- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1245-1246

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mottfjärilar, zool. - Motti, Felix - Motto, it., kvickt infall, tänkespråk - Mottola, stad i italienska Lecce - Motukaflugan, zool. - Motu proprio, lat., af egen drift - Motus, lat., rörelse - Motus 1. Astron. M. proprius, egenrörelse - Motus 2. Mus. - Motverkan, mek. - Motya, stad. Se Marsala - Motyca, romarnas namn på staden Modica - Motzfeldt, norsk släkt - Motzfeldt 1. Peter Nikolay M - Motzfeldt 2. Peter M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fettmotet se d. o. – Bland fiender till våra kulturväxter
kunna nämnas kålmottet, krusbärsmottet
och rapsatpiparen (se dessa ord). Ett annat
skadedjur är vaxmottet l. vaxmalen (se d. o.),
som lefver som snyltgäst i bikuporna och stundom
åstadkommer stor skada.
G. G.

Mottl [må;tl], Felix, tysk dirigent och tonsättare,
f. 1856 nära Wien, d. 1911 i München, utbildades
vid Wienkonservatoriet och hos Liszt i Weimar,
var 1881–1903 hofkapellmästare i Karlsruhe,
ledde därunder till 1892 de filharmoniska
konserterna där, var 1886–93 främste dirigent vid
Wagnerfestspelen i Baireuth och utnämndes 1893 till
generalmusikdirektör. 1904 blef han hofkapellmästare
i München och direktör vid musikaliska akademien
där, och 1907 förordnades han till direktör
för hofoperan. Som dirigent beundrades han för
själfständig uppfattning och de stora linjer han
visste ge åt utförandet. Han komponerade 3 operor
(bland dem Agnes Bernauer, 1880), dansspelet Pan
im busch
(1900), sånger m. m. samt instrumenterade
sånger af Wagner, Mozart, Schubert och Löwe.
E. F-t.

Motto [må’ttå; it., kvickt infall, tänkespråk, lösen],
yttrande af en författare, anbragt som valspråk på en
boks titelblad eller på insända täflingsarbeten (i
st. f. den täflandes namn) eller som öfverskrift till
ett romankapitel o. s. v., för att antyda innehållet
eller den allmänna syftningen.

Mottola [må’ttåla], stad i italienska
prov. Lecce (Apulien), vid järnvägen
Bari–Taranto. 7,903 inv. (1901; som kommun
9,279). Oljetillverkning, kalkbrännerier.
J. F. N.

Motukaflugan, Hadrus lepidotus, zool., en till
bromsfamiljen, Tabanidæ, hörande tvåvinge, som i sitt
hemland, Brasilien, är mycket fruktad i anledning af
de djupa och starkt blödande sår den bibringar. Då
stundom många motukaflugor angripa samtidigt,
anses blödningen ej vara utan fara. En rofstekel,
Monedula signata, infångar denna fluga till föda åt
sina larver och är sålunda människans bundsförvant.
G. A-z.

Motu proprio, lat., af egen drift; själfmant. I den
påfliga kurialstilen betecknar uttrycket, att en
påflig förordning eller dom såsom tillkommen utan
främmande påverkan icke under någon förevändning
får lämnas utan afseende, hvarför det äfven blifvit
liktydigt med påflig dom eller förordning, som
offentliggöras utan de vid bullor etc. vanliga
kansliformerna. (Jfr Kongregation, sp. 747.)

Motus, lat., rörelse. 1. Astron. M. proprius,
egenrörelse (se d. o. och Stjärna). Den del af den
skenbara egenrörelsen, som endast är en återspegling
af vårt eget solsystems rörelse, plägar man kalla
motus parallacticus till skillnad från den del
af egenrörelsen, som beror på stjärnans verkliga
rörelse och som kallas motus peculiaris. – 2. Mus.,
i polyfon sats stämmornas rörelse i förhållande
till hvarandra, hvilken, om af två stämmor båda
stiga eller båda falla, kallas m. rectus l. lika
rörelse
(mera oegentligt parallellrörelse, emedan
stämmorna ingalunda behöfva gå parallellt, i samma
intervall), om den ena stiger och den andra faller,
m. contrarius l. motrörelse, samt om den ena ligger
still och den andra stiger eller faller, m. obliquus
l. sidorörelse.
1. B-d. 2. A. L.*

Motverkan, mek. Då en kropp påverkar en annan kropp
med en viss kraft, utöfvar den senare kroppen på den
förra en verkan, som är lika stor och rakt motsatt
den nämnda. Detta gäller icke endast, då de två
kropparna beröra hvarandra, utan äfven då så icke
är förhållandet samt icke allenast då kropparna
äro i hvila, utan äfven då de röra sig och huru
detta än sker. Satsen om likheten mellan verkan
och motverkan, eller mellan aktion och reaktion,
uppställdes af Newton som ett axiom i mekaniken,
och för denna vetenskap, likasom för fysiken och
astronomien, är den af mycket stor betydelse. Hvilar
t. ex. en kropp på ett underlag, utöfvar den en
tryckning på detta. I hvarje punkt eller ytelement,
där beröring eger rum, uppstår ett nedåt riktadt
tryck mot underlaget, och underlaget utöfvar där på
kroppen ett lika stort uppåt riktadt mottryck. Inom
statiken gäller sålunda den allmänna regeln, att tryck
och mottryck äro lika stora samt motsatt riktade,
och lösningen af flertalet af statikens problem beror
härpå. – Om åter en magnet verkar på en annan magnet,
hvilket man kan hänföra till polernas ömsesidiga
verkningar, är den attraktion, som den ena magnetens
sydpol utöfvar på den andras nordpol, lika stor och
riktad efter samma linje, som den attraktion den
sistnämndas nordpol utöfvar på den förras sydpol. –
Den attraktion jorden utöfvar på månen är lika
stor med den attraktion denne utöfvar på jorden,
men man bör härvid, strängt taget, tänka sig denna
verkan ega rum mellan de båda kropparnas samtliga
masselement. Man får äfven ihågkomma, att, fastän
kraften är lika vid båda, den utöfvar en ojämförligt
mycket större verkan på månens massa än på jordens,
emedan denna massa är vida större än den förstnämndas.
G. R. D. (O. E. W.)

Motya, stad. Se Marsala.

Motyca, romarnas namn på staden Modica.

Motzfeldt, norsk släkt, inkom med M. 1 från
Danmark. Se "Stamtavle over familien M." (utg. af
Ernst M., se M. 7, 1883).

1. Peter Nicolay M., militär (födelseåret
okändt), d. omkr. 1735, var chef för nordanfjällska
dragonregementet vid general K. G. Armfelts infall
i Trondhjems län 1718 och måste, förföljd af svenske
generalen De la Barre, draga sig söderut till
Gudbrandsdalen. Han tog afsked som generalmajor 1730.

2. Peter M., den föregåendes sonsons son,
statsman, f. 3 aug. 1777 i Orkedalen,
Söndre Trondhjems amt, d. 1 apr. 1854 i Kristiania,
blef dansk officer 1796, tjänstgjorde i Västindien
sedan 1802 och öfverfördes 1807 vid
öarnas ockupation af engelsmännen som krigsfånge
till England, utväxlades 1809 och blef chef för
artilleridetachementet i Bergen. 1814 var han
led. af riksförsamlingen på Eidsvold – där han var
anhängare till Kristian Fredrik och utöfvade mycket
inflytande och 17 maj var församlingens vicepresident
–, af det utomordentliga stortinget – där han
var lagtingets president – och af den kommitté,
som underhandlade med de svenske kommissarierna om
villkoren för Norges förening med Sverige; han röstade
mot unionen. 18 nov. 1814–37 var M. statsråd
och 1839–41 led. af och norsk ordf. i den första
unionskommittén, men utträdde, då kommitténs mandat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0651.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free