- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
93-94

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ménard, René - Menas (Minas), helgon - Menasha, stad i staten Wisconsin - Menasse ben Israel - Mencetic - Mencetic 1. Sisko M. - Mencetic 2. Vladislav M. - Mencius. Se Meng-tse - Mencke, tysk släkt - Mencke 1. Otto M. - Mencke 2. Johann Burkhard M. - Mencke 3. Friedrich Otto M. - Mendacem oportet esse memorem, lat. - Mendana de Neyra, Alvardo - Mende, hufvudstad i Lozere - Mendéer, mandéer - Mendel, David. Se Neander, J. A. W. - Mendel, Johan Gregor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Templet, Hafsviken, Soluppgång (tre dekorativa dukar
i Sorbonne 1906–07). Dessutom märkas Paris’ dom
(1907), Flyktingarna (Venezias moderna galleri),
Ovädersstämning (Nya pinakoteket, München), Ensamhet
(aftonstämning) och Floden (båda i Stockholms
nationalmuseum, inköpta 1897 och 1901) samt från de
senaste åren Guldåldern, Pastoralt lif och Antik dröm
(tre väggmålningar i Faculté de droit i Paris, 1909),
Herdarna (1910) och Arbetet (dekorativt landskap,
1911).
G-g N.

Menas (Minas), helgon i ortodoxa kyrkan (fest
11 nov.), enligt legenden kristen soldat från
Egypten, sedan eremit, afrättad för sin tro under
Diocletianus. Helgonets dyrkan var mycket utbredd;
dess medelpunkt var hans graf i Mareotis-landskapet,
öfver hvilken kejsar Arcadius lät uppföra en praktfull
basilika. Af denna finnas ruiner uppgräfda sedan
1905, liksom Menastermerna och Menasbrunnen, hvars
undergörande vatten i flaskor (ampullæ) skickades
vida omkring. Jfr C. M. Kaufmann, "Die ausgrabung
der Menasheiligtümer in der Mariotiswüste"
(1906–08), och Krumbacher, "Miscellen zu Romanos"
(1907).
J. C.

Menasha [monä’je], stad i nordamerikanska
staten Wisconsin, vid Fox rivers utlopp, i
Winnebagosjön. 5,960 inv. (1905). Vattenfallen i
floden drifva trämasse- och pappersfabriker.
J. F. N.

Menasse ben Israel, judisk författare, f. 1604 i
Lissabon, d. 1657 i Middelburg, skref redan i sitt 17:e
år en hebreisk grammatik och blef ett år därefter
rabbin i Amsterdam. Han stod i vänskapligt förhållande
till de då lefvande store kristne lärde, såsom Kaspar
Barlæus, Hugo Grotius, P. D. Huet m. fl. Isaak Voss,
som en tid vistades i Sverige, gjorde honom bekant
med drottning Kristina, till hvars kröning (1650)
han skref en spansk och hebreisk dikt. Ännu efter
drottningens tronafsägelse stod han i brefväxling
med henne, men hans bemödande att skaffa sina
trosbröder tillstånd att vistas på den skandinaviska
halfön lyckades honom ej. Bättre framgång hade
hans sträfvande i England. 1655 reste han till
London och riktade en berömd adress (tr. 1656)
under titeln Vindiciæ judæorum or a letter in
answer to certain questions . . . on the nation of
the jews
till protektorn Cromwell, och parlamentet
medgaf enskilda israeliter rätt att bo i London. –
De viktigaste af M:s många arbeten äro Conciliator,
sive de convenientia locorum S. Scripturæ, quæ
pugnare inter se videntur
etc. (4 bd, 1632–51;
förf. på spanska, med latinsk och spansk titel),
De resurrectione mortuorum libri III (1636) samt den
ofvannämnda grammatiken, Grammatica hebrea, dividida
en quatuor libros,
hvilken i manuskript finnes i flera
bibliotek, och Spes Israelis, förf. på spanska och
latin samt öfversatt på flera språk (bl. a. hebreiska,
1698). M. inrättade i sitt hus ett hebreiskt
tryckeri och utgaf flera genom typografisk skönhet
och berömlig korrekthet värdefulla bibelupplagor. En
biografi öfver M. är utgifven af M. Kayserling (1861).
L. L.*

Mencetic [mentje’titj]. 1. Šiško M., ragusansk
skald, f. 1457, d. 1527, en af den sydslaviska
konstlyrikens skapare, författade mer än 500 erotiska
dikter i den provensalska trubadurstilen (se Jagic i
"Rad jugoslav. akad.", 9:e h.). Hans dikter utgåfvos
af Jagic i "Storia pisci hrvetski", bd 2.
– 2. Vladislav M., ragusansk skald, d. 1666,
författade en hjältedikt Toublja slovinska (Den
slaviska basunen, 1665) till Peter Zrinskis ära och
herdedikten Zorka i Radvnja.
A-d J.

Mencius. Se Meng-tse.

Mencke, tysk släkt af lärde. – 1. Otto M., f. 1644
i Oldenburg, d. 1707, var sedan 1669 professor i
moral och politik i Leipzig samt är namnkunnig som
grundläggare (1682) af Tysklands första kritiska
tidskrift, "Acta eruditorum" (se d. o.).
– 2. Johann Burkhard M., den föregåendes son, f. 1674,
d. 1732, professor i historia i Leipzig sedan 1699,
redigerade efter faderns död "Acta eruditorum", utgaf
bl. a. Scriptores rerum germanicarum, præcipue
saxonicarum
(3 bd, 1728–30) och blef ryktbar genom
två satiriska tal De charlataneria eruditorum
(1713 och 1715), som vunno stor spridning på flera
språk. Hans dikter utgåfvos i 2 bd 1705. Jfr biografi
af R. Treitschke (1842). – 3. Friedrich Otto M.,
den föregåendes son, f. 1708, d. 1754 som rådsherre
i Leipzig, öfvertog 1732 efter fadern utgifvandet af
"Nova acta eruditorum", som tidskriften från denna tid
kallades. I familjens namn fortsatte K. A. Bel efter
M. utgifvandet. Sista bandet (för 1776) utkom 1782.

Mendacem oportet esse memorem, lat., "en lögnare
måste ha godt minne".

Mendañia de Neyra [menda’nja de nä’jra], A1varo,
spansk sjöfarande, f. 1541, d. 1595, upptäckte
vid sitt försök att från Peru (Callao) nå det
af honom förmodade "Sydlandet" Ellice-öarna och
östra Salomonöarna (1568) och vid en senare färd
(1595) Marquesasöarna (som efter honom äfven kallas
Mendañaöarna) och S:ta Cruz-öarna. Hans reseberättelse
utgafs 1901 af lord Amherst of Hackney och B. Thomson.
Wbg.

Mende [mä’d], hufvudstad i franska dep. Lozère
(Languedoc), vid floden Lot och Sydbanan. 7,007
inv. (1906). Biskopssäte. Collège, lärar- och
lärarinneseminarium, arkeologiskt museum. Tillverkning
af ylleväfnader.
(J. F. N.)

Mendéer, oriktig benämning för mandéer.

Mendel, David. Se Neander, J. A. W.

illustration placeholder

Mendel, Johann Gregor, österrikisk präst
och naturforskare, grundläggaren af den nyare
ärftlighetsläran, f. 22 juli 1822 i Heinzendorf,
Schlesien, d. 6 jan. 1884 i Brünn, var son till en
bonde, liksom M:s moder af rent tysk härstamning. I
ett augustinkloster i Brünn utbildades M. till präst
(1847) och verkade några år som själasörjare. Hans
håg låg emellertid åt naturens studium. 1851
skickades han på klostrets bekostnad att studera
naturvetenskaperna vid universitetet i Wien och
aflade där 1853 en examen, som förskaffade honom,
samtidigt med att han kvarstod vid sitt kloster, 1854
en lärarplats i naturhistoria vid öfverrealskolan i
Brünn. Hufvudsakligen under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free