Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmast handhades af sonen Hjalmar (se N. 2). I
det kraftiga framåtskridande af landtbruket
samt tillkomsten af en mängd anstalter för dess
främjande, som egde rum under 1840-talet, var N. en
verksam deltagare. Särskildt intresserade han sig
för jordbrukets nationalekonomiska frågor samt
nötboskaps- och fårafvel och var som sekreterare i
Stamholländeristyrelsen verksam för införskaffandet
af utländska, särskildt engelska, rasdjur. Jämte det
han redigerade Landtbruksakad:s årsskrift "Handlingar
rörande landtbruket och dess binäringar", författade
och utgaf han åtskilliga folkliga småskrifter i
landtbruks- och nationalekonomiska ämnen. För
hans stora förtjänster om Sveriges jordbruk
visade Landtbruksakad. sitt erkännande genom
att kalla honom till hedersled. (1862) och genom
att resa en vård på hans graf på Nya kyrkogården
utanför Stockholm.
2. Hjalmar Otto Nathorst, den
föregåendes son, agronom, f. 10 sept. 1821 på Näs,
Jönköpings län, d. 1899 i Lund, blef 1841 elev vid
Nonnens landtbruksinstitut på Degeberg och 1842
underlärare och förvaltare vid Södermanlands läns
landtbruksskola på Väderbrunn, hvars organisation och
ledning hans fader året förut tagit om händer, samt
var 1848-55 föreståndare för skolan och sekreterare
hos Södermanlands läns hushållningssällskap. Samtidigt
innehade han motsvarande befattningar vid Dagsholms
landtbruksskola i Älfsborgs län och hos länets
norra hushållningssällskap. 1861 kallades han
till professor och föreståndare vid Alnarps
landtbruksinstitut, sedan han under den närmast
föregående tiden varit anlitad vid uppgörandet af
planen för nämnda läroverk. Han kvarstod där med
undervisning i landtbruksekonomi och husdjurslära till
1886. Tillika var han 1867-96 sekreterare hos Malmöhus
läns hushållningssällskap. N. inlade stor förtjänst
om utvecklingen af Alnarps landtbruksinstitut
samt dess jordbruk och kreatursskötsel, deltog
verksamt och ofta som förslagsställare i arbetet för
särskildt det skånska jordbrukets höjande. Främst
intresserade han sig för husdjursskötseln och
var därvid en ifrig förkämpe för förädling genom
korsning med utländska rasdjur. Genom framstående
förmåga som undervisare och talare samt en oerhördt
flitig produktion som författare och öfversättare
af hufvudsakligen populära skrifter utöfvade han
stort inflytande på landtbrukets och i synnerhet
husdjursskötselns utveckling. Bland hans skrifter
må nämnas Husdjursskötsel (2 dlr, 1859-61; 2:a,
omarb. och tillökade, uppl. 1876-77), utgörande
en större lärobok i såväl allmän boskapsskötsel
som nötboskapsskötsel, äfvensom Foderämnenas
sammansättning, gödboskapens beståndsdelar och
foderämnenas gödselvärde, framställde i trenne större
tabeller, jemte beskrifvande text (1861) och Om
nödvändigheten af nya riktningar inom våra
koladugårdar (1885). N. blef 1849 led. och 1885
hedersled, af Landtbruksakad.
3. Alfred Gabriel Nathorst, den föregåendes son,
naturforskare, f. 7 nov. 1850 på Väderbrunn,
Bergshammars socken, Södermanland, blef student i
Lund 1868 och i Uppsala 1871, filos. doktor i Lund
1874 och docent i geologi där s. å. samt biträdande
geolog vid Sveriges geologiska undersökning 1873,
geolog 1876 och chefens biträde 1877. 1884 anslog
riksdagen åt N. en personlig befattning som professor
och intendent för Naturhistoriska riksmuseets
samtidigt nyskapade afdelning för arkegoniater och
fossila växter. Denna befattning öfverflyttades 1910
på ord. stat. N. är led. af Fysiogr. sällsk. i Lund
(1878), Vet. akad. (1885), Vet. soc. i Uppsala
(1907) samt Vet. o. vitt. samh. i Göteborg
(1909) samt är led. och hedersled, af omkr. 30
utländska lärda sällskap. Han är hedersdoktor vid
universiteten i Greifswald, Cambridge, Kristiania
och S:t Andrews. Utom nedan anförda belöningar
har N. erhållit 1872 Danske videnskabernes selsk:s
silfvermedalj, 1904 af Geological society i London
Lyellmedaljen samt 1912 af Vet. akad. Wahlbergska
minnesmedaljen i guld. N. har gjort en mängd resor på
den europeiska kontinenten och i Storbritannien samt
företagit flera färder i de norra polartrakterna. Hans
verksamhet sträcker sig öfver många olika områden,
och hans vetenskapliga produktion är mycket omfattande
(öfver 300 större och mindre arbeten). Sin största
betydelse har N. som polarforskare, geolog och
botanist, framför allt paleobotanist.
Sin bana som polarforskare började N. redan 1870,
då han i sällskap med ingenjör Hj. Wilander besökte
Spetsbergen för geologiska studier. 1882 var
han åter på Spetsbergen, tills. med G. de Geer,
för samma ändamål, 1883 deltog han som souschef
i A. E. Nordenskiölds Grönlandsexpedition och
ledde under dennes isvandring den öfriga delen
af expeditionen ombord på "Sofia" från Waigattet
öfver Melville bay till Kap York. Han har författat
kapitlen 6 och 7 i Nordenskiölds reseskildring
"Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland"
(1885). Under en af N. ledd, af enskilda bekostad
expedition 1898 med "Antarctic", i hvilken deltogo
ytterligare åtta naturforskare, besöktes Björnön,
Spetsbergen och Kung Karls land, hvarpå Spetsbergens
första kringsegling af svenskt fartyg fullbordades och
djuplodningar företogos i hafvet mellan Spetsbergen
och Grönland. Expeditionens viktigaste resultat (Om
1898 års svenska polarexpedition, i "Ymer", 1898)
voro undersökningen och kartläggningen af Björnön samt
af Belsund på Spetsbergen, identifieringen af Giles
land och Hvita ön samt framför allt den noggranna
kartläggningen och naturhistoriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0283.html
