- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
527-528

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miller, Joaquin - Miller, Vsevolod Fedorovitj - Miller, Willoughby Dayton - Millerand, Alexandre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nordamerikansk skald, f. 1841 i
staten Indiana, utvandrade vid 16 års ålder till
Kalifornien, hvarest han genomgick många äfventyr,
tog 1860 anställning vid en advokatbyrå i Oregon,
vardt 1866 grefskapsdomare och har varit verksam som
tidningsman på olika håll. Han utgaf 1871 Songs
of the Sierras,
dikter, som genom gripande energi,
vild egendomlighet och färgprakt väckte ofantligt
uppseende. På dem ha följt Pacific poems (s. å.),
Songs of the sunlands (1873), Songs of far away lands
(1878), Songs of Italy (s. å.) m. fl. samlingar. På
prosa har M. författat bl. a. Life among the modocs:
unwritten history
(1873), romanerna The one fair
woman
(1876) och The Danites of the Sierras (1881)
m. m. M:s samlade verk äro utg. 1902 ff.

Miller, Vsevolod Fedorovitj, rysk språkforskare och
etnograf, f. 1846, professor i ryska språket och
litteraturen vid Moskvas universitet samt i sanskrit
och österländsk historia vid Lazarevska institutet
för orientaliska språk i Moskva. Sina studier om
den ossetiska folkstammen i Kaukasien samlade han i
Osetinskie etiudy (3 bd, 1881–87). Bland hans många
öfriga skrifter, som särskildt behandla den ryska
folkpoesien, märkas en studie om Igorkvädet (1877), om
namnen på de af Konstantin Porfyrogennetos omtalade
Dnjepr-forsarna (i "Drevnosti mosk. archeol. obstj.",
1887), Om Verkovic’ oäkta bulgariska folkvisor (i
"Vjestnik Evropy", 1877), Otgoloski finskago eposa v’
russkom
(Genljud af finska folkepiken i den ryska,
1878), Russkaja masljanitsa i zapadnoeuropejskij
karnaval
(Den ryska smörveckan och den västeuropeiska
karnevalen, 1884) samt en mängd afhandlingar
om den ryska folkepiken och dess hjältar.
A-d J.

Miller [mi’l9], Willoughby Dayton, amerikansk
tandläkare, f. 1853, d. 1907, tog doktorsgrad (Doctor
of dental surgery) i Philadelphia 1879, begaf sig
till Berlin, där han, ej minst genom vetenskapligt
arbete, blef så berömd, att han 1884 utnämndes till
lärare vid universitetets tandläkarinstitut med
professors titel och 1894 äfven erhöll titel af
e. o. professor i medicin. 1907 återvände han till
Amerika, där en anställning bjudits honom på lysande
villkor. Som lärare utvecklade M. en ovanlig och
framgångsrik verksamhet och står i främsta ledet
af odontologiens banerförare i Tyskland, ja i hela
Europa. Hans vetenskapliga verksamhet var storartad
och berörde alla områden inom odontologien, och
om densamma vittna bl. a. 164 tryckta arbeten och
uppsatser. Hans undersökningar om tandkaries äro
grundläggande. En sällsynt utmärkelse kom honom till
del, då han, ehuru utlänning, 1900 valdes till ordf.
i Centralverein deutscher zahnärzte; 1904 blef
han ordf. i Fédération dentaire internationale, som
till hans ära stiftade en Millermedalj, hvilken vid
detta förbunds kongresser utdelas, efter fri täflan
bland nationerna, för vetenskapliga förtjänster inom
odontologien. Bland de tyske tandläkarna bildades,
genom en penninginsamling inom landet, vid hans
afgång som lärare i Berlin, en s. k. Millerstiftung
för likartadt ändamål. M. var hedersled. af 39
tandläkarkorporationer i in- och utlandet, filos.
hedersdoktor i Amerika och utnämndes 1906 af tyska
regeringen till geheimes medizinalrat.
Ugn.

illustration placeholder

Millerand [millra’], Alexandre, fransk politiker,
f. 10 febr. 1859 i Paris, vann tidigt rykte som
advokat, bl. a. genom sitt energiska försvar 1883
för några strejkledare, var 1883–88 medarbetare
i Clemenceaus tidning "La justice" samt blef
1884 medlem af Paris’ municipalråd och 1885 af
deputeradekammaren, där han slöt sig till yttersta
vänstern. I kammaren och i sin 1889 uppsatta tidning
"La voix" bekämpade M. energiskt boulangismen,
och som deputerad vann han kammarens öra ej
minst genom sina inlägg vid sociala frågors
behandling. Publicistiskt var han på 1890-talet
verksam som hufvudredaktör först för "La petite
république" och sedan för "La lanterne" samt
förde i dessa tidningar häftigt krig mot den
parisiska storfinansen och dess inflytande
på fransk politik. Småningom gled han öfver
från borgerlig socialpolitisk radikalism till
"kollektivism" och socialdemokrati samt nedlade
mycken möda på att söka samla de socialistiska
grupperna i deputeradekammaren till enhetligt
uppträdande. M. inträdde juni 1899 som handelsminister
i Waldeck-Rousseaus ministär, hvilket mycket harmade
de revolutionäre socialisterna, särskildt därför,
att M., ehuru socialist, därigenom blef kollega med
den af dem för sin hårdhet mot kommunarderna 1871
bittert hatade krigsministern general Gallifet. Som
minister egnade sig M. energiskt åt praktiska
reformer på handelsmarinens och den tekniska
undervisningens områden, genomdref upprättande
af arbetsråd, bestående af representanter för
arbetare och arbetsgifvare, för fredligt utjämnande
af arbetskonflikter och åvägabragte regelbunden
förbindelse mellan statens fabriksinspektörer och
arbetarnas fackföreningsstyrelser. Ett förslag
af M. rörande omfattande utveckling af Frankrikes
kanalsystem och hamnbyggnader genomfördes först 1903
(han afgick med den öfriga ministären i juni 1902),
och M. var äfven som minister initiativtagare
till den lagstiftning om ålderdomspensionering,
som omsider 1905 vann parlamentets bifall. Hans
verksamhet som "borgerlig" minister föranledde på
socialistkongressen i Bordeaux 1903 förslag om hans
uteslutande ur partiet, hvilket dock då af kongressen
afböjdes. Under senare år har M. emellertid som
"oberoende socialist" intagit en från de forne
partikamraterna alltmer afskild ställning. Han
var juli 1909–nov. 1910 minister för offentliga
arbeten i Briands första ministär, utvecklade som
sådan en energisk verksamhet vid bekämpandet af
den stora järnvägsstrejken i okt. 1910, men blef
oense med Briand om dennes program för ordnande af
järnvägsmännens framtida ställning och ingick därför
ej i den (4 nov.) s. å. bildade andra Briandska
ministären. I jan. 1912 blef M. krigsminister i
ministären Poincaré och har med vanlig energi egnat
sig åt därmed förbundna nya uppgifter; särskildt har
han kraftigt bidragit att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free