- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
615-616

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naumann. 4. Emil N. - Naumann. 5. Karl Ernst N. - Naumann, Johann Friedrich - Naumannit, miner. Se Selensilfver - Naumburg - Naumburgia - Naumdair. Naumdölafylki. Se Namdalen 2 - Naundorff, Karl Wilhelm - Naunhof - Naunyn, Bernhard - Naupktos. Se Lepanto - Nauplia - Naupliaviken. Se Argoliska viken - Nauplion. Se Nauplia - Nauplios

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Berlin och utgaf psalmer för det evangeliska
kyrkoåret. Han förvärfvade filos. doktorsgrad och
erhöll professorstitel efter utgifvandet af boken
Die tonkunst in der kulturgeschichte (1869–70),
hvarpå följde
Deutsche tondichter (1871; många uppl.) och
Nachklänge (1872).
1873 flyttade han till Dresden, där han blef lärare
i musikens historia och estetik vid k. konservatoriet.
Efter N:s död uppfördes hans opera
Loreley.
Bland hans utgifna skrifter må vidare nämnas
Italienische tondichter (1876; 2:a uppl. 1883),
Zukunftsmusik und die musik der zukunft (1877),
Illustrirte musikgeschichte (1880–85;
öfv. på flera språk; utg. i omarbetning af E. Schmitz 1908)
m. fl., hvilka i ett blomstrande och omständligt språk
innehålla alltför mycken spekulation och konstruktion
vid sidan af sinnrika tankar, men i det hela ganska
mycket bidragit till musikhistoriens popularisering
och spridande i vida kretsar. – 5. Karl Ernst N.,
son till N. 2, musiker, f. 1832 i Freiberg, idkade
musik- och universitetsstudier, blef filos. doktor
1858 och var 1860–1906 universitetsmusikdirektor samt
stadsorganist i Jena, med professors titel sedan
1877. Han har komponerat kammarmusik, sånger m. m.

1 o. 4. A. L.* 5. E. F–t.

Naumann, Johann Friedrich, tysk ornitolog, f. 1780
vid Köthen, d. 1857, professor och inspektor
öfver hertigens af Anhalt-Köthen ornitologiska
museum, blef känd genom sitt stora och för
ornitologien viktiga verk
Naturgeschichte der vögel Deutschlands (13 bd; flera uppl.),
i hvilket de af honom och hans fader Johann
Andreas N.
(f. 1747, d. 1826) samlade många
iakttagelserna äro nedlagda. Tills. med Buhle utgaf N.
Die eier der vögel Deutschlands und der benachbarten länder (1819–28).
Tyska ornitologiska sällskapet har uppkallat sin
tidskrift "Naumannia" (1850) efter N.; hans
minnesvård är rest i Köthen.

L–e.

Naumann, Joseph Friedrich, tysk socialpolitiker,
f. 1860 i Störmthal vid Leipzig, verkade 1883
vid "rauhes haus" i Hamburg, blef 1886 pastor i
Langenberg och anställdes 1890 i inre missionens
tjänst i Frankfurt am Main, men har sedan 1894
egnat sig åt politik (sedan 1907 som riksdagsman)
och litterär verksamhet. Om hans socialpolitiska
verksamhet se Kristlig socialism. Hans
förnämsta arbeten äro
Gotteshilfe. Gesammelte andachten (7 bd, 1896–1902; 2:a uppl. 1904) och
Demokratie und kaisertum (1900; 4:e uppl. 1905).
Han har uppsatt och utger veckoskriften "Die hilfe"
(sedan 1895) och årsboken "Patria" (sedan 1901).

Naumannit, miner. Se Selensilfver.

Naumburg (N. an der Saale), stad i preussiska
reg.-omr. Merseburg (prov. Sachsen), vid Saale nära
dess förening med Unstrut, i en af vinranksklädda
berg omgifven dal. 26,962 inv. (1910). Märklig
katedral i senromansk och äldre gotisk stil
(1207–1330), 4 andra evangeliska kyrkor och
en katolsk kyrka. Protestantiskt domkapitel,
gymnasium, reformrealgymnasium med realskola samt en
kadettanstalt. Oberlandesgericht för prov. Sachsen
och Anhalt. Viktigaste näringarna äro vinodling
samt tillverkning af yllevaror, läder, kammar etc. I
närheten ligga badorten Kösen samt den ryktbara
läroanstalten Schulpforta. – På 900-talet var N. en
borg (urspr. med namnet Neuenburg), tillhörig markgrefvarna af
Meissen. 1028 förlades biskopssätet dit från
Zeitz. Efter den siste katolske biskopens död, 1564,
tillföll stiftet kurfursten af Sachsen, och 1815
afträddes det till Preussen. 1631 besattes staden
af Tilly och 1632 af Gustaf II Adolf, som vid sin
ankomst dit, 30 okt. s. å., af befolkningen mottogs
med glädje och vördnadsbetygelser. Han låg sedan
kvar i befäst läger vid N. till 5 nov. I febr. 1636
brandskattades staden af Johan Banér.

(J. F. N.)

Naumburgia Mœnch, Topplösa, bot., är ett örtsläkte
inom fam. Primulaceæ, utbrutet från Lysimachia L.,
från hvilket släkte det skiljes genom förekomsten af
små fjäll mellan kronflikarna. Släktet har endast
1 art, N. thyrsiflora (Lysimachia thyrsiflora),
som förekommer allmänt bland vass och gräs i
grundare vatten från Skåne till Lappland. Bladen äro
motsatta, hela; blommorna ljusgula, små, samlade
i täta, långskaftade, axlika, vanligen motsatta
klasar, utgående från de mellersta bladvecken.

O. T. S. (G. L–m.)

Naumdair, Naumdölafylki. Se Namdalen 2.

Naundorff, Karl Wilhelm, en af dem, som utgifvit sig
för att vara Ludvig XVI:s son (Ludvig XVII). Se Ludvig,
sp. 1251–52, och där anförd litteratur.

Naunhof [-håf], stad i konungariket Sachsen,
kretsen Leipzig, vid Pleisses biflod Parthe. 3,499
inv. (1910). Ullspinneri. I närheten ligga två af
staden Leipzigs vattenverk.

J. F. N.

Naunyn, Bernhard, tysk kliniker, f. 1839 i Berlin,
blef 1869 professor vid medicinska kliniken i Dorpat,
sedermera i Bern och Königsberg, samt var 1888–1904
professor i invärtes medicin i Strassburg. Utom en
mängd specialafhandlingar, som till stor del
offentliggjorts i de af honom uppsatta tidskr.
"Archiv für experimentelle pathologie und pharmakologie" (1873, med Klebs och Schmiedeberg) och
"Mitteilungen aus den grenzgebieten der medizin und chirurgie" (1895, med Mikulicz),
har N. utgett monografierna
Klinik der cholelithiasis (1892) och
Diabetes melitus (1898; 2:a uppl. 1909).
Han valdes 1912 till led. af svenska Vet. akad.

R. T–dt.

Naupaktos. Se Lepanto.

Nauplia l. Nauplion (af venezianerna
kalladt Napoli di Romania), hufvudstad i
grekiska nomos Argolis, vid inre ändan af Nauplia-
l. Argoliska viken. 5,955 inv. (1896; som kommun
10,907). Utmärkt hamn. Staden är starkt befäst samt
säte för en ärkebiskop, en appellationsdomstol och
ett gymnasium. Stad och hamn behärskas af borgen
Itsch-Kale, en gång stadens akropolis, och af fästet
Palamidi (nu fängelse). – N. var i forntiden tämligen
obetydligt. På 1200-talet tillhörde staden franker,
köptes 1388 af venezianerna och innehades 1540–80
samt 1715–1822 af turkarna, eröfrades sistn. år af
grekerna och var 1824–34 Greklands hufvudstad. I
febr. 1862 utbröt i N. en militärrevolt, som medförde
konung Ottos afsättning.

(J. F. N.)

Naupliaviken. Se Argoliska viken.

Nauplion. Se Nauplia.

Nauplios (grek. Ναυπλιος), grek. myt., en son af
Poseidon och Amymone, mytisk grundläggare af staden
Nauplia i Argolis, prisas som en bland de förste
grekiske sjöfarande. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:21 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbs/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free