Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 233-234 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Messina - Messina 2. Hufvudstad i M. 1. - Messina, A. da. Se Antonello - Messinasundet, sund mellan Italien och Sicilien - Messkirch, stad i Konstenz - Messläktet, zool. Se Mesarna - Messrs., förkortning. Se Mess - Messuby, fi. socken i Finland - Messukylä. Se Messuby - Messys, målare. Se Matsys - Mesterton - Mesterton 1. Karl M. - Mesterton 2. Karl Benedikt M. - Mest gynnad nation. Se Handelsfördrag - Mestis - Mestjerskij, Vladimir Petrovitj - Mestjevsk, kretsstad i ryska Kaluga - Mesto, it., mus., sorgbundet - Mestom, bot. Se Kärlsträng - Mestorf, Johanna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dock väsentligen hämmat utvecklingen,
framgår bl. a. däraf, att folksiffran
för 1911 ej är större än för 1881.
(J. F. N.) L. W:son M. A. M. A.

Messina, A. d a. Se Antonello.

Messinasundet (it. Stretto l. Faro di Messina, i forntiden Fretum
Siculum), ett sund, som skiljer Sicilien från Italien
(Kalabrien) och förenar Tyrrhenska hafvet med
Joniska hafvet. Det är 42 km. långt och vid norra
infarten mellan Punta del Faro (lat. Promontorium
Pelorum) på Sicilien, med fyrtorn, och Torre
Cavallo blott 3,28 km. bredt, men vidgar sig mot
s. till 18 km. De i forntiden mycket fruktade
hvirfvelströmmarna Charybdis och Scylla bero på
tidvattnet och bereda numera inga faror för sjöfarten.
J. F. N.

Messkirch, stad i badensiska kretsen Konstanz, vid
floden Ablach. 2,063 inv. (1905). Där segrade 5 maj
1800 fransmännen under Moreau öfver en i återtåg stadd
österrikisk kolonn under Kray. Österrikarna lyckades
i sin afsikt att uppehålla de påträngande fransmännen.
C. O. N.

Messläktet, zool. Se Mesarna.

Messrs., förkortning. Se Mess.

Messuby, fi. Messukylä, socken
i Birkkala härad och domsaga, Tavastehus
län, Finland. Areal 141 kvkm. Befolkningen, finsk,
4,446 pers. (1910). Inom M. ligger godset Hatanpää,
på hvars mark staden Tammerfors är byggd. M. utgör
ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Borgå stift,
Tammerfors prosteri.
O. I. (A. G. F.)

Messukylä. Se Messuby.

Messys [-sejs], flamländska målare. Se Matsys.

Mesterton. 1. Karl M., filosof, universitetslärare, f.
1715 i Göteborg, d. 29 nov. 1773 i
Åbo, tillhörde en från Skottland till Sverige
inkommen släkt. Han blef 1738 filos.
magister i Lund, vistades därefter i fem år
vid holländska och tyska högskolor samt utnämndes
1746 till professor i logik och metafysik vid Åbo
universitet. 1752 promoverades han i Uppsala till
teol. doktor och utbytte 1767 sin filosofiska
lärostol mot den tredje teologiska professuren
i Åbo. Han införde till Åbo universitet den
wolfska filosofien och väckte där lifligare
intresse för det filosofiska studiet
i allmänhet. Från trycket utgaf han ett
betydligt antal disputationer samt 1762–66 fyra
särskilda små läroböcker: en logik, en ontologi,
en psykologi och en framställning af den
naturliga teologien.


2. Karl Benedikt M., den föregåendes sonsons son, läkare,
akademisk lärare, f. 30 april 1826 i Åbo, d. 7
april 1889 i Uppsala, kom 1843 till Sverige
och vardt s. å. student i Uppsala. 1854 blef
han med. licentiat, 1855 med. doktor,
sedan han disputerat öfver afh. Om medfödt
hjernbråck, och 1856 kirurgie magister.
S. å. förordnades M. till docent i kirurgi
vid Uppsala universitet, upprätthöll läsåret
1856–57 undervisningen i kirurgi och
obstetrik därstädes samt utnämndes våren 1857,
sedan han utgifvit ännu en akademisk
afh., Studier i bråckläran, till innehafvare af
professuren i nämnda ämnen. Vid sidan af sitt
lärarkall och sin därmed förenade befattning
som öfverkirurg vid Akademiska sjukhuset och
länslasarettet i Uppsala, hvilkas gemensamma, år 1867
fullbordade byggnad uppfördes under hans särskilda
öfvervakande, vann M. stort anseende som enskild
praktiserande läkare. Kirurgiska polikliniken och
barnbördsanstalten i Uppsala inrättades 1859 på hans
initiativ. Som led. af den s. å. tillsatta kommittén
för ordnande af den medicinska undervisningen i
Sverige uppträdde M. med styrka mot förslaget om
denna undervisnings centraliserande i Stockholm
samt utgaf 1860 och 1863 två broschyrer i
frågan. Uppsala universitets årsskrift för
1870 innehåller af M. uppsatsen Om Nosocomium
academicum och den kliniska undervisningen i Upsala
(rektorsprogram) och årgången 1877 jubelfestskriften
Ett kejsarsnitt. M. var led. af Vet. soc. i Uppsala
(1860).
2. (R. T-dt.)

Mest gynnad nation. Se Handelsfördrag.

Mestis (sp. mestizo, af lat. mixtus, blandad),
afkomling af en hvit man och en indianska eller
af en indian och en hvit kvinna (i Syd-Amerika,
Mexico och Västindien) samt af kreol och inföding
på Filippinerna.

Mestjerskij (tysk transkription Meschtschersky),
Vladimir Petrovitj, rysk furste, romanförfattare,
dotterson till Karamzin, f. 1839, tjänstgjorde
i inrikesministeriet, uppsatte 1872 tidningen
"Grasjdanin" (se d. o.) och vann äfven en viss
ryktbarhet genom sensationella, men konstnärligt
obetydande romaner ur det högre sällskapslifvet
i Petersburg. I svensk öfv. finnas Odin iz nasiich
Bismarkov ("En Bismarck i miniatyr", 1888) och Tajny
sovremennago Peterburga ("Det nutida Petersburgs
mysterier", 1891).
A-d J.

Mestjevsk, kretsstad i ryska guv. Kaluga, 70 km.
s. v. om Kaluga. 3,664 inv. (1897). Flera årsmarknader.
J. F. N.

Mesto [-tå], it., mus., sorgbundet.

Mestom [-ståm], bot. Se Kärlsträng, sp. 578.


Mestorf, Johanna, tysk arkeolog, f. 17 april 1828 i
Bramstedt, Holstein, d. 20 juli 1909, kom som 20-åring
till Sverige, där hon vistades några år och där hos
henne väcktes intresse för hembygdsforskning och
fornhistoria. Efter att sedan 1853 ha tillbragt
flera år på resor i Italien slog hon sig 1859 ned
i Hamburg. Där utvecklade hon flitig litterär och
vetenskaplig verksamhet, som alltmera kom att
koncentrera sig på de antikvariska studierna,
samt öfversatte till ty. arbeten af S. Nilsson
("Skandinaviska Nordens urinvånare", 1862), Wiberg,
Säve, H. Hildebrand, S. Müller, I. Undset, Montelius
och B. Salin ("Altgermanische thierornamentik",
1904). Under 1860- och 1870 talen utgaf hon en lång
rad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>