- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
173-174

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meritum, lat., förtjänst - Merivale - Merivale 1. Herman M. - Merivale 2. Charles M. - Merivale 3. Herman Charles M. - Merja, folk. Se Merier - Merjelensjön, vid Aletschgletschern - Merka, hamnstad på Somalikusten - Merkantil, som rör handeln - Merkantilsystemet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grundlägges, ges åt alla människor, har
detta praktiskt sedt föga betydelse. Härigenom
neutraliseras ock den omedelbara betydelsen af
Kristi verk för människans förhållande till Gud:
den uppgår väsentligen däri, att han genom sin
förtjänst åt alla människor vunnit den nåd,
som nu gör det möjligt för dem att förvärfva
egna förtjänster. – För reformationen med dess
centrala lära om rättfärdiggörelsen genom tron
allena var det totala förkastandet af hela den
romerska förtjänstläran gifvet, och genom det däri
häfdade rent personliga nådebegreppet – "nåden ej
en medicin, utan Guds nådefulla sinnelag" – blef
det nu möjligt att i fråga om frälsningsverket på
en gång fasthålla det Augustinska "allt af nåd"
och dock på hvarje punkt tillika fatta det som en
den fria personlighetens akt. Däremot har äfven den
evangeliska kyrkan i stor utsträckning begagnat sig
af förtjänstschemat vid tolkningen af betydelsen af
Kristi verk. Om än detta ej behöfver innesluta en
direkt motsägelse, är dock användningen af detta i
grunden irreligiösa begrepp äfven på denna punkt
egnad att väcka betänkligheter. Jfr K. H. Wirth,
"Der verdienstbegriff in der christlichen kirche",
I–II (1892, 1901).
E. Bg.

Merivale [me^iveilj. 1. Herman M., engelsk ämbetsman
och författare, f. 8 nov. 1806, d. 8 febr. 1874,
var 1837–42 professor i politisk ekonomi vid Oxfords
universitet, 1848–59 permanent understatssekreterare
för kolonierna och från 1859 innehafvare af samma post
i ministeriet för Indien. M. väckte 1841 uppseende
genom sin föreläsningsserie Lectures on colonization
and colonies,
utgaf 1865 Historical studies och
fulländade 1872 sir H. Edwardes’ biografi öfver
sir Henry Lawrence. – 2. Charles M., präst och
historiker, f. 8 mars 1808, d. 27 dec. 1893, blef
1833 fellow vid S:t John’s college i Cambridge,
där han var intim vän med Tennyson, prästvigdes
s. å. och blef 1863 kaplan hos underhusets talman
och 1869 domprost i Ely. Mest bekant är han genom
sitt historieverk A history of the romans under the
empire
(7 bd, 1850–62), som emellertid har större
stilistiska än vetenskapliga förtjänster. Hans
själfbiografi, Autobiography of dean M.,
har utgifvits af dottern Judith A. M. (1899). –
3. Herman Charles M., son till M. 1, författare,
f. 1839, d. 14 jan. 1906, blef 1864 advokat, innehade
flera juridiska ämbetsposter och utgaf 1878–80
"Annual register". Han skref dikter och skådespel,
bl. a. All for her (1874), The white pilgrim, and
other poems
(1875), The don (1888) och Ravenswood
(1890). Jfr A. Merivale, "Family memorials" (1884).
1–3. V. S-g.

Merja, folk. Se Merier.

Merjelensjön, vid Aletschgletschern (se d. o.),
2,367 m. ö. h., Alpernas vackraste sjö, med simmande,
ofta fantastiskt formade isberg, som skilt sig från
gletschern. Ytan är 41 har, djupet 47 m. Genom en
1894 anlagd, 489 m. lång kanal regleras sjöns aflopp
och förekommas de förr vanliga öfversvämningarna
vid högvatten.
J. F. N.

Merka, hamnstad på italienska Somalikusten (Afrika)
under 1° 42’ n. br., med dålig redd, hade enligt
Kinzelbach 6,500 inv. 1867, nu mycket färre, kanske
3,000.
J. F. N.

Merkantil (af lat. mercari, idka handel), som
rör handeln, köpmanna-; köpmannamässig;
krämaraktig. – Merkantil hastighet, järnv. Se
Farhastighet, sp. 1385. – Merkantilism,
merkantilsystem (se d. o.). – Merkantilist,
anhängare af merkantilsystemet (se d. o.).

Merkantilsystemet l. Merkantilismen (af lat. mercari,
idka handel) är namn på det ekonomiska system,
som tämligen allmänt rådde i Europa från slutet
af medeltiden (delvis från slutet af 1300-talet)
in på 1700-talet. Namnet skapades under 1700-talet
af fysiokraterna (se d. o.) och fick spridning
främst genom Adam Smith, som utförligt kritiserade
systemet i 4:e boken af "Wealth of nations" (1776);
i sig själft är namnet föga träffande. Den nyare
forskningen (främst Schmoller och Cunningham) ser
i merkantilismen knappast ett teoretiskt system,
såsom dess kritiker under 1700-talet gjorde, utan en
på vissa praktiska uppgifter inriktad politik. Denna
politik har två hufvudsidor.

Den första sidan af merkantilsystemet är
det ekonomiska uttrycket för nationalstaternas
uppkomst. Innebörden är sträfvandet att göra staterna
till ekonomiska enheter
, att utbyta städernas och
länens näringslagstiftning, som af hvar och en bland
dessa skapade afgränsade ekonomiska enheter, mot
en lagstiftning i statens hand, som gjorde landet
till den ekonomiska enheten. Det gällde för detta
ändamål bl. a. att nedbryta de otaliga skrankorna
för samfärdseln inom landet, att af korporationerna
(t. ex. skråväsendet) göra nationella i st. f. lokala
organisationer samt att skapa enhet i tullar, mått,
vikt o. s. v. för hela landet. Lättast gick detta
i England och Sverige, där feodalismen knappast
haft tillfälle att splittra landet i mindre enheter,
medan det af motsvarande skäl var svårast i Tyskland;
mest typisk framträder denna – kanske den viktigaste
– sidan af politiken i Frankrike (jfr Colbert 1).
Ingenstädes lyckades dock statsmännen fullt
genomföra programmet, utan franska revolutionen,
Napoleon och 1800-talets liberalism blefvo häri deras
– kan man säga – testamentsexekutorer.

Den andra sidan af merkantilsystemet är, att
detta nationella system utgör ett nationellt
skyddssystem eller rättare inriktas på att
skapa nationell makt, åsyftar statens stärkande
politiskt och militäriskt genom dess stärkande
ekonomiskt. Delvis inriktas den ekonomiska politiken
därför direkt på försvarsändamål, så främst sjöfarts-
och fiskeripolitiken med dess syften att skapa en
stor handelsflotta, särskildt af värbara fartyg
(i Sverige genom "hel- och halffriheten", se Tull),
och dugliga sjömän. Hufvudmedlet att öka staternas
makt var dock finansernas stärkande. För detta
mål fordrades riklig tillgång på inkomster i reda
penningar under en tid, då statsinkomsterna ännu
till stor del inflöto in natura; och häraf förklaras
den sida af merkantilsystemet, som dess kritiker
framför allt angripit och med orätt betraktat som
dess hela innebörd, nämligen sträfvandet att i landet
indraga ädla metaller. Detta berodde hos systemets
ledande statsmän och författare ingalunda därpå,
att rikedomen ansågs liktydig med guld och silfver –
tvärtom betraktades dessa metaller ofta som i sig
själfva värdelösa anvisningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free