Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människosonen - Människoätare. Se Kannibal och Kannibalism - Mäntisälä - Mäntää - Mäntyharju - Mäntyharju stråt, tillflöde till Kymmene (se d. o. sp. 454) - Mär. Se Maire - Märcker, H. M. Se Mærcker - Märg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tillhörande en kollektiv storhet. I aram. och
hebr. språk skall artikeln vid ett sammansatt uttryck
sådant som bar nasch eller ben adam utsättas endast
vid det andra substantivet: aram nascha, hebr. ben
ha’adam. Ett dylikt uttryck, hvilket som sagdt endast
betyder "människan", hade på grek. bort återges med ho
anthropos. Då evangelisterna tydligen eftersträfvat
en ordagrann öfversättning (med användning af
originalets bar, son), men mot arameisk och hebreisk
språklag utsatt artikeln äfven framför det första
ordet, så ha de sannolikt därmed velat förebygga det
missförståndet, att Jesus med denna beteckning af
sig själf ej ville säga något mera, än att han var en
människa eller människan. Hvad Jesus menat med detta
uttryck, framgår tydligt af Matt. 24: 39 och 26: 64
(med parallellställen), där han synbarligen hänvisar
till den i Dan. 7: 13 f. omtalade människogestalten,
hvilken där står som symboliskt uttryck för Guds
rike. I en del af Henoksboken (kap. 37-71) och i Esras
apokalyps (äfven kallad IV Esra) förekommer vidare
"människan" eller "människosonen" som beteckning på
Messias. Det är förmodligen i anslutning härtill,
som Jesus upptagit den ifrågavarande benämningen
och tillämpat den på sig själf; och benämningen
har alltså messiansk betydelse. Att Jesus upptog
denna benämning och ej af folket ville hälsas som
Messias, torde ha berott därpå, att han visste sig
stå i en bestämd motsats till de på hans tid vanliga
Messias-föreställningarna. Men på samma gång Jesus
upptog det på hans tid, åtminstone inom vissa kretsar,
kända uttrycket, inlade han däri ett nytt innehåll,
ty flera af de ställen, där han använder det,
innebära den tanken, att han måste lida och dö och
därefter uppstå till härlighet (jfr t. ex. Mark. 8:
31; 10: 45), något som säges hvarken i Daniels
bok eller de andra judiska apokalypsens om den där
åsyftade människogestalten. - Då, som ofvan visats,
uttrycket var svårt att förstå för greker, är det
förklarligt, ej blott att det undveks af Paulus
och Johannes, som skrefvo för kristna bland den
grekisk-talande världen, utan ock att det visserligen
icke genomgående, men dock till stor del undveks
inom den äldsta grekisk-kristna litteraturen. Dels
på grund däraf, att uttrycket egentligen icke
förekommer annat än hos synoptikerna, dels ock på
grund af dess språkliga innebörd ("människan"), ha
flera i nyare tid velat helt och hållet frånkänna
Jesus denna beteckning af sig själf och menat,
att det är en produkt af den senare församlingen
och evangelielitteraturen. Om den hithörande rika
litteraturen se de nyare arbetena inom bibelteologien
och G. Dalman "Die worte Jesu" (sista uppl. 1912).
E. S-e.
Människoätare. Se Kannibal och Kannibalism.
Mäntsälä. 1. Domsaga i Nylands län, Finland,
lyder under Åbo hofrätt och utgöres af 3 tingslag
samt omfattar Mäntsälä, Mörskom, Orimattila, Artsjö,
Askola och Pukkila socknar. Areal 1,912 kvkm. 29,183
inv. (1910). - 2. Socken i ofvannämnda domsaga och
län, Helsinge härad, är ett imperiellt pastorat
af 2:a kl., Borgå stift, Tusby kontrakt. Areal
573 kvkm. 8,573 inv. (1910), finsktalande.
l o. 2. A. G. F.
Mänttä, träsliperi, Finland, står genom Mänttä-
Filppula smalspåriga privata järnväg i förbindelse
med Finlands järnvägsnät. Träsliperiet,
ett af de betydligare i Finland,
eges af A.-b. G. A. Serlachius.
A. G. F.
Mäntyharju. 1. Domsaga i S:t Michels län, Finland,
lyder under Viborgs hofrätt samt omfattar 3 tingslag:
Mäntyharju, Hirvensalmi och Kristina socknar. Areal
2,140 kvkm. 27,833 inv. (1910). -. 2. Socken
i ofvannämnda domsaga och län, Heinola härad,
utgör ett konsistoriellt pastorat af l:a kl.,
Nyslotts stift, S:t Michels kontrakt. Landareal
1,142 kvkm. 13,602 inv. (1910), finsktalande,
l o. 2. A. G. F.
Mäntyharju stråt, tillflöde till Kymmene (se
d. o., sp. 454).
Mäntyluoto [-loåtå]. Se Björneborg, sp. 581.
Mär. Se Maire.
Märcker, H. M. Se Mærcker.
Mære (äldre form Mærin), gård i Sparbu härad,
Nordre Trondhjems amt, Norge, var sedan äldsta tider
ett viktigt centrum. Där låg i forntiden Tröndelagens
förnämsta hof, hvars afgudabilder Olof Tryggvesson
997 förstörde. Senare var gården kronogods, kom 1354
under ärkebiskopen i Nidaros och lydde 1590 under det
forna Elgesæters klostergods. På M., nu kalladt Nedre
M., upprättades 1895 en amtslandtbruksskola. K. V. H.
Märg, Medulla. 1. Anat., den i benens inre hålor
befintliga mjuka substansen; de mjuka organ, som ligga
inneslutna i fastare väfnader (t. ex. ryggmärgen);
den inre massan i vissa organ, då den till utseende
eller fysikalisk beskaffenhet afviker från den yttre
(t. ex. i njurarnas inre). Benmärgen utfyller de
enskilda skelettdelarnas inre och utgöres af en
grofmaskig bindväf, hvari maskorna utfyllas af
röda och hvita blodkroppar samt af dessas olika
utvecklingsformer. Därjämte är benmärgen rik på
blodkapillärer, framför allt vida venösa. Till färgen
är benmärgen röd eller gul.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
