Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 989-990 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nijmegen - Nikaia, grek. Se Nicæa - Nikandros - Nikanor - Nikanor - Nikanordagen. Se Makkabéer, sp. 581 - Nikar, nord. myt. Se Hnikarr - Nikaria - Nikator - Nika-upproret - Nike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sverige och biskopen af Münster, s. d. mellan
Frankrike och nämnde biskop samt 12 okt. mellan
Sverige och Nederländerna), i hvilka Nederländerna
återfingo alla sina förlorade besittningar,
Frankrike behöll Franche-Comté och flera platser
i Spanska Nederländerna samt Freiburg im Breisgau,
Sveriges område blef genom Ludvig XIV:s bemedling
i det närmaste oförändradt, ehuru biskopen af
Münster erhöll amtet Wilshausen som pant för
100,000 rdr, och Nederländerna slöt en för denna stat
synnerligen fördelaktig handelstraktat med Sverige.
(J. F. N.)

Nikaia, grek. Se Nicæa.

Nikandros (grek. Nixavögog, lat. Nicander),
grekisk läkare och författare af lärodikter,
från Kolofon i Mindre Asien, omkr. 150 f. Kr.,
vistades en längre tid i Pergamon samt författade på
grekiska språket åtskilliga arbeten af mytografiskt,
antikvariskt och naturvetenskapligt innehåll. Till
vår tid ha kommit två medicinska lärodikter:
Alexifarmaka (medel mot gifter) och Theriaka (medel
mot djurs bett), senast utgifna af Schneider 1856.
A. M. A.

Nikanor, bibliskt personnamn. 1. En syrisk fältherre
under den syriske riksföreståndaren Lysias och sedan
under konung Demetrios Soter, hvars besegrande
(13 Adar år 161 f. Kr.) gaf upphof till den, som
det synes, icke lång tid firade Nikanordagen (jfr
l Makk. 3: 38-40; 7: 26-50; 9: 1; 2 Makk. 8: 9-29,
34-36; 14: 12-15: 36). - 2. En ståthållare på Cypern
under Antiochos V (2 Makk. 12: 2). - 3. En af de
i Jerusalem utvalde 7 kristne diakonerna (Apg. 6:
5). l-3. E. S-e.

Nikanor, grekisk grammatiker, f. i 2:a
årh. e. Kr. i Alexandria, kallades Stigmatos
("interpunktionsläraren"), emedan hans hufvudsakliga
arbete handlar om interpunktionen (grek. peri
stigmes) i de homeriska sångerna.

Nikanordagen. Se Makkabéer, sp. 581.

Nikar, nord. myt. Se Hnikarr.

Nikaria (i forntiden Ikaria, turk. Kariot),
en långsträckt bergig ö vid Mindre Asiens kust,
s. v. om Samos, en af Sporaderna, uppkallad efter
Ikaros. 267 kvkm.

Nikator (grek. NixåxcoQ, "segrare"), binamn på de
syriske konungarna Seleukos I och Demetrios II.

Nika-upproret kallas af bysantinska historieskrifvare
det fruktansvärda uppror, som rasade i Konstantinopel
i jan. 532. Under den täflan om makten, som drefs
af de (urspr, vid kappkörningarna i hippodromen
framträdande och där om segern kämpande, sedermera)
politiska och religiösa partierna, de Blå, de Hvite,
de Gröne och de Röde (jfr Blå), hade de Blå (det
ortodoxa partiet) begagnat ett tillfälligt öfvertag
till förföljelser mot de Gröne (monofysiter). Då
kejsar Justinianus, som förklarat sig för de Blå,
i jan. 532 firade sin tronbestigningsfest med
stora täflingsspel i hippodromen, började de Gröne
där högljudt anropa honom om skydd. Befallda att
tiga och förolämpade af en kejserlig ämbetsman,
lämnade de i förbittring platsen. Några af
stadsprefekten verkställda afrättningar på
orostiftare af bägge partierna bragte dessa till
sammanslutning. Konstantinopel blef under 5 dagar
skådeplatsen för den ohyggligaste kamp emellan de
upproriske, hvilkas lösen, nika ("segra!"), gett
upproret dess namn, och de
kejserliga trupperna. Justinianus lyckades draga
en del af de Blå från förbindelsen med de Gröne,
hvarefter fältherren Belisarius med sin lifvakt och
en skara heruler kastade sig öfver de i hippodromen
tätt packade Gröne, lät nedhugga omkr. 30,000 af dem
och så gjorde slut på upproret. Den af de upproriske
utropade motkejsaren Hypatios, en brorson till kejsar
Anastasios I, afrättades. Jfr J. B. Bury, "The Nika
riot" (i "Journal of hellenic studies", bd 17, 1897),
och A. Mordtmann, "Justinian und der Nika-aufstand"
(1898).


Nike från Samothrake.

Nike (grek. Nixr)}, grek. myt., segergudinnan,
en efter hand uppkommen allegorisk personifikation
af segern, ej endast den blodiga segern i kriget,
utan äfven den fredliga segern i de hos grekerna
så ymnigt förekommande festliga täflingsspelen och
öfver hufvud hvarje med ansträngning tillkämpad
framgång. I de homeriska sångerna nämnes N. ännu
ingenstädes, men hos Hesiodos säges hon vara
dotter af Pallas, en bland titanerna, och Styx samt
syster till Zelos (täflingsifver), Kratos (kraft)
och Bia (våld). Om dessa syskon heter det vidare,
att de ständigt bo hos Zeus i Olympen, emedan de
redan vid utbrottet af striden mot titanerna enligt
sin moders anvisning ställde sig på Zeus’ sida och
väsentligt bidrogo till hans seger. Af den bildande
konsten framställes segergudinnan som en blomstrande,
kraftfullt bildad jungfru i fotsid, fladdrande dräkt,
vanligen bevingad, ofta med segerns sinnebilder
(krans och palmkvist) i handen eller medelst en basun
förkunnande segerbudskapet, stundom äfven åkande
på en triumfvagn och själf körande spannet. Bland
bibehållna Nikebilder från
forntiden berömmes i synnerhet en af Paionios, som
uppställdes i Olympia af messenerna till åminnelse
af deras i förening med atenarna vunna seger vid
Sfakteria (425 f. Kr.) och återfanns vid de stora
gräfningarna (1875-81; en afbildning finnes å pl. III
till art.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>