Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 613-614 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naumann. 1. Kristian (Christan) N. - Naumann. 2. Karl Fredrik N. - Naumann. 1. Johann Gottlieb N. - Naumann. 2. Karl Friedrich N. - Naumann. 3. Moritz Ernst Adolf N. - Naumann. 4. Emil N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfv. till fr.; Populära anteckningar i allmän
statsrätt m. fl.). Ett af F. O. Leuhusen utarbetadt
register till tidskriftens 23 första årgångar utkom
1887.


2. Karl Fredrik N., den föregåendes
broder, anatom, f. 12 jan. 1816 i Malmö,
d. 9 aug. 1892 i Lund, blef student
i Lund 1831, filos. doktor 1841, med.
licentiat 1847,
docent i teoretisk medicin s. å., med. doktor
1848 och anatomie adjunkt och prosektor 1849
samt var 1852-81 professor i anatomi vid Lunds
universitet. N. var led. af Fysiogr. sällsk. i Lund
(1850) och Vet. soc. i Uppsala (1875). Han inlade
stora förtjänster om det anatomiska museet i Lund
samt utgaf bl. a. Om Hyrax capensis (1848), Några
ord om byggnaden af främre extremiteten hos slägtet
Vespertilio (1850), Om byggnaden af luftrörshufvudet
hos den fullvexta menniskan (s. å.) och Om missfoster
(i Lunds univ:s Årsskrift 1865). - N. var sedan
1848 gift med Sofia Matilda Jönsson, f. 8 juni 1827,
d. 15 mars 1889, som under skriftställarnamnet
Sorella utgaf berättelsesamlingarna Ur grannskapets
krönika (1872) och Nya blad ur grannskapets krönika
(1881). Den förra bland dessa fäste vid hennes
signatur icke ringa förhoppningar.

3. Gustaf N., son till N. l, läkare, f.
8 mars 1846 i Lund, blef student i Uppsala 1867,
med. licentiat i Stockholm 1877 samt med. doktor
i Lund 1891, sedan han utgett afh. Om struma
och dess behandling. N. utnämndes 1879
till lasarettsläkare i Hälsingborg och var 1898-1912
öfverläkare vid Sahlgrenska sjukhusets kirurgiska
afdelning i Göteborg. N. har offentliggjort
en mängd afhandlingar af kirurgiskt innehåll.
1. (C. G. Bj.) 2 o. 3. R. T-dt.


Naumann. 1. Johann Gottlieb N.,
tysk tonsättare, f. 17 april 1741
i Blasewitz vid Dresden, d. 23 okt. 1801 i Dresden,
fick som följeslagare till den svenske musikern
A. Wesström tillfälle att i Italien studera för
Tartini 1758-63. Sedan han i Venezia med lycka
debuterat såsom operakompositör, erhöll han 1764 plats
som hofkyrkokompositör hos änkekurfurstinnan Maria
Antonia af Sachsen och utbildade sig ytterligare
uti Italien 1765-68 och 1772-74 samt komponerade
en hel rad operor, hvarefter han 1776 i Dresden
befordrades till kapellmästare och 1786 till
öfverkapellmästare. Af Gustaf III kallades han till
Stockholm 1777, där han s. å. blef led. af
Mus. akad., stannade ett år, hvarunder han med
framgång reorganiserade hofkapellet, och komponerade
Amphion, som gafs med stort bifall 1778. Ännu större
bifall skänktes åt operan Cora och Alonzo, som af N.,
för andra gången hitkallad, anfördes vid det nya
operahusets invigning 30 sept. 1782. Den gafs 42
gånger i Stockholm under loppet af 50 år och upptogs
ånyo vid operahusets sekularfest 1882, men föreföll
då i det mesta föråldrad. Bättre bibehåller sig
- äfven oafsedt det fosterländska ämnet och Kellgrens
lyrik - N:s mästerverk, Gustaf Vasa (komp. 1783),
som gafs med ofantlig framgång 1786 samt fortfarande
då och då återupptagits (senast 1886). Däri framstå i
synnerhet den gripande sköna hymnen "Ädla skuggor",
Gustafs och Kristierns monologer och Kristierns
scen med vålnaderna, skyddsängelns sång och
kvintetten. Sällsamt nog har endast svensk
scen fått bevittna uppförandet af en af tysk
mästare komponerad opera, som bland sina samtida
är jämförlig kanske endast med Glucks och
öfverträffas endast af Mozarts. I Tyskland
uppföras ännu alltemellanåt flera af N:s andliga
kompositioner, såsom oratoriet I pellegrini,
den mästerliga kantaten Pater noster (till
Klopstocks text), vesper, mässor, offertorier.
Han skref dessutom symfonier, sonater, visor
vid klaver (dessa ånyo utg. på Breitkopf &
Härtels förlag). Rochlitz ser i N. den sista
fullviktiga och bäst infogade slutstenen i den
period, hvars smakriktning bestämdes af Hasse och
Graun - ett omdöme, som nog i det hela är riktigt,
om ock N. i enstaka fall höjde sig öfver nämnda nivå.
1785 utförde N. i Danmark samma uppdrag som i Sverige,
att organisera hofkapellet och skrifva en opera
(Orpheus).
- Jfr A. Lindgren, "Svenska hofkapellmästare
1782-1882" (1882), samt Nestlers biografi öfver N.
(1901). - 2. Karl Friedrich N., den föregåendes
son, mineralog och geolog, f. 1797 i Dresden, d. där
1873, gjorde 1821-22 en geologisk resa i Norge och
meddelade dennas resultat i Beiträge zur kenntniss
Norwegens (2 dlr, 1824). Han blef professor i
Freiberg 1826 i kristallografi och 1835 i geognosi,
då han äfven fick uppdrag att utarbeta en geologisk
karta öfver Sachsen, hvilket arbete han utförde
tills, med B. von Cotta och hvaröfver han meddelade
en öfversikt 1845. 1842-72 var han professor i
mineralogi och geognosi i Leipzig. Bland N:s arbeten
märkas Lehrbuch der reinen und angewandten
krystallographie (2 bd, 1829-30), Elemente der
mineralogie (1846; efter N:s död bearb, af Zirkel,
14:e uppl. 1901) och Lehrbuch der geognosie (1850-54;
2:a uppl., ej fullt af slutad, 1858-73, 3 bd).
Se vidare Mineralogi. - 3. Moritz Ernst Adolf N.,
den föregåendes broder, läkare, f. 1798, d. 1871,
var sedan 1828 medicine professor i Bonn och 1851-64
därjämte direktor för det kliniska institutet samt
utgaf bl. a. Handbuch der medizinischen klinik (8 bd,
1829-39; bd I, 2:a uppl. 1847). - 4. Emil N., son
till N. 3, musiker och skriftställare, f. 1827
i Berlin, d. 1888 i Dresden, studerade 1843-44 för
Mendelssohn vid Leipzigs konservatorium, gjorde sig
känd genom några större vokalverk (Christus,
Die zerstörung Jerusalems, operan Judith), en
uvertyr Loreley samt smärre kompositioner, utnämndes
1856 till hofkyrkomusikdirektör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>