Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nikolaus från Clémanges - Nikolaus Kufung. Se Arnmödlingarna sp. 51 - Nikolaus Lenau, pseudonym. Se Niembsch - Nikolsburg - Nikomachos - Nikomachos - Nikomedia - Nikomedes - Nikomedes - Nikon - Nikopol - Nikopoli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Wiederbelebung des klassischen
altertums", II, 349-356 (3:e uppl. 1893).
T. H-r.
Nikolaus Kufung. Se Arnmödlingarna, sp. 51.
Nikolaus Lenau, pseudonym. Se Niembsch.
Nikolsburg, stad i södra Mähren, nära gränsen mot
Nedre Österrike. 8,092 inv. (1900), tyskar. Högre
gymnasium, vinodling. Midt i staden ligger
Dietrichsteinska slottet, med stort bibliotek
och naturaliekabinett. Under Preussens och
Österrikes krig 1866 förlade konung Vilhelm 17
juli sitt högkvarter till detta slott, och där
började de fredsunderhandlingar, som 26 juli 1866
ledde till preliminärfred (definitiv fred i Prag
23 aug. s. å.) mellan Preussen och Österrike.
(J. F. N.)
Nikomachos, grekisk målare i Tebe, i 4:e
årh. f. Kr., är den förste betydande tebanske målare
man känner. Föga är dock om honom bekant. Han tog
sina ämnen ur den grekiska mytologien (Proserpinas
bortröfvande, Segergudinnan, som i fyrspann far
mot himmelen, Scylla, Backantinnor, öfverraskade
af satyrer m. fl.). Han berömmes för snabbhet och
lätthet i utförandet, men äfven för duktighet. Ett
exempel härpå var enligt Plinius ett under några
dagar måladt monument öfver poeten Telestes,
uppfördt af Aristatos, envåldsherre i Sikyon.
C. R. N.*
Nikomachos, grekisk matematiker, f. i Gerasa (i
Arabien eller Palestina), lefde antagligen omkr. 100
e. Kr. och tillhörde den nypytagoreiska skolan. Han
författade arbeten i musik, geometri och, enligt
en gammal uppgift, i talsymbolik. Hans förnämsta
skrift är dock Eisagoge arithmetike. Aritmetiken
(i grekisk mening, d. v. s. ungefär motsvarande vår
talteori) hade visserligen blifvit behandlad redan
af Euklides, men under geometrisk omklädnad och
instucken i "Elementa". N. är däremot den förste
nu kände författare, som utarbetat en speciell
aritmetik. Hans arbete består af två böcker. Den
första innehåller en mängd indelningar af talen i
särskilda klasser, t. ex. jämna och ojämna, primtal
och sammansatta tal o. s. v., den andra åter läran
om figurtalen och proportionsläran. Af särskildt
värde äro de stränga definitionerna, teorien för
polygonaltal samt läran om aritmetisk och harmonisk
proportion. Äfven förekommer hos N. för första gången
den vanliga multiplikationstabellen. N:s aritmetik
öfversattes, bearbetades eller kommenterades af flera
grekiska och latinska matematiker (bl. a. lamblichos
och Boetius); på arabiska bearbetades den af Tabit ben
Korrah (d. 901). Den har blifvit flera gånger utgifven
(senast af Hoche, 1866). N:s lärobok i musik utgafs
af M. Meibom i samlingen "Antiquæ musicæ scriptores
septem" (1652).
Nikomedeia (lat. Nicomedia), Bityniens hufvudstad,
anlades 264 f. Kr. af Bityniens konung Nikomedes I
vid nordöstligaste delen af Olbianska 1. Astacenska
viken (nu Ismidviken) af Marmarasjön. Den inbjöd
genom sitt vackra läge samt blef en af forntidens
praktfullaste och mest blomstrande städer. Åtskilliga
af de senare romerske kejsarna, såsom Diocletianus
och Konstantin, hade tidtals sitt residens i N. I
närheten af staden dog kejsar Konstantin den store
337. Obetydliga ruiner af N. finnas vid nuv. Ismid.
(J. F. N.)
Nikomedes (grek. Nixoftrjdys, lat. Nicomedes),
konungar i det forna Bitynien. - 1. N. I, som
regerade 281-246 f. Kr., grundlade det bitynska
riket och besegrade Antiochos Soter med tillhjälp
af de af honom till Asien inkallade gallerna, åt
hvilka han sedan anvisade det efter dem uppkallade
Galatien till boningsort. - 2. N. II Epifanes
banade sig väg till tronen genom mord på sin fader
Prusias (148 f. Kr.) och utmärkte sig äfven under
sin regering genom kallblodig grymhet. Han dog år 91
f. Kr - 3. N. III Filopator, den förres son,
låg i fejd med konung Mithradates
i Pontos. Af denne blef han två gånger förjagad
från sitt rike, men blef två gånger åter insatt
i väldet af sina bundsförvanter, romarna,
senare gången genom Sulla 84 f. Kr. Vid hans död (74
f. Kr.) tillföll hans rike romarna, enligt en uppgift
på grund af testamente. l-3. A. M. A.
Nikomedes, grekisk matematiker, antagligen i 2:a
årh. f. Kr., uppfann den kroklinje, som fått namnet
konkoid, och undersökte närmare dess egenskaper samt
använde den för lösning af det bekanta problemet om
kubens fördubbling.
Nikon, rysk patriark, f. 1605 i
guv. Nizjnij-Novgorod, d. 1681, blef 1643 igumen i
Kozjeozerska klostret, 1646 arkimandrit i Moskvas
Novospasska kloster, 1648 metropolit af Novgorod
och 1652 patriark. N. var sträng och härsklysten
och införde många nyheter i ritualen, som stötte
på häftigt motstånd från de "gammaltroendes"
sida och lade grunden till raskol (schism,
det ryska sektväsendet). Han påbjöd predikningar
(dittills okända i de ryska kyrkorna) och enstämmig
kyrkosång, äfven på grekiska, och genomdref på en
synod 1654 en revision af de kyrkoslaviska texterna
i anslutning till de grekiska källskrifterna samt
korstecknet med tre fingrar (icke två). Under tsar
Aleksejs polska fälttåg 1655-57 var N. den faktiske
riksföreståndaren i Moskva. Genom sin despotiska
egenmäktighet föll han i onåd 1658 och afsade sig
patriarkvärdigheten, i tron att han var omistlig;
men tsaren var obeveklig. En synod 1660 beslöt att
välja en ny patriark, och på 1666 års kyrkomöte
blef N. formligt afsatt för "smädelse mot tsaren"
och för irrlärighet. N. fördes till Bjelozerska
Ferapontov-klostret, hvarifrån han 1676 förflyttades
till Kirillo-Bjelozerska klosterfängelset. Af tsar
Fedor Aleksejevitj fick han tillstånd att återvända
till Vozkresenskaklostret vid Moskva, men dog på vägen
i Jaroslav. - Ryska biografier om N. af Sjusjerin
(ny uppl. 1871), Apollos (1852), Subotin (1862),
Gibinett (1882-84), Nikolajevskij (1886), Ikonnikov
(1888) m. fl. Se äfven W. Palmer, "The patriarch and
the tsar" (1876). A-d J.
Nikopol [-kå’pål]. 1. Stad i ryska
guv. Jekaterinoslav, på högra stranden af Dnjepr,
något nedanför det ställe, där de zaporogiske
kosackerna hade sin setja (befäst läger), hvarom en
mängd grafvar erinrar. 21,282 inv. (1900), lillryssar,
judar och mennoniter. Flera fabriker, jordbruk samt
handel med hvete, hampa, linfrö, talg och ull. -
2 Se Nikopoi. (J. F. N.)
Nikopoli [-kå’påli] 1. Nikopol (turk. Nigebolu
1. Nebul), stad, fordom fästning i Bulgarien,
distriktet Plevna (Pleven), vid Donau, något nedanför
Osems och Alutas mynningar. Omkr. 6,000 inv. Staden
ligger på samma plats som forntidens Asamus, men fick
genom någon förväxling under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
