträffliga reseskildringar (Vildmarkslif i norrskenslandet
1909, På ensam stråt 2 uppl. 1910,
Ödemarksöden 1911, Underliga land, skildringar
från Corsica, Sardinien och Nord-Afrika, 1912).
Med stora personliga uppoffringar har han upprättat
en folkhögskola i Boden.

2. Johan Magnus Rikard M., den föregåendes kusin,
militär, författare, f. 12 sept. 1857 i Karlskrona,
blef student 1877 och underlöjtnant 1878 vid
Norra skånska infanteriregementet, där han
1907 avancerade till major, medföljde 1895–96
korvetten "Frejas" expedition till Syd-Amerika och
vistades 1905 med militärstipendium i England.
1897–1907 var han sekreterare och redaktör i
Allmänna svenska försvarsföreningen och i Föreningen
för befrämjande af Norrlands fasta försvar. M.,
som flitigt bidragit till tidningar, tidskrifter och
kalendrar, offentliggjorde i bokform först några
berättelsesamlingar, I läger och bivack (1887),
I frack och vadmal (1888) och Skonerten Sjöfågeln
(1890, 2:a uppl. 1909), samt, tills. med S. Natt
och Dag, en skildring af "Vanadis’" världsomsegling,
Jorden rundt under svensk örlogsflagg (1887).
Därefter slog han sig på författarskap för ungdom
och har i rask följd utsändt Hårdt bidevind (1890;
3:e uppl. 1908; öfv. till da.), Smugglarna (1891),
I Sitting Bulls land (1892; öfv. till ty. och fr.),
Styrbjörns äntring (1893, 2:a uppl. 1908;
öfv. till fi.), Briggen Två bröder (1895; öfv.
till fr.), På långtur (1896), Sjöluft (1897), Nybygget
(1904), Kaparen (1905) och Hafvets vägar (1912). Dessa
omtyckta arbeten äro friskt och hurtigt skrifna och
tydligt burna af en sträfvan att tillgodose behofvet
af sund svensk ungdomsläsning.

Melander, Peter, tysk krigare, riksgrefve till
Holzappel (se d. o.).

illustration placeholder

Melanderhjelm, Daniel, matematiker och astronom,
f. 29 okt. 1726 i Stockholm, d. där 8 jan. 1810, blef
student i Uppsala 1740, filos. magister 1752, docent
i matematisk fysik s. å., adjunkt i fysik 1757, professor i astronomi 1761 och
adlad 1778 (han hette förut Melander). Han erhöll
tjänstledighet 1782, kallades 1788 till Stockholm
för att biträda vid Krigsakademiens organisation
och utnämndes 1797 till Vet. akad:s sekreterare. 1801
fick han kansliråds titel. M. var led. af Vet. soc. i
Uppsala, Vet. akad. (1765), Vitt. akad. (1780) och
Krigsvet. akad. Som astronom utöfvade M. mångsidig
och omfattande skriftställarverksamhet. Till
ledning för den akademiska undervisningen utgaf han
Conspectus prælectionum academicarum continens
fundamenta astronomiæ
(1779), som sedermera i
något omarbetad och utvidgad form utgafs på svenska
under titel Astronomie (1795). Detta arbete var en
för sin tid ganska förtjänstfull lärobok, och den
latinska upplagan användes äfven utomlands ända in
på 1800-talet. Hans rent vetenskapliga arbeten voro
företrädesvis egnade åt celesta mekaniken, särskildt
åt den allmänna teorien för solsystemet och månens
teori. Bland hans afhandlingar rörande det första
ämnet må nämnas Om den synliga verldens större
eller mindre varaktighet
(Vet.-akad:s handl. 1771–72;
sedermera, i latinsk redaktion, med titel
Meditationes nonnullæ de machina hujus mundi, införd
i Atti dell’Accad. delle scienze di Siena V, 1774),
i hvilken M. sökte visa, att bland alla möjliga
attraktionslagar den faktiskt befintliga är för
världssystemets bestånd den mest lämpliga. Bland
hans arbeten öfver månens teori bör särskildt
anföras De theoria lunæ commentarii (1769, utg. i
förening med P. Frisi; ny uppl. skall enligt en föga
trovärdig uppgift ha utkommit 1782), i hvilken, med
gravitationsteorien till utgångspunkt, månens rörelse
bestämmes och hithörande problem lösas enligt andra,
delvis enklare, metoder än de af Clairaut, Euler och
Lagrange angifna. De numeriska beräkningarna äro
utförda af M. ensam. Bland de många öfriga ämnen,
hvilka han i sina skrifter behandlat, må nämnas
Venuspassagen, planeternas atmosfär och sättet att
bestämma tidsekvationen. M. var äfven upphofsmannen
till den under J. Svanbergs ledning 1802 företagna
gradmätningen i Lappland och författade förordet till
redogörelsen därför. – Äfven åt den rena matematiken
egnade M. flera arbeten. Han sökte jämväl på detta
område tillgodose den akademiska undervisningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free