Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nielsen. 3. Oda N. - Nielsen [nil-]. norsk släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framgång ej få roller, i synnerhet af skälmska unga
flickor, och följde sedan sin man Petersen, anställd
i Det store nordiske telegrafselskab, först till
Finland, sedan till Frankrike, där hon ofta fick
tillfälle att studera fransk skådespelarkonst. Som
änka återvände hon till Danmark 1880 och uppträdde
ånyo på Kasino med större kraft och mognad. 1881-83
och 1886-1902 var hon engagerad vid K. teatern,
1884-86, efter sitt giftermål med Martinius N., och
1906-09 vid Dagmartheatret. Under årens lopp utförde
hon en mängd stora roller, ibland med en viss fransk
anstrykning, vann mycket bifall som Froufrou, Odette
och Fröken Nitouche, men kunde äfven återge både
österländsk sinnlighet, som Sheitan i "Ved Bosporus",
och nordisk vildhet, som Rita i "Lille Eyolf". Efter
sin afgång från scenen har hon egnat sig i synnerhet
åt virtuosmässigt föredrag af danska eller franska
visor. Fru N. har gett gästspel i Sverige.
1. II. Höffding.* 2-3. E. Ebg.
Nielsen [ni’1-],
norsk släkt, som härstammar från riksbanksdirektören
Jacob N. (1768-1822).
1. Carsten Tank N., don ofvannämndes son, ämbetsman,
f. 18 dec. 1818 i Kristiania, d. där l aug. 1892,
blef officer i marinen 1838 och anställdes^
1842 vid fyrväsendet. Då han 1849 fick i
uppdrag att förbereda anläggningen af en optisk
telegraflinje från Nevlunghavn till Kristiania,
fann han, att den optiska telegrafens tid var
förbi, och inlämnade 1850 ett projekt till
anläggning af elektromagnetiska telegraflinjer
mellan rikets viktigaste punkter. Han uppsatte
Norges första telegraflinje (från svenska gränsen
vid Fredrikshald till Mandal) och utnämndes 1856,
den förste, till direktör för rikets telegrafväsen.
Med relativt små medel uträttade han på denna post
otroligt mycket för telegrafväsendets utveckling
inom Norge. Det var ock hans initiativ, som gaf
anledning till stiftandet af den internationella
telegrafföreningen, till internationell räkning med
gemensam myntenhet (frcs) och till konventionen
af 1883 om kablars neutralisering. Som ordf. i
k. hamnkommissionen 1877-80 fick han bestämmande
inflytande på utvecklingen af norska hamnväsendet,
bl. a. vid grundläggningen af den af honom föreslagna
"hamnfonden". 18S4 var han en kort tid konstituerad
som statsråd.
2. Yngvar N., den föregåendes son, historiker,
geograf och etnograf, f. 29 juli 1843 i
Arendal, blef filologie kandidat 1865,
var 1869-78 assistent i Riksarkivet, blef 1878
universitetsstipendiat i historia och geografi
samt föreståndare för universitetets etnografiska
museum, hvars utveckling 1857-1907 han skildrat
(1907). Han tog doktorsgraden 1880, var vägledare
för prinsarna Oskar och Eugen under deras studier
vid Kristiania universitet 1883-84, blef 1890
professor i geografi och etnografi och är sedan
1902 professor endast i etnografi där. N. har
utvecklat ett synnerligen produktivt författarskap,
hvarigenom han spridt nytt ljus öfver stora delar af
Norges historia och delvis också lämnat bidrag till
Sveriges, särskildt under 1800-talet. Många af hans
skrifter behandla den svensknorska unionens historia:
"Breve fra grev H. H. v. Essen til kronprins Carl
Johan" (1867), Bidrag til Norges og Sveriges historie
1812-16 (1869), Grev Sandels’ statholderskab 1818-27
(1873), Grev v. Platens statholderskab 1827-29 (1875),
"Aktmsessige bidrag til Sveriges politiske historie 1812-
13" (1876), "Aktmæssige bidrag til de nordiske
rigers politiske historie i 1813 og 1814" (1877),
Det norske og svenske kongehus fra 1818 (1883),
Bidrag til Norges historie i 1814 (I-II, 1882-
86), Det förste overordentlige storting (s. å.),
Stormagternes forhold til Norge og Sverige 1815-19
(1886), Kielerfreden (s. å.), Norges historie
efter 1814(-37), I-III (1882-92), Fra Kiel til Moss
(1894), Der vertrag von Moss vom l4 august 1814
und die schwedisch-norwegische union (1895), de
viktiga, ur utländska arkiv hämtade samlingarna
"Aktstykker vedkommende konventionen i Moss"
(1894) och "Aktstykker vedkommende stormagternes
mission til Kjöbenhavn og Christiania 1814", I-II
(1895-97), supplerad med "Diplomatiske aktstykker
fra 1814" (i "Historiske samlinger", III, 1909) samt
Bodösagen. Fremslillet paa grundlag af officielle
og private brevskaber (1897). Till denna grupp hör
också hans hufvudverk Lensgreve Johan Caspar Herman
Wedel Jarlsberg (universitetsprogr. 1901-02) och den
mycket spridda folkboken Norge i 1814 (1904). Tidigt
behandlade N. äfven andra skeden i Norges historia för
att hämta stoff till innehållsdigra monografier. Bland
dessa kunna nämnas Jens Bjelke til Östråt, Norges
riges kanlsler (1871-72), Gustav III:s norske politik
(1877), Bergen fra de ældste tider indtil nutiden
(s å.), Det norske rigsraad (gradualafh., 1880),
hans med lärd apparat försedda edition af "Biskop
J. Nilssöns visitatsböger og reiseoptegnelser 1574-
1597" (1880-85), en öfversikt af Norges historia ur
naturvetenskaplig-sociologisk synpunkt i Af Norges
historie (Stockholm, 1904) och en sammanfattning af
fäderneslandets historia under perioden 1537-1660 i
"Norges historie fremstillet for det norske folk",
IV (1909-11). I jubileumsskriften "Det kongelige
Frederiks universitet 1811-1911" (1911) författade
N. den allmänna inledningen till universitetets
historia. I N:s lif har politiken spelat en
framstående roll. Han var en lång följd af år en
af norska högerns mest använde folktalare och en af
partiets flitigaste pennor i dagspressen (till 1905
särskildt i "Aftenposten"). Med starka band fäst vid
svensk-norska konungahuset, var han i det längsta en
varm vän af unionen. Krisen 1905 framkallade hos honom
ett genombrott i liberal-nationell riktning, och han
gjorde hvad han kunde för att slita förbindelserna
mellan de förenade folken och för att framställa
unionsbrottet i en för norska folket så gynnsam dager
som möjligt. Fängslande bidrag till sin personliga
utvecklingshistoria har han lämnat i memoarverken
Den gamle gaard (1903), Erindringer fra et halvt
aarhundredes vandreliv (1909), En christianiensers
erindringer fra 1850- og 60-aarene (1910) och
särskildt det personhistoriskt rikhaltiga verket
Under Oscar II:s regjering. Oplevelser og optegnelser
1872-1884 (1912). - Ingen har öfverträffat N. i en
på egna iakttagelser grundad kännedom om Norge som
turistland. Sina erfarenheter i detta hänseende har
han tillgodogjort sig i den i sitt slag klassiska,
för landets turistväsen rent af epokgörande
Reisehaandbog över Norge (1879, ll:e uppl. 1908;
många bearbetningar på främmande språk). Därjämte
har han meddelat resultaten af besläktade studier i
Reisebreve og folkelivs-studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
