Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naville [-vi'l], Édouard - Navis asimut - Navo, finsk namnform för Nagu (se d. o.) - Navplia. Se Nauplia - Navplios. Se Nauplios - Navrátil [na'vratjil], Karel - Navsikaa. Se Nausikaa - Navy bay - Naxos - Nay - Nayar. Se Nair - Nazaire, Saint [sä nasär]. Se Saint-Nazaire - Nazarener. Se Nasarener - Nazareth. Se Nasaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Naville [-vi7!], Édouard, schweizisk egyptolog,
f. 1844 i Genève, började 1868 egyptologiska
studier i Berlin under Lepsius’ ledning. Efter sin
första Nilresa, 1869, utgaf han det förtjänstfulla
arbetet Textes relatifs au mythe d’Horus. Han har
sedermera ofta besökt Egypten, bl. a. för att på
uppdrag af det engelska "Egypt exploration fund"
verkställa gräfningar. Dessa gräfningars resultat
föreligga i praktverken: The stone city of Pithom
and the route of the Exodus (1884; 4:e uppl. 1903),
Goshen and the shrine of Saft el-Henneh (1888), The
mound of the Jew (1890), Bubastis (1891), The festival
hall of Osorkon II (1892), Ahnas-el-Medineh (1894),
Deir-el-Bahari (1894-1908), The XI:th dynasty temple
ät Deir-el-Bahari (1907-10). Bland N:s öfriga arbeten
må nämnas La litanie du soleil (1875; efter texter
från Tebes konungagrafvar), L’inscription historique
de Pinotem III (1882) och det under tioårigt arbete
förberedda praktverket Das ägyptische todtenbuch der
XVIII, bis XX. dynastie (1886), hvilken kritiska
dödsboksupplaga betecknar ett stort framsteg
i studiet af den egyptiska religionen. N. är
sedan 1891 professor vid Genèves universitet.
K. P. (N. Sbg.)
Navis asimut (se Asimut), sjöv., ett af sjökaptenen
F. W. Gleerup konstrueradt instrument, bestående af,
förutom fotställning med krängningsvisare, en i hela
grader indelad asimutcirkel i cardansk upphängning
och försedd med en kring den vertikala axeln vridbar
tapp med visare, som når ut till cirkelns gradering,
en latitudhalfcirkel, rörlig i vertikalplanet
genom tappens och visarens medellinjer kring en
horisontal axel, samt en deklinationscirkel,
rörlig kring en med latitudcirkelns diameter
parallell axel och försedd med en kring den förra
cirkelns medelpunkt rörlig diopter. Med någon
vana kan man inom en minut inställa och inrikta
detta instrument på en himlakropp samt omedelbart
afläsa fartygets rättvisande stäfriktning (kurs).
H. W-l.
Navo, finsk namnform för Nagu (se d. o.).
Navplia. Se Nauplia.
Navplios. Se Nauplios.
Navrátil [na’vratjil], Karel, bömisk tonsättare,
f. 1867 i Prag, elev af Ond?i?ek, har komponerat
operor (Hermann, Salambo), symfoniska dikter för
orkester (Hvita berget, Jan Hus, Zizka m. fl.),
en symfoni, en violin- och en pianokonsert, visor,
manskörer m. m., som röja en viss påverkan af
Smetana. N. har skrifvit en biografi öfver Smetana.
E. F-t.
Navsikaa (grek. Navöixåa). Se Nausikaa.
Navy bay [néYvi béY], det inre Canadas viktigaste
krigshamn, belägen vid östra ändan af Ontariosjön
mellan två landtungor, l km. från Kingston,
med arsenal och varf samt skyddad af Fort Henry.
J. F. N.
Naxos. 1. (Grek. Nd^og, nu Naxia l. Axia) Den
största och fruktbaraste ön i Cykladernas i Egeiska
hafvet belägna ögrupp, med en areal af 449 kvkm. och
ung. 15,600 inv. ön är i riktning från n. till
s. genomdragen af en bergås, hufvudsakligen bestående
af kalksten, delvis vacker marmor, på underlag af
granit, hvars högsta spets Dia l. Zia (fordom Drios)
uppnår en höjd af 1,003 m. På västra sidan om denna
bergskedja ligger en ända
till hafvet räckande, lindrigt kuperad slätt, som
utmärkes genom synnerlig bördighet på spannmål,
vin och sydfrukter af utmärkt beskaffenhet. På
nordvästra kusten och på samma plats som i forntiden
ligger den med ön liknämnda hufvudstaden, med
ung. 2,000 inv. På östra kusten, där bergen mera
tvärbrant stupa mot hafvet, finnas betydande lager
af smärgel, som utgör en viktig exportartikel. -
Enligt en forngrekisk sägen befolkades N. urspr, af
tracer, som där införde vinodlingen och Dionysos’
dyrkan (jfr Ariadne), men efter 200 år lämnade
plats för invandrande karer. Dessa förjagades efter
någon tid af kretenser och kretenserna af joner,
hvilka togo N. såväl som de öfriga Cykladerna i
besittning. Omkr. 540 f. Kr. gjorde sig en viss
Lygdamis med understöd af Peisistratos i Aten till
envåldshärskare på N., som under hans styrelse nådde
sin högsta blomstring. Ett persiskt anfall, företaget
på anstiftan af det några år tidigare förjagade
aristokratiska partiet, tillbakaslogs segerrikt (501);
men vid Datis’ och Artafernes’ härnadståg mot Grekland
(490) härjades N. med eld och svärd, och många af
dess inbyggare bortfördes som krigsfångar. År 480
måste naxierna förstärka Xerxes’ flotta med några
skepp, som dock i slaget vid Salamis gingo öfver på
grekernas sida. Under den nästföljande tiden anslöt
N. sig till Atens vapenförbund; men då det ej ville
finna sig i Atens hårda öfvervälde,
kufvades det med vapenmakt (466). Under Filips och
Alexanders (senare hälften af 300-talet) tid lydde
N. under macedoniskt, sedermera under egyptiskt
och slutligen under romerskt herravälde. 1207
e. Kr. eröfrades N. af venezianen Marco Sanudo
och gjordes till medelpunkt i ett mäktigt örike
(Dodekannesos), som egde bestånd ända till 1579,
då de dithörande öarna införlifvades med osmanernas
rike. I det nuv. konungariket Grekland bildar
N. i förening med Paros och några mindre öar en
eparki inom nomos Cykladerna, med en befolkning
af 25,185 pers. (1907). Litt.: Dugit, "De insula
Naxo" (1867), Philippson, "Beiträge zur kenntnis der
griechischen inselwelt" (i Petermanns "Mitteilungen",
1901).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
