Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Nicander, Henrik
- Nicander, Karl August
- Nicandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mus. akad. (1783), Vet. soc. i Uppsala (1786)
och Landtbmksakad. (1813). På grund af sitt ämbete
redigerade N. alla 1785-1803 af Vet. akad. utgifna
almanacker och kalendrar samt författade flera i
dem införda uppsatser. Vidare utgaf han åtskilliga
afhandlingar eller uppsatser i meteorologi, praktisk
astronomi och mekanik, de flesta införda i Vet. akad:s
handlingar, samt författade flera åminnelsetal öfver
nämnda akademis ledamöter. Från 1790 ända till sin död
sekreterare i Tabellkommissionen, nedlade han mycket
arbete på förbättrande af tabellverket och sökte
särskildt aflägsna de felaktigheter, som uppkommit
genom ett mindre lämpligt sätt för primäruppgifternas
insamlande. Resultatet af hans arbete finnes till en
del nedlagdt i skriften Om tabellvärkets tillstånd
ifrån 1775 till 1795 (1802; aftryck af uppsatser i
Vet. akad:s handl.).
K. A. Nicander. Efter målning af O. Södermark
(Gripsholms slott).
Nicander, Karl August, skald, f. 20 mars 1799 i
Strängnäs, d. 7 febr. 1839 i Stockholm, genomgick
Strängnäs’ gymnasium, där han blef förtrogen vän med
Erik Sjöberg (Vitalis), kom 1817 till Uppsala och
debuterade som skald i "Kalender för damer" 1819 med
skaldestycken, som hälsades med stort bifall af den
nyromantiska skolans organ "Svensk Litteraturtidning",
under det att de bedömdes mäkta omildt af den
akademiska riktningens "Allmänna Journalen". Dessa
dikter voro mest reminiscenser från tysk och svensk
poesi, men i enstaka stycken, t. ex. "Korsets tro",
uppenbarade sig egna skaldeanlag. 1820 vann N. en stor
framgång med sorgespelet Runesvärdet och den förste
riddaren (öfv. till fr. 1846, till fi. 1855), som
vid hans namn knöt stora förhoppningar - Tegnér
nämner den "utan undantag den mest genialiska
tragedi vi ega på svenska". - Efter mönster af tysk
och dansk nyromantik har skalden här skildrat ett
tragiskt öde under brytningstiden mellan hedendom
och kristendom. Det egentligt dramatiska elementet i
stycket är emellertid svagt, hvaremot dramat företer
många vackra lyriska partier. N. fullföljde emellertid
icke sin framgång på detta område, utan återvände
till lyriken och utgaf bl. a. Fjärilar från Pinden
(1822) och Runor af Norna Gest, föredragna i Götiska
förbundet och intagna i "Iduna" (1824), utgifna med
teckningar af H. Hamilton 1825. Särskildt "Erik Vasas
runa" vann mycken popularitet. N. hade 1822 blifvit
medlem af Götiska förbundet och 1823 inskrifvits i
kansliet, där han slutligen blef kopist. 1824 hade han
blifvit filos. magister. Han fortsatte alltjämt sin
skaldeverksamhet: Dikter (1825), Fosterlandskänslan
(andra priset i Sv. akad. s. å.), Dikter (1826),
Markus Botzaris (1826), öfv. af "Othello" (1826),
Tassos död (Stora priset i Sv. akad. 1826), i hvilket
sistnämnda hans skaldskaps bästa sidor, dess veka
känsla och dess präktiga versifikation kommo
till sin rätt. 1827 offentliggjorde han Nya
dikter, bland hvilka en cykel af elfva romanser,
Konung Enzio, i hvilken N. besjöng den siste
Hohenstaufens dystra saga i en form, som väl
närmast var föranledd af "Fritjofs saga"; det är
en något ojämn dikt, hvars utförande knappt står
på höjd med det präktiga ämnet. N., som vid denna
tid hyste djärfva dramatiska planer och hade gjort
utkast till en rad historiska tragedier, som alla
förblefvo ofullbordade, företog 1827 med understöd
af kronprins Oskar och Sv. akad. en resa till sina
drömmars land, Italien. Denna färd betecknar dock
lyckoomkastningen i hans lif. Hans tillgångar tröto,
han måste återvända i stort ekonomiskt betryck,
ur hvilket han aldrig arbetade sig upp. Efter
återkomsten, 1829, fick han af sin vän Hugo Hamilton
hjälp att betala sin resskuld och vistades 1834-35
hos honom på Boo. Han hade 1831 vunnit ett andra
pris i Sv. akad. för Månskensnatten i Albano, samlade
dessutom sina intryck från resan i Minnen från Södern
(1831) och Hesperider (1838); efter hans död utkom
ytterligare en samling Minnen från Södern (1839). För
scenen bearbetade han Schillers "Röfvarbandet" (1834)
och "Orleanska jungfrun" (1836). De senare åren af
hans lif voro ganska bekymmersamma och företedde
bilden af "Pegasus under oket". Han led dessutom
af en svår hjärtsjukdom. Under slutet af sin lefnad
bodde han hos bokhandlaren Adolf Bonnier, åt hvilken
han utarbetade texten till "Pittoreskt universum"
(l:a bandet, 1838). Till denna tid höra ock texten
till "Fosterländska bilder" af Wahlbom (1837-38),
det i förening med G K. Norling utgifna mystiska
verket Syner och röster ur det fördolda (1838) samt
poemet Lejonet i öknen (s. å.), som behandlar en
episod ur Napoleons lif. Han sökte tillsammans med
Almquist och K. A. Hagberg den nyinrättade estetiskt
språkliga professuren i Lund, men innan detta
befordringsärende af gjordes, afled han. Han ligger
begrafven på Maria kyrkogård, där Sv. akad. 1887 reste
en gemensam minnesvård öfver honom och Stagnelius. N:s
Samlade dikter utgåfvos 1839-41 (4 dlr; flera
uppl.). N:s diktning är eklektisk poesi, hvari
mycket återklingar af hvad dels den tegnérska, dels
den rent nyromantiska poesien bjudit. Han förfogade
öfver en sällsynt praktfull och genomskinlig form,
och hans skaldskap blef, tack vare denna, populärt i
kretsar, dit exempelvis Atterboms djupare diktning
aldrig nådde. Hans poesi var f. ö. brådmogen och
gaf redan tidigt något af det bästa han förmådde;
han saknade starkare utvecklingsmöjligheter. Högst
når N. i enstaka äktlyriska småstycken, såsom
den förtjusande Vågen med dess halft panteistiska
uppfattning af människolifvet, Aftonen, Mitt lif,
min sång, min död samt i enstaka af runorna,
som "Vasas runa". (Se Minnesteckning af K. D. af
Wirsén i "Sv. akad:s handl. ifrån år 1886, d. 7,
1893.) K. W-g.
Nicandra Adans., bot., ett örtsläkte
inom fam. Solanaceæ, har slutet, kantigt blomfoder
och klocklik blomkrona. Frukten är ett 3-5-rummigt,
nästan saftlöst bär. Bladen äro sågade eller flikiga,
glatta. N. physaloides, bladklocka, är vild
i Peru och odlas som prydnadsväxt i trädgårdarna.
O. T. S. (G. L-m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0515.html
