- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
11-12

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mylius-Erichsen, Ludvig - Müll - Mylla - Müllenhoff, Karl Victor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obeträdda delen af östra och nordöstra kusten af
Grönland utrustades, med ett statsanslag af 130,000
kr., en expedition, 28 pers. jämte ledaren, ombord
på en f. d. hvalfångare "Danmark", som 24 juni 1906
afgick med proviant för 3 år och ankom till Koldeweys
ö 13 aug. Fartyget gick i vinterhamn i Danmarks hamn
innanför Kap Bismarck (76° 45’ n. br.). Hus byggdes,
de vetenskapliga undersökningarna sattes i gång, och
trakten undersöktes medelst slädturer. Hufvudvikten
lades på kartografiska arbeten och på utläggning af
depåer mot n. 28 mars 1907 drogo 10 hundslädar under
ledning af M. norr ut längs kusten. Allteftersom man
arbetade sig fram, anlades depåer med proviant för
hemresan, och de tömda slädarna återvände efter nya
förråd. Trakten kartlades på olika sträckor. Meningen
var, att M. jämte löjtnant Höeg-Hagen och den
grönländske kateketen J. Brönlund skulle arbeta sig
upp i Pearykanalen till Kap Glacier, där Peary varit
1892 och 1895, medan löjtnant Koch jämte Bertelsen
och grönländaren Tobias skulle gå öfver kanalen till
Pearys land och undersöka detta till den punkt,
dit Peary nådde 1900. Båda afdelningarna arbetade
tillsammans, men gäckades dag för dag, i det att
kusten, i st. f. att, som dittills antagits, löpa
i nordvästlig riktning, gick i nordöstlig, så att
väglängden blef betydligt större än den, för hvilken
provianteringen beräknats. Slutligen passerades
landets nordöstligaste punkt (Nordöstrundningen), som
visade sig ligga 260 km. längre mot n. ö., än förut
antagits. Där nedlades den sista depåen, och några
dagar senare skildes de båda afdelningarna. Koch med
följeslagare drog mot n., och M. följde kustlinjen,
som han antog skulle föra rakt på Kap Glacier. Men
han misstog sig om väglängden, i det han, följande
kusten, i st. f. vid Pearykanalen fann sig vid inre
ändan af den långa Danmarksfjorden, hvars norra sida
han följde tillbaka. Utanför den yttersta udden,
Kap Rigsdagen, mötte de 27 maj Kochs afdelning,
som nu löst sin uppgift, bestämt Grönlands konturer
och nu var på återväg. Det aftalades då, att M:s
afdelning skulle vända åter tills. med Kochs. Men
M. och Höeg-Hagen beslöto att gå vidare mot v.,
hvaremot Kochs afdelning fortsatte söderut och efter
en besvärlig färd nådde fartyget 23 juni, sedan den på
88 dagar tillryggalagt omkr. 2,000 km. M:s afdelning
uteblef. Allt gjordes för att bringa den undsättning,
men utan resultat. På vårsidan 1908 påträffade Koch
vid den på Lamberts land (79° n. br.) utlagda depåen
Brönlunds lik och Höeg-Hagens kartskisser samt en
dagbok, som gaf upplysning om polarfararnas sista
färd och tragiska hungersdöd. Från Kap Rigsdagen
hade de gått mot v., stött på ytterligare en fjord,
Hagens fjord, men fortsatt vidare och nått sitt
mål Kap Glacier samt kartlagt en del af landet n. om
kanalen. På återvägen blefvo de tvungna att tillbringa
sommaren vid Danmarks fjord, där de utan tvifvel ledo
nöd. På hösten hade de arbetat sig fram söderut, men
i st. f. att följa kusten hade de försökt att från den
inre delen af fjorden gå tvärs öfver inlandsisen till
depån på Lamberts land, men dukat under några få mil
därifrån, Höeg-Hagen 15 nov. och M. 25 nov. Brönlund
hade släpat sig fram till depån för att underrätta
världen om sina kamraters seger, kamp
och död, men själf omkommit, sannolikt före
månadens slut. 22 juli 1908 gick "Danmark"
till sjöss, for ett stycke norrut (till 78°)
för hydrografiska undersökningar och ankom till
Köpenhamn 23 aug. Under det nära tvååriga uppehållet
på Grönland insamlades ett rikt vetenskapligt material
i alla de speciella grenar, som voro företrädda,
kusten kartlades ej allenast norrut, utan äfven
mot s. ned till 74 1/2°, och så godt som öfverallt
funnos rester af äldre eskimåisk bosättning. De
af M. kvarlämnade observationsjournalerna vid
Danmarks fjord hemfördes af E. Mikkelsen 1912. Jämte
ofvannämnda skrifter utgaf M. Strandningshistorier
(1901; ny samling, 1905) och Isblink. Digte fra den
grönländske polarexpedition
(1904). Se A. Friis,
"Danmark-ekspeditionen til Grönlands nordostkyst"
(1909). Wbg.

Müll., vid djur- och växtnamn förkortning för danske
naturforskaren Otto Frederik Müller (se d. o.,
sp. 17). - F. (v.) Müll., vid växtnamn förkortning
för tyske naturforskaren Ferdinand v. Müller (se
d. o., sp. 30). - Fr. Müll., vid djurnamn förkortning
för tyske zoologen Fritz Müller (se d. o., sp. 30). -
H. Müll., vid växtnamn förkortning för tyske
botanisten Hermann Müller (se d. o., sp. 30). -
K. Müll., vid växtnamn förkortning för tyske
botanisten Karl A. F. W. Müller (se d. o., sp. 29). -
Mü11.-Arg., vid växtnamn förkortning för tyske
botanisten Johannes Müller-Argoviensis;
se Müller, J., sp. 30).

Mylla, jordartad förmultningsåterstod efter växter och
djur. Ordet användes dels i samma betydelse som mull,
dels och i synnerhet som mullrik jordart, samt äfven,
men orätt, för att beteckna lucker jord i allmänhet.
H. J. Dft,

illustration placeholder

Müllenhoff, Karl Victor, tysk germanist, f. 1818
i södra Dithmarschen, d. 1884 i Berlin, var
1846-58 professor i tyska språket, litteraturen och
fornkunskapen i Kiel och innehade därefter till sin
död dylik befattning vid Berlins universitet, där han
efterträdde von der Hagen. 1864 blef han ledamot af
preussiska vetenskapsakademien. - M. samlade Sagen,
märchen und Heder der herzogthümer Schleswig,
Holstein und Lauenlurg
(1845, nytryck 1899) och
skref bl. a. en kritisk undersökning af Gudrun-eposet
(1845) samt afhandlingarna Zur runenlehre (tills, med
Liliencron, 1852) och Zur geschichte der Nibelunge
nôt
(1855), i hvilken senare han försvarar sin lärare
Lachmanns åsikter om Nibelungenlieds tillkomst. Han
utgaf bl. a. Denkmäler der deutschen poesie und
prosa aus dem 8:ten-12:ten jahrhunderte
(tills,
med W. Scherer, 1864; 2:a uppl. 1873) och Germania
antiqua
(1873 o. f.), en kritisk edition af de texter
ur Tacitus, Strabon, Ptolemaios m. fl. forntida
författare, som lämna de äldsta underrättelserna om
de ariska folken. Största delen af


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free