- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
117-118

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrtilos - Myrtoideæ, bot. Se Myrataceæ - Myrtoiska hafvet - Myrtol - Myrtorfsjord. Se Torfmossejordarter - Myrträdgårdar, bot. Se Myrmekofila växter - Myrtus - Myrvipan, zool. Se Strandvipesläktet - Myrvänner, zool. Se Myrgäster - Mürz - Mürzsteg - Mürzthalrasen [myrts-]. Se Mürz - Mürzzuschlag - Myrägg. Se Kokong, sp. 503 och Myror sp. 105-106 - Myrätarna - Myrätarpungdjuret - Myrö - Mysen - Mysia (grek.). Se Mysien - Mysidacea, zool. Se Mysis - Mysien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och väckte ett osläckligt hat mellan Pelopssönerna,
Atreus och Thyestes, ett hat, som ledde till
tragiska brott och förvillelser. I den grekiska
konsten förekommer M. särskildt på vasbilder.
J. C.

Myrtoideæ, bot. Se Myrtaceæ.

Myrtoiska hafvet (grek.?, lat. Mare
myrtoum
), i forntiden namn på den, efter ön Myrtos
s. om Eubea uppkallade, sydvästra delen af Egeiska
hafvet. Jfr Myrtilos.

Myrtol [-ål], kem., kallas den mellan 160° och 180°
kokande del af myrtenolja (se d. o.), som består
af en blandning af terpenkolvätet pinen (d-pinen)
och terpenderivatet cineol. Myrtol användes som
antiseptiskt medel. H. E.

Myrtorfsjord. Se Torfmossejordarter.

Myrträdgårdar, bot. Se Myrmekofila växter.

Myrtus L., Myrtensläktet, bot., växtsläkte
med omkr. 60 arter i alla världsdelars varmare
trakter, skildt från närstående släkten genom
flerrummigt fruktämne utan falska skiljeväggar och
i knoppen fria, åtliggande foderblad. Mest bekant af
hithörande arter är den vanliga, i Medelhafsområdet
inhemska myrten, M. communis, hvaraf en småbladig
form allmänt odlas i kruka och användes till
brudkronor. Äfven M. bullata från Nya Zeeland odlas
ofta som prydnadsväxt. M. communis har äfven annan
användning. Af dess hvita blommor framställes genom
destillation ett välluktande "skönhetsvatten", eau
d’ange
; bladen och bären ha medicinsk användning. De
senare brukades förr äfven som krydda, liksom ännu
bären af Af. Pseudocaryophyllus, mexikansk piment. Af
myrtenved göras promenadkäppar. Jfr Myrtenolja.
G. L-m.

Myrvipan, zool. Se Strandvipsläktet.

Myrvänner, zool. Se Myrgäster.

Mürz [myrts], biflod från vänster till Mur i
Steiermark, 98 km. lång, bildar från Mürzzuschlag
den tektoniska fortsättningen af Murs längddal
(ofvanför Bruck). - Dalen är bekant för sin
alpboskap, Mürzthalrasen, hvars färg växlar mellan
silfverhvitt och gråsvart. Djuren äro utmärkta
dragare. Kroppsvikten är i medeltal 425 kg.
J. F. N. H. F.

Mürzsteg [myrts-], by i Steiermark, vid Mur, 10
km. v. om Neuberg, med ett kejserligt jaktslott, där
l okt. 1903 en öfverenskommelse ("M.-programmet")
ingicks mellan Österrike-Ungern och Ryssland
ang. lugnets återställande i Macedonien (se
d. o., sp. 356, Goluchowski 2 och Lamsdorff).
J. F. N.

Mürzthalrasen [myrts-]. Se Mürz.

Mürzzuschlag [myrtstso’-], köping i Steiermark, vid
Mur, 672 m. ö. h. 4,853 inv. (1900). Klimatisk kurort
och vattenkuranstalt. Sportfester hvarannan vinter.

Myrägg. Se Kokong, sp. 503, och Myror,
sp. 105-106.

Myrätarna, Entomophaga, zool., benämndes inom
den äldre djursystematiken flertalet af de inom
däggdjursordningen Edentata (Tandfattiga) upptagna
djurformerna, hvilken ordning numera vanligen upplöses
i tre själfständiga sådana: Pholidota (Manidæ),
Tubulidentata (Orycteropodidæ) och Xenarthra. Med
undantag af den till
Xenarthra hörande fam. Bradypodidæ räknades
alla de öfriga till Entomophaga.
L-e.

illustration placeholder

Myrätarpungdjuret, Myrmecobius fasciatus, zool.,
hör till fam. Dasyuridæ inom pungdjurens ordning och
däggdjurens klass. Kroppen (se fig.) är långsträckt; 5
tår finnas på de främre, 4 på de bakre extremiteterna,
hvilka senare äro något längre
än de främre. Svansen är lång med yfvig
hårbeklädnad. Honan saknar pung. Tungan kan
sträckas ut långt. Kroppsfärgen är utmärkt genom
förekomsten af omväxlande hvita och svarta tvärband
på ryggsidan. Kroppens längd utgör 25 och svansens
18 cm. Det egendomligaste draget i detta djurs
organisation består i tandsystemets beskaffenhet:
antalet tänder utgör nämligen 50-54, ett större
antal än som förekommer hos något nu lefvande
däggdjur med differentieradt tandsystem; det
stora antalet kindtänder (8-9 i hvarje käkhalfva)
erinrar om förhållandet hos flera af de äldsta, ur
juraformationen kända däggdjuren. Det är emellertid ej
osannolikt, att denna tandrikedom hos M. beror på en
senare (således ej ursprunglig) tillökning. Djuret
förekommer i Syd- och Väst-Australien, lefver
företrädesvis af myror och är fullkomligt menlöst.
L-e.

Myrö, gods i Rinkaby socken, Örebro län, vid stranden
af Hjälmaren, omfattar med underlydande
i Glanshammars, Längbro och Anstå socknar
ett fideikommiss om 14 5/8 mtl, tax. till 486,800
kr. (1911). M. jämte Ulriksberg i Längbro socken
har tillhört Vårfruklostret i Örebro och egdes i
början af 1500-talet af Sigrid Eskilsdotter Banér,
som i sitt första gifte, med Måns Karlsson af Eka,
blef Gustaf I:s mormor. Det tillföll efter
fru Sigrids död (1528) hennes dotter i andra
giftet Kristina Nilsdotter Gyllenstierna, hvars
son Gustaf Johansson (Tre rosor) egde M. efter
henne. Under senare hälften af 1600-talet egdes
det af riksskattmästaren Seved Bååt och hans son.
Sedan medlemmar af släkterna Ribbing, Wachtmeister
och Spens innehaft egendomen, köptes den 1754 af
dåv. öfversten, sedermera riksrådet Per Kalling,
som gjorde M. till fideikommiss och uppförde den
nuv. manbyggnaden. Det innehafves nu af hans ättling
i femte led, Peder Kalling, f. 1907.

Mysen, järnvägsstation med stadsliknande samhälle
vid inre (östra) linjen af järnvägarna genom
Smaalenenes amt, Norge, 63 km. från Kristiania. 791
inv. (1910). M. ligger vid Lekumelven ö. om Glommen
och är en knutpunkt i amtets östra delar. Åtskillig
industriell verksamhet, bl. a. 2 större sågverk och
hyflerier samt elektricitetsverk,
2 banker, apotek och flera hotell. I M. utges "Indre
Smaalenenes avis" (3 ggr i veckan). K. V. H.

Mysia(grek.). Se Mysien.

Mysidacea, zool Se Mysis.

Mysien (grek. ?, lat. Mysia) var fordom


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:32:04 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free