- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
49-50

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Münsterberg - Münsterberg, Hugo - Münsterberg, Oskar - Münster-Ledenburg. 1. Ernst Friedrich Herbert, grefve zu M. - Münster-Ledenburg. 2. Georg Herbert, grefve zu M. - Mynt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kongsbergs silfververk, har grundlagt åtskilliga mera
betydande bergverksföretag och författat bl. a. en
beskrifning af Kongsberg ertsdistrikt (i Kristiania
Videnskabsselskabs handl., 1894). K. V. H.

Münsterberg, kretsstad i preussiska
reg.-omr. Breslau (Schlesien), vid Oders
biflod Ohlau och järnvägen till Breslau. 8,475
inv. (1905). Lärarseminarium. Tillverkning
af lergods, socker, konserver m. m. Staden med
omgifning bildade förr ett furstendöme M., som
1654-1791 tillhörde furstliga familjen Auersperg.
(J. F. N.)

Münsterberg, Hugo, tysk-amerikansk filosof och
psykolog, f. 1863 i Danzig, blef 1888 docent i
filosofi och 1891 professor vid universitetet
i Freiburg im Breisgau samt är sedan 1892
professor vid Harvard-universitetet i Cambridge i
Nord-Amerika. Förutom sin omfattande vetenskapliga
verksamhet har M. politiskt verkat för närmande
mellan Tyskland och Förenta staterna. 1910-11
vistades han i Tyskland som s. k. bytesprofessor
mellan dessa länder och var direktör för det
amerikanska institutet i Berlin. M. var organisatör
af den internationella vetenskapliga kongressen vid
världsutställningen i S:t Louis. Bland hans arbeten
må nämnas Beiträge zur experimentelien psychologie
(1889 -92), Psychology and life (1899), Grundzüge
der psychologie I
(1900), Die amerikaner (1904; 4:e
uppl. 1911), American traits (1901), Eternal life
(1905), Science and idealism (1906), Philosophie
der werte
(1908), On the witness stand (1908),
Psychotherapy (1909) och Psychology and the teacher
(1910). M. utger "Harvard psychological studies".
S-e.

Münsterberg, Oskar, tysk förläggare, f. 1865, filos.
doktor, eger betydande kunskaper i östasiatiska
förhållanden och har utgett bl. a. Reform
Chinas
(1895), Japan, kunst und land (1896),
Japan. Kunstgeschichte (3 bd, 1904-07), Japans kunst
(1908) och Chinesische kunstgeschichte (bd I 1910,
bd II 1911).

Münster-Ledenburg. 1. Ernst Friedrich Herbert, grefve
zu M., hannoversk statsman, f. 1766 i Osnabrück,
d. 1839, var 1801-04 Hannovers sändebud i Petersburg
och bragte i april 1805 till stånd fördraget i London
mellan England och Ryssland, hvilket var uppslaget
till tredje koalitionen mot Frankrike. I maj 1805
utnämndes han till stats- och kabinettsminister
och fortfor därefter i nära 26 år att vid engelska
hofvet föredraga de hannoverska ärendena (det
hannoverska furstehuset satt nämligen på Englands
tron). På kongressen i Wien (1814-15) var han den
mest framstående bland de smärre tyska staternas
ombud samt lyckades se Hannovers intressen ganska
väl till godo. Å prinsen-regentens (Georg IV:s) af
England vägnar var M. hufvudsakligen den, som utöfvade
förmynderskapet för hertig Karl II af Braunschweig
under dennes minderårighet (1815-23). I febr. 1831
fick han afsked som statsminister, sedan Vilhelm
IV, påverkad af julirevolutionens efterdyningar
i Hannover, beslutit inom själfva landet upprätta
en stadigare regeringsmyndighet (med hertigen af
Cambridge som vicekonung). - 2. Georg Herbert,
grefve zu M., sedan 1899 furste zu Derneburg, den
föregåendes son, tysk diplomat, f. 23 dec. 1820 i
London, d. 28 mars 1902 i Hannover, sedan 1867
ärftlig led. af preussiska herrehuset, var 1856-64
hannoverskt sändebud i Petersburg, 1867-73 medlem
af först nordtyska och sedan tyska riksdagen samt
1873-85 tysk ambassadör i London samt ackrediterades
i nov. 1885 som Tyska rikets ambassadör hos
franska republiken, hvilken kräfvande post han
innehade ända till nov. 1900, då han tog afsked ur
statstjänsten. M. bidrog väsentligt att utjämna många
smärre konflikter mellan Frankrike och Tyskland,
företrädde 1899 Tyska riket på fredskonferensen
i Haag och upphöjdes i aug. s. å. i furstligt
stånd. M., som i 1866 års kris förgäfves
sökt förmå konung Georg V af Hannover till en
mot Preussen vänskaplig politik, har skildrat
denna episod i Mein anteil an den ereignissen
des jahres 1866 in Hannover
(2:a uppl. 1868).
l o. 2. (V. S-g.)

Mynt (ty. münze, fr. monnaie, eng. money, af
lat. moneta, se d. o.), präglade metallstycken
af bestämd vikt och halt, tjänande till
betalningsmedel. Metallerna, i synnerhet de ädla,
användes mycket tidigt som bytesmedel i form af
tackor, tenar, ringar (enkla eller lagda i spiral)
o. s. v. Vid köp fastställdes priset till en viss
myckenhet af en uppgifven metall, och för att erlägga
denna myckenhet måste man väga den metall man hade att
erbjuda. Större stycken delades, och bitarna vägdes,
tills man fick den rätta vikten. Vågen måste således
användas vid hvarje köp. Som detta var besvärligt,
fann man på att ge de för betalningar afsedda
metallstyckena sådana mått, att de svarade mot
enheter eller mångfalder i det gällande viktsystemet,
och det hände, att man på sådana metallstycken satte
märken, som gåfvo antydningar om vikten. Men man hade
ingen garanti för, att dessa metallstycken verkligen
hade den vikt de skulle ha; ej heller kunde man af
själfva metallstycket utan närmare undersökning få
upplysning om, huruvida det hade den normalhalt,
som förutsattes. Omsider fann man på att i rörelsen
utsläppa smärre, ovala metallstycken, med kullriga
sidor, försedda med inslagna stämplar, hvilka gjorde
en offentlig myndighet ansvarig för hvarje styckes
såväl vikt som halt. Dessa med en offentlig myndighets
stämpel försedda och därför af allmänheten med full
tillit mottagna metallstycken äro de första mynten.

Österns urgamla kulturstater, Egypten, Babylonien,
Assyrien, inom hvilka mycken handel drefs, hade
inga mynt. Äran att ha infört bruket af sådana
tillkommer lyderna. De första mynten, af elektron
(silfverblandadt gnid), präglades af de lydiske
konungarna i Mindre Asien omkr. 700 f. Kr. Något
senare präglades silfvermynt af konung Feidon på ön
Egina, som hör till det europeiska Grekland. Exemplet
följdes snart inom vidsträckta områden. Vid midten af
500-talet fanns knappast något grekiskt område, som
icke hade eget mynt, och myntningen upptogs äfven i
icke grekiska länder, af de persiske storkonungarna,
af fenicierna (dock först inemot utbrottet af de
persiska krigen), af etrusker, kartager o. s. v.

A. Antika mynt. 1. De grekiska mynten
präglades af stads- och statsmyndigheter, men torde
äfven, framför allt i äldsta tid, ha präglats i
templen, som voro rika på ädla metaller. Den förnämsta
myntmetallen var silfver; äfven guld,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:50 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free