Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 569-570 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nattregel, tekn. Se Lås, sp. 157 - Nattroffåglarna. zool. Se Ugglor - Nattsignal - Nattsikte - Nattskatta - Nattskott - Nattskräfla, zool. Se Nattskärrorna - Nattskärran, zool. Se Nattskärrorna - Nattskärrorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nattregel, tekn. Se Lås, sp. 157.

Nattroffåglarna, zool. Se Ugglor.

Nattsignal, sjöv., tecken, som fartyg ge under
mörker antingen för att tillkännage nöd, tillkalla
lots eller ange sitt läge, äfvensom för att samtala
med annat fartyg eller land (detta senare kallas
nattsignalering). Nattsignaler bestå i allmänhet
af skott, blänkfyrar, lanternor, raketer o. d. De
vanliga fyrarna, fasta såväl som flytande, äro
äfven att anse som nattsignaler, ehuru de ha
sin särskilda benämning. Alla fartyg, vare sig
de äro i rörelse eller ligga stilla, utan att
vara förtöjda, skola nattetid vara försedda med
brinnande lanternor (se d. o.). Se f. ö. Signal.
L. H.*

Nattsikte. 1. Artill., de anordningar, genom
hvilka man för möjliggörandet af siktning nattetid
gör vissa delar af sikte och korn tillhörande en
artilleripjäs lysande. Belysningen åstadkommes genom
små elektriska glödlampor på så sätt, att siktskårans
begränsningslinjer och kornspetsen bli lysande i
lämpliga färger. Vid kikarsikten (se d. o.) belysas
för samma ändamål kikarens hårkors medelst en eller
flera elektriska glödlampor.

2. Jaktv. Äfven på jaktgevär har man försökt diverse
anordningar för att underlätta siktning vid svag
belysning. Ett enkelt medel är att krita öfre
delen af pipan eller spången mellan piporna på en
dubbelbössa. Äfven ett medelst elastiska hållare
lätt påsättbart band, belagdt med själflysande färg,
har förts i marknaden för samma ändamål. En annan
anordning består af en liten elektrisk strålkastare,
monterad på pipans undersida. Denna kastar ett
kägelformigt strålknippe framåt; midt i strålknippet
befinner sig ett mörkt kors. Strålkastaren är noga
injusterad så, att skottet tar midt i korset,
hvarför det endast gäller att inrikta det mörka
korset mot den punkt på djuret man vill träffa.
l.S. 2. G. G.

Nattskatta, bot., namn på Solanum nigrum.

Nattskott. Å ankarsättning eller i hamn af egen
nation, där två eller flera örlogsfartyg befinna
sig under befäl af en "högste befälhafvare", eger
denne - då omständigheterna ej lägga hinder i vägen -
att skjuta dag- och nattskott. På svensk ankarplats
skjutes dagskott strax före reveljen (vanligtvis
kl. 5 f. m.), hvaremot nattskottet slutar taptot
(vanligtvis kl. 9 e. m.). - I läger, där artilleri
finns, skjutas dagskott och nattskott som tecken
för reveljens eller taptots blåsande eller slående
(förekommer sällan numera). R. N.*

Nattskräfla, zool. Se Nattskärrorna.

Nattskärran, zool. Se Nattskärrorna.

Nattskärrorna, Caprimulgidæ, zool., bilda en
familj inom fågelordningen Coraciiformes. Hufvudet
är bredt och lågt, näbben liten, svag och bred
vid roten, ögonen och öronöppningarna äro mycket
stora. Vingarna äro långa, med lång öfver- och
underarm, 10 långa handpennor och omkr. 13 tämligen
stora armpennor. Fötterna äro svaga, med liten,
inåtvänd baktå och de tre öfriga tårna framåtriktade,
divergerande från roten och där förenade medelst
hud. Mellantån är lång och försedd med på insidan
tandad, sned klo; yttertån är fyrledad. Stjärten är
tämligen lång och består af 10 pennor. Fjädrarna äro
stora, täta och mjuka, merendels spräckliga af grått,
svart, gult och hvitt.
Familjen omfattar omkr. 115 arter, utbredda öfver hela
jorden med undantag af de arktiska och antarktiska
områdena samt Söderhafsöarna. Nattskärrorna vistas
ensamma eller parvis i glesa skogar, på mossmarker
och ljunghedar m. m., ha


Nattskärran (Caprimulgus europæus).

ljudlös flykt samt äro i rörelse nattetid och
i skymningen för att skaffa sig sin af insekter
bestående föda. De hvila helst på marken eller
på stenar och sätta sig mera sällan på grenar och
då längs dessa. Om dagen hvila de sig med nästan
slutna ögon, stundom i solskenet. De flyga dåligt
om dagen. Under den mörkare delen af dygnet är deras
flykt, hvarunder de med uppspärradt gap förfölja sitt
rof, hastig och glidande, stundom äfven fladdrande
och ostadig. Under parningstiden idka nattskärrorna
särskilda flygkonster och ha då egendomliga,
surrande, spinnande, skrattande, stönande, suckande
och annorlunda beskaffade ljud. Nyfikenhet och
dumdristighet äro utmärkande drag hos dessa fåglar,
hvarför de också sväfva kring människor och större
djur, som komma i deras närhet. Äggen äro två och
läggas utan den ringaste bale i en fördjupning
i marken, men äfven på en mossbelupen stubbe, en
grästufva o. s. v. Enär nattskärrorna äro nyttiga,
alldenstund de utrota skadliga insekter, böra de
icke ofredas. Nattskärrsläktet, Caprimulgus, har
gapet ofantligt stort och käkkanterna försedda med
långa, starka borsthår. Tungan är helt liten. Andra
vingpennan är längst, stjärten tämligen lång och
rundad, tarsen i sin öfre del framtill beklädd
med fina fjädrar. Nattskärran, C. europæus,
har hela fjäderdräkten vattrad af grått, svart
och rostgult med längsgående svarta fläckar. Hos
hannen äro de tre främsta handpennorna på midten
försedda med en stor hvit fläck, och de två yttersta
stjärtpennorna på hvarje sida ha hvit spets. Honan,
som f. ö. utmärkes genom något dunklare färger,
har dessa partier rostgula i st. f. hvita. Längd
från näbb till stjärtspets 26-29 cm. Nattskärran
förekommer allmänt i södra och mellersta Sverige,
sällsyntare längre norrut (f. ö. i hela Europa,
med undantag af norra Ryssland, samt västra Asien),
flyttar bort rätt tidigt på hösten, i slutet af
aug. eller början af sept., och återkommer i förra
hälften af maj; vinteruppehållsorten tyckes vara
Syd-Afrika. De två äggen äro vackert gråmarmorerade;
deras längd uppgår till 30-35 mm., tjocklek 20-22
mm. Nattskärran, som genom sin närgångenhet och
sitt orädda uppträdande samt genom sitt nattliga
lefnadssätt och den tysta (man vore nästan frestad
säga spöklika) flykten tilldrar sig uppmärksamhet, har
sedan äldre tider varit föremål för många vidskepliga
föreställningar. Den stora roll, som den spelar i
folkets medvetande, bevisas äfven af dess många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>